Så stärker vi vårdens tillgänglighet och kvalitet
I debatten om svensk hälso- och sjukvård fastnar samtalen ofta vid antalet vårdsängar. För att förbättra vårdens tillgänglighet behöver vi komma vidare i diskussionen. Det handlar i grunden inte bara om antalet sjukhussängar, utan om hur och var patienten vårdas bäst.
Sverige har historiskt varit ett sjukhustungt land, men över tid har detta förändrats och antalet vårdplatser på sjukhus minskat. Stora förändringar genomfördes på nittiotalet, genom ÄDEL-reformen och Psykiatrireformen som innebar att kommunerna blev ansvariga för delar av hälso- och sjukvården.
Den vårdplatsrapport som SKR publicerade i förra veckan visar att antalet vårdplatser har fortsatt minska under tjugohundratalet, från 2,8 disponibla vårdplatser per 1000 invånare 2008 till 2,0 i dag. Viktiga framsteg i den medicinska utvecklingen och en stärkt samverkan mellan kommuner och regioner har inneburit minskad medelvårdtid och att patienter snabbare kan komma hem när de blivit utskrivningsklara. Det är en positiv utveckling.
I en jämförelse av antalet vårdplatser på sjukhus per invånare ligger Sverige lågt i förhållande till andra jämförbara länder. Men denna siffra rymmer långt ifrån hela sanningen. Av Sveriges totalt nästan 400 000 vårdsängar finns de flesta i hemmen eller på särskilda boenden för äldre.
Jag upplever ibland att diskussionen går vilse om den leder oss till slutsatsen att stoppa sjukvården i en tidsmaskin och föra den trettio år bakåt i tiden. Sjukhusvården har utvecklats till att kunna erbjuda fler patienter dagvård och kunna ha den fortsatta rehabiliteringen hemmavid. När den bästa vården kan ges hemma i hemmet eller hemma hos den äldre på särskilt boende är det gynnsamt för alla.
Hälso- och sjukvården står återigen inför en tuff sommar. Vi behöver säkra en bra arbetsmiljö för vårdens medarbetare och vi behöver fler vårdplatser här och nu. Samtidigt måste vi också kunna betrakta vårdens utveckling i ett lite längre perspektiv.
Den demografiska utvecklingen innebär att vårdbehoven ökar i en takt som inte går att hänga med igenom att enbart förlita sig på nyrekrytering. Med hänsyn till det behöver vi accelerera satsningarna på kompetenshöjande insatser för vårdpersonalen och fortsätta arbetet med att stärka arbetsmiljön. Här är det också viktigt att staten ser till att utbildningarna möter det stora intresse som finns för att arbeta inom vård- och omsorgsyrkena.
Vi behöver även fortsätta omställningen mot en patientcentrerad, nära vård, där resurserna kan användas bättre och räcka till fler. Ett exempel på omställning sker just nu i Uppsala län genom så kallade vårdcentrum – där flera aktörer samlas fysiskt och i nätverk för att erbjuda kompetens och tjänster sammanhållet för personer med komplexa behov. Det pågår också en utveckling med mobila vårdteam som kommer hem till patienterna, exempelvis i Region Skåne. För att lyckas med omställningen mot en nära vård behöver vi satsa ytterligare på stärkt samverkan mellan regioner och kommuner. Det arbetet är i full gång.
Morgondagens vård behöver också effektivt utnyttja teknikens möjligheter för att förbättra för både patienter och medarbetare. Med hjälp av digitala hjälpmedel ges till exempel möjlighet för personer med hjärtsvikt i att sköta viss vård på egen hand. Det ökar tillgängligheten och sparar tid åt både patienter och vårdpersonal.
Slutligen behöver vi arbeta vidare med att stärka det hälsofrämjande arbetet. Ett tydligt exempel gäller fallskador, där förbättrad snöröjning kan förebygga halkolyckor och benbrott. I bland annat Gävleborgs län ingår fallprevention som en del i en proaktiv hälsostyrning. Om alla regioner lyckas få ner fallskadorna till samma nivå som i Gävleborg kan över 13 000 fall undvikas årligen. Förutom den uppenbara vinsten i minskat personligt lidande skulle det även bespara samhället över en miljard kronor. Den bästa vården är den som aldrig behöver ges.
En god och tillgänglig vård handlar inte så mycket om antalet sängplatser, utan om utvecklad och förkortad sjukhusvård, om hälsofrämjande insatser och en nära vård som utnyttjar teknikens möjligheter till fullo. Det handlar om att behålla och utveckla kompetensen inom vården, att använda kompetensen rätt och att fortsätta förbättra arbetsmiljön. Fokus bör vara på att ge rätt vård, på rätt plats, vid rätt tillfälle. Så stärker vi både vårdens kvalitet och tillgänglighet.
Staffan Isling
Informationsansvarig
-
Helene Lindstrand
Presschef