Publicerad 27 april 2021

Låt inte ljuset i tunneln bli ett tåg på kollisionskurs

”Om folk fick se det vi får se kanske de inte skulle bete sig så som många gör ute i samhället”, sa Kerstin Falk, undersköterska på Visby lasarett, och uppmanade till följsamhet till råd och rekommendationer. Vi är alla skyldiga att lyssna.

Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge. Smittspridningen i samhället är fortsatt stor och trycket på hälso- och sjukvården högt. I regionerna arbetar vårdpersonalen frenetiskt för att vårda svårt sjuka och rädda liv. Samtidigt pågår också vaccinationen mot covid-19 i högt tempo. I slutet av tunneln kan man skönja ett ljus, men vägen dit är fortfarande snårig, krokig och kantad av utmaningar. Nu behöver hela samhället och alla vi invånare ta oss i kragen och hjälpas åt genom pandemin.

Förra veckan registrerades 39 000 nya bekräftade fall av covid-19. I skrivande stund är 636 personer inlagda på landets intensivvårdsavdelningar, varav 391 är covidpatienter. Siffrorna ligger fortsatt på en mycket hög nivå. En illavarslande utveckling som sätter våra sjukvårdsinrättningar under enorm press.

I normalläge har vården cirka 500 intensivvårdsplatser för ventilatorsvård i hela landet. IVA-samordningen är således helt avgörande för att få vården att fungera i det allvarliga läge som vi nu befinner oss i. På grund av de enorma resurser som intensivvården kräver kan ett par nya patienter i en redan ansträngd region bli det som får vågen att tippa över. En intensivvårdsplats är en av de mest resurskrävande delarna av sjukvården och kräver omfattande bemanning. Dygnet runt. Sju dagar i veckan.

För att flytta IVA-patienter mellan regionerna krävs också en effektiv samordning av landets ambulansflyg och ambulanshelikoptrar. Att flytta en intensivvårdspatient är en av de mest krävande uppgifterna som går att utföra i vården. Transporterna kräver synnerligen kompetent och erfaren personal. Några regioner, däribland Västra Götaland och Uppsala, har medicinsk personal med särskilt stor erfarenhet av att transportera patienter och stödjer därför andra regioner med detta. Vid hård belastning på sjukvården i dessa regioner blir det särskilt viktigt att andra regioner kan avlasta, så att bemanningen av luftambulanserna inte blir lidande.

Intensivvården medför en betydande påfrestning för den inlagda patienten, ofta nedsövd och med andningshjälp via respirator. För personalen innebär vården en oerhört ansträngande arbetsmiljö, med långa pass i varm skyddsutrustning och ständig övervakning av patienterna. Sjukhusledningarna jag talar med vittnar om en tilltagande frustration hos sina medarbetare gentemot alla oss andra i samhället. De tar ju sitt ansvar. Varför fallerar vi i vårt?

Så låt oss undvika folksamlingar och nya sällskap. Håll avstånd till andra och undvik miljöer med trängsel. Gör det för alla föräldrar på landets äldreboenden. För alla de barn som längtar tillbaka till vanlig skola, handboll och simning. Skippa middagsbjudningen. Res iväg en annan gång. Vänta med festen. Avstå för den multisjuka grannen som är urless på att vara ensam efter ett år av isolering. Och allra mest: Gör allt du kan för vårdens medarbetare, som just nu gör sitt yttersta för alla de som drabbas av viruset.

Vaccinleveranserna ökar äntligen och regionerna skalar upp. 28 procent av befolkningen över 18 år har nu fått sin första spruta. Det är glädjande, men inte något som helst skäl att slappna av. Tvärtom kräver slutspurten av oss den största ansträngningen hittills. Vi måste få ner smittspridningen och se till att vården orkar hela vägen i mål.

Det är allvar nu. Låt ljuset i tunneln bli en väg ut ur krisen, inte strålkastarljuset från ett tåg på kollisionskurs.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.