Publicerad 20 april 2021

Kommunerna och regionerna är navet i krisberedskapen

Årets första gräsbrandsvarningar ger eko från den torra sommaren 2018 och påminner om vikten av en stark krisberedskap. Här spelar kommunerna och regionerna en viktig roll. Men trots statlig ersättningsplikt saknas ekonomiskt stöd för kommunernas och regionernas arbete.

Bränderna och värmeböljorna som drabbade Sverige under sommaren 2018 demonstrerade vikten av en effektiv krisberedskap, där kommunerna och regionerna spelar en huvudroll. Om krisen slår till är vi beroende av kommunens räddningstjänst, dricksvattenförsörjning, omsorgen om äldre och funktionshindrade, kommunala skolor och förskolor för de barn vars vårdnadshavare behövs på andra uppdrag i samhället. Listan kan göras lång.

Även regionerna har viktiga uppgifter i krisberedskapen. Hälso- och sjukvården ska vara motståndskraftig mot störningar i försörjning av el, vatten, värme och IT. Vården ska snabbt kunna ställa om för att hantera stora skadeutfall efter en bussolycka eller ett terrorattentat. Smittskyddet ska kunna hantera en pandemi. Och kollektivtrafiken måste fungera även i kristid, då ett fungerande samhälle är beroende av kollektivtrafiken, i synnerhet i storstadsregionerna. Olika kriser är olika omfattande och olika allvarliga, men likväl kräver alla en god beredskap.

Enligt lagen om extraordinära händelser (LEH) ska kommuner och regioner få ersättning av staten för arbetet med krisberedskap. För regionernas del handlar det om risk- och sårbarhetsanalyser, planering, utbildning, övningar och rapportering. Men regionernas arbete har under lång tid varit kraftigt underfinansierat av staten.

I dag får regionerna sammantaget 34 miljoner kronor att dela på. I en sektor som omfattar 280 000 anställda blir det inte särdeles mycket verkstad av dessa medel. Som ett exempel har Västra Götalandsregionen 55 000 anställda, och får en årlig ersättning om cirka 3,5 miljoner kronor. Om de ska genomföra en timmes webbutbildning för all personal uppgår bara lönekostnaden till 29 miljoner kronor. Vid en tidigare beräkning har regionerna bedömt att de lågt räknat har kostnader på runt 150 miljoner kronor. Coronapandemin har dessutom visat att ambitionsnivån i arbetet med krisberedskap sannolikt behöver höjas ytterligare framöver.

De regionala flygplatserna är också avgörande för samhällets krisberedskap. De används till akuta patientflygningar och flygtransport för myndigheter som Sjöfartsverket, Kustbevakningen och MSB. Vid skogsbränderna 2014 och 2018 var de regionala flygplatserna helt avgörande för brandflyget och nu under pandemin används de bland annat till sjuktransporter för covid-19-patienter.

I februari skickade SKR en hemställan till regeringen med krav på att fler flygplatser ska klassas som beredskapsflygplatser under pandemin. Regeringen gick delvis hemställan till mötes, men ersättningen för de temporära beredskapsflygplatserna löper ut den 1 juni. Samtidigt är läget fortsatt kritiskt och de regionala flygplatserna är en förutsättning för att IVA-vården ska fungera. För att lösa den akuta situationen behöver regeringen besluta om en förlängning av beredskapsersättningen under hela pandemin.

Om de akuta flygtransporterna ska säkras på lång sikt behöver staten fatta beslut om att permanent införa fler beredskapsflygplatser. Ansvaret för att upprätthålla kritisk infrastruktur för flygtrafiken i hela landet vilar i dag tungt på kommuner och regioner. Men flyget är ingen lokal eller regional angelägenhet. Staten behöver vara med och dela detta ansvar.

Staten har höga förväntningar på kommunernas och regionernas krisberedskap. För att infria dessa förväntningar behöver kommuner och regioner ha en rimlig ersättning för att de ska kunna lösa sina uppgifter. Kommunerna och regionerna är beredda att ta sitt ansvar. Tillsammans med staten kan vi trygga en god och verksam beredskap som fungerar i kommunernas och regionernas vardag.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.