Den statliga arbetsmarknadspolitiken missar lokala behov

Långtidsarbetslösheten är uppe på rekordnivåer samtidigt som den nya arbetsmarknadspolitiken är långt ifrån på plats. Kommunala verksamheter behöver få förutsättningar att jobba tillsammans med Arbetsförmedlingen. Kommunernas erfarenhet av den pågående reformeringen måste tas tillvara bättre.

Nu har vi lämnat vårt yttrande på regeringens skrivelse om inriktningen för den framtida Arbetsförmedlingen. Vi var många i kommunsverige som hade hoppats att den här skrivelsen skulle ge oss svaren på hur samspelet mellan Arbetsförmedlingen, fristående leverantörer och kommuner och regioner ska regleras och fungera framöver.

Så blev det inte. Vi håller med om flera delar av regeringens inriktning. Men den innebär ingen omvälvande förändring jämfört med det ansvar Arbetsförmedlingen har idag, och det är långt ifrån hur det fungerar i verkligheten. I SKR:s dialog med kommuner och regioner framkommer tydligt att det saknas tillit till Arbetsförmedlingen och den statliga arbetsmarknadspolitiken. Kommunerna konstaterar att det skett en övervältring av statens uppgifter på kommunerna.

Reformeringen av Arbetsförmedlingen sker samtidigt som arbetssätten inom myndigheten ställts om radikalt. Från lokal förankring och möjlighet till kontinuitet i kontakt med arbetssökande, arbetsgivare och kommuner. Till en utveckling mot att digitala kanaler, standardiserade arbetssätt och en övertro på fristående leverantörer är lösningen på arbetsmarknadens alla problem.

Utvecklingen har fått omfattande konsekvenser för stora grupper arbetslösa som står längre från arbetsmarknaden och för lokala aktörers och arbetsgivares möjligheter att tillsammans ta sig an utmaningar och hitta fungerande lösningar.

När Arbetsförmedlingen monterats ner har kommunerna trätt in. Något annat har inte varit möjligt när arbetslösa knackar på dörren och vill ha hjälp med digitala tjänster. Eller när vissa individer i behov av stöd inte erbjuds mer än 30 minuters vägledning i veckan. Eller när nyanlända anvisas bosättning i en kommun där staten inte finns på plats för att ta sitt ansvar att samordna insatser för deras etablering i arbets- och samhällslivet. Kommunerna har på sina håll mer eller mindre tagit över det statliga ansvaret. Ofta med lyckat resultat. Men det är ingen hållbar lösning när befogenheter och finansiering saknas.

Kommunerna beskriver att den strategiska samverkan med Arbetsförmedlingen oftare är bättre än den operativa. Goda relationer eller förståelse för varandras uppdrag hjälper inte när det lokala och regionala handlingsutrymmet att lösa saker ihop är för begränsat. Till exempel när arbetssökande som deltar i kommunalt anordnad praktik som kan leda till jobb måste skrivas ut från Arbetsförmedlingen. Eller när socialtjänstens behov av samverkan i individärenden hänvisas till en central telefonlinje. Eller när Arbetsförmedlingen löser bristen på lokal tillgänglighet genom att vara på plats en dag varannan vecka i en kommun med över 1000 inskrivna, varav hälften är utrikesfödda.

Regeringen och Arbetsförmedlingen behöver lyssna på kommuners och regioners lägesbilder och skyndsamt komma med fler svar hur ett nytt system ska riggas för att svara mot behoven. Det är särskilt angeläget när det gäller följande tre områden:

• Lokal närvaro och likvärdighet över landet.

Regeringen har uttryckt att Arbetsförmedlingens samverkan, likvärdighet i service och insatser och lokal närvaro behöver utvecklas. Arbetsförmedlingen svarade nyligen i en återrapport till regeringen att man anser att den lokala närvaron nu är ändamålsenlig. När vi ställt frågan till kommunerna har en stor majoritet en annan bild.

Arbetsförmedlingens lokala närvaro måste svara mot det breda uppdrag som myndigheten har. Den måste dimensioneras efter en analys av vilka de lokala målgrupperna arbetslösa och arbetsgivarna är och deras behov. För det behövs både en tydligare styrning från regeringen och att Arbetsförmedlingens lokala och regionala företrädare har handlingsutrymme att anpassa sin verksamhet efter lokala behov.

• Kommunerna som utförare av arbetsmarknadspolitiska insatser.

Det är ett välkommet besked från regeringen att kommuner ska kunna vara utförare av arbetsmarknadspolitiska insatser genom överenskommelselösningar med Arbetsförmedlingen. Kommunerna har bred kompetens och olika uppdrag som möjliggör ett sammansatt stöd till personer som står längre från arbetsmarknaden. Även om de är en mindre del av de inskrivna på Arbetsförmedlingen är det en viktig grupp i kommunernas arbete för att öka sysselsättning, minska utanförskap och sänka kostnader för försörjningsstöd.

Regeringen behöver därför snarast tydliggöra hur kommunerna kan planera och utforma insatser vid sidan av de fristående leverantörerna. Vi föreslår att detta testas omgående i ett pilotprojekt.

• Kommunala verksamheters behov av samarbete med Arbetsförmedlingen.

Samarbete mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna är central för att arbetsmarknadspolitiken ska lyckas. Men den är också central för att kommuner och regioner ska kunna fullgöra sina reglerade uppdrag inom andra politikområden. Det handlar till exempel om regionalt utvecklingsarbete, vuxenutbildning, mottagande av nyanlända och socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd.

Här behöver regeringen och Arbetsförmedlingen säkra att kommunerna får rätt förutsättningar att utföra sina uppdrag. Det handlar också om samverkan mellan kommunala verksamheter och Arbetsförmedlingens fristående leverantörer. Regeringen behöver säkra att Arbetsförmedlingen tar ansvar för att ordna arenor där myndigheten, kommunerna och leverantörer kan samverka.

Det är kommuner och regioner som är bäst på att identifiera sina lokala och regionala behov och förutsättningar. När deras erfarenheter tas tillvara ökar chansen för att reformen blir hållbar och bra även för de som står längre från arbetsmarknaden. Annars riskerar hela reformen att haverera.

Anders Knape, ordförande SKR
Carola Gunnarsson, 1:e vice ordförande SKR
Anders Henriksson, 2:e vice ordförande SKR

Debattartikeln publicerades i Dagens Industri den 23 november 2021.

SKR:s arbete med arbetsmarknadens omläggning

Hämta högupplöst bild på Anders Knape, Carola Gunnarsson och Anders Henriksson

Roy Melchert
Sektionschef