Bra med lokalt självstyre i tider av kris

En ny rapport visar att lokalt och regionalt självstyre har varit en avgörande faktor för en effektiv hantering av pandemin. Likriktande detaljstyrning är ingen mirakelmedicin i en kris.

Häromdagen kom en rapport från Kommunforskning i Västsverige, som belyser det kommunala självstyrets förutsättningar och möjligheter vid krishantering. Forskarna har studerat hur pandemins konsekvenser har hanterats av Västra Götalandsregionen och fem av länets kommuner, med slutsatsen att de under svåra omständigheter har hanterat krisen väl. De har med effektivt krisarbete kunnat hålla tillbaka smittspridningen och ge drabbade vård, samtidigt som den ordinarie verksamheten har genomförts på en rimlig nivå med tillfredställande kvalitet.

I rapporten beskriver forskarna de decentraliserade organisationerna som en viktig orsak till att regionen och kommunerna har kunnat hantera krisen. En avgörande del som pekas ut är det starka lokala ansvarstagandet, med kompetenta chefer som är investerade och har ett personligt engagemang. Det har också varit betydelsefullt att de lokala och regionala förtroendevalda har visat stort förtroende för verksamheterna och deras förmåga. Jag konstaterar att det är slutsatser som stödjer den bild vi har och också den som Coronakommissionen beskrivit.

Forskarna visar vidare att det finns mycket att vinna på att förbättra samverkan mellan de statliga myndigheterna och kommunerna och regionerna. I rapporten framgår att företrädare för Västra Götalandsregionen och de studerade kommunerna upplever att myndigheterna i viss utsträckning saknar kunskap och förmåga att kommunicera med de regionala och kommunala verksamheterna. Detta gäller inte minst Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som får kritik i rapporten för bristande kunskap om äldreomsorg och särskilt boende.

Forskarna konstaterar i rapporten att det inte finns någonting som egentligen talar för att ett förstatligande skulle innebära ökad effektivitet och kvalitet. Däremot finns det många indikationer på att detaljstyrande, riktade statsbidrag hämmar effektivitet och kvalitet på lokal nivå. Det bakbinder kommunerna och regionerna och förhindrar dem från att ur ett helhetsperspektiv använda resurserna på bästa sätt.

Jag var nyligen på besök i Västra Götaland, där jag fick höra mer om regionens hantering av pandemin och vilka slutsatser de själva dragit. Regionens utgångspunkt var att stärka den befintliga ledningsstrukturen och utnyttja och utveckla de befintliga samverkansytorna, såväl internt som i arbetet med kommunerna. De statliga myndigheterna fungerade bäst när de gav stöd till regionen. Samtidigt uppstod svårigheter när myndigheterna under en ytterst ansträngd krissituation skulle bygga upp nya styrstrukturer.

I strid med vad forskningen säger hör vi allt oftare svepande utspel om något som kallas förstatligande, men som i verkligen innebär mer statlig styrning på detaljnivå. Inte sällan hävdar förstatligandeivrarna att en centraliserad styrning fungerar bättre i just tider av kris. Men utan saklig grund ekar argumenten tomma. Ackompanjerade av forskningen klingar de till och med falskt.

Jag hoppas att vi istället tar till oss av vad studier faktiskt visar fungerar: Ett starkt regionalt och lokalt självstyre, med god samverkan mellan regering, myndigheter, kommuner och regioner, där vi tillsammans krokar arm och stödjer varandra i en svår situation. En robust samhällsorganisation som har förmågan att hantera framtida utmaningar, trots att vi i dag inte vet hur de kommer att se ut. Det är vägen framåt för välfärden. Så även i kris.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Kommunforskning i Västsveriges rapport