Utbildningar måste matcha arbetsmarknadens behov

Nu är det dags för tuffa beslut som faktiskt stödjer arbetet för att dimensionera utbildning utifrån arbetsmarknadens behov.

Hög arbetslöshet och samtidigt svårt att rekrytera. För få unga vuxna som ser gymnasiets yrkesutbildningar som vägen in i vuxenlivet. För få vuxna som ställer om till de branscher, både inom välfärden och näringslivet, som verkligen behöver arbetskraft. Ett utbud av utbildningar som inte räcker till för att få Sverige att rulla, för att utbildningarna är dyra och därför vanskliga att satsa på. Viktiga steg har tagits, men mer behövs.

Just nu pågår ett intensivt arbete i kommunerna för att implementera den av riksdagen beslutade reformen Planering och dimensionering för gymnasial utbildning för bättre kompetensförsörjning. SKR har under våren 2024 haft en enkät ute till samtliga av landets kommuner med frågor rörande implementeringen av reformen. Resultaten visar att några av de största utmaningarna för kommunerna är i fallande ordning,

- Det är få sökande till utbildningar som arbetsmarknaden har behov av
- Hitta APL-platser till eleverna
- Planera och dimensionera utbudet tillsammans
- Samverkan med enskilda huvudmäl
- Fördela det ekonomiska ansvaret för dyra utbildningar
- Brist på yrkeslärare

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner stödjer helhjärtat reformens intentioner och ambitioner, men precis som vi tidigare varnade för kommer reformens genomförande göra ett antal problem än mer uppenbara. Då argumenterade vi för att friskolornas roll behöver bli tydligare, svårigheterna som finns i att söktrycket är lågt till många utbildningar och att platserna för det arbetsplatsförlagda lärandet (APL-platser) inte kommer förbättras automatiskt. Tyvärr består den problematik som vi varnade för.

Vi ser tre viktiga åtgärder som måste sjösättas för att reformen verkligen ska ha effekt:

1. Alla huvudmän måste bidra i kompetensförsörjningen till välfärd och näringsliv.

Reformen ställer krav på kommunerna att ingå samverkansavtal kring utbudet av utbildning. De fristående huvudmännen har inte samma kravbild på sig. I nuläget kan en fristående skola utöka antalet klasser på en förhållandevis billig utbildning, som exempelvis gymnasiets samhällsvetenskapliga program, utan att ta hänsyn till arbetsmarknadens behov. Det sätter hela reformen ur spel.

'Reformen undergrävs av att de fristående huvudmännen inte har samma ansvar. Därför måste staten ändra tillståndsprocessen för fristående huvudmän, i fråga om redan befintliga tillstånd så att likvärdiga förhållanden råder mellan de olika huvudmännen. Om regeringen skulle göra denna ändring skulle alla huvudmän bli en del av utbudsdimensioneringen fullt ut och underlätta ett gott samarbete mellan kommunala och fristående huvudmän.

2. Finansiering av dyra utbildningar - ett gemensamt ansvar

Att dimensionera utbildningsutbudet så att det möter de kompetensförsörjningsbehov som arbetsmarknaden behöver kräver stora resurser. Många av dessa utbildningar är dyra, har få sökande och kräver stora investeringar. Vi ser i den enkät som vi nyligen genomfört att det är precis detta som är huvudmännens farhåga; för få sökande till de utbildningar som behövs. Att förse arbetsmarknaden med kompetens är en angelägen fråga och kommunerna kan inte lämnas ensamma med de dyra investeringarna. Såväl staten och näringslivet som utbildningsanordnare måste ta ett gemensamt ansvar för finansieringen tillsammans med kommunerna.

Det skulle möjliggöra för utbildningar som är viktiga för kompetensförsörjningen, men dyra att starta, upprätthålla och utöka. Fordon och transport-, VVS och fastighet, och Industritekniska är exempel på sådana program. Att fler aktörer delar på risken med huvudmännen som driver dessa utbildningar, och hjälpa dem att anpassa utbudet efter behovet är en förutsättning förutsättningar att lyckas med reformen. Detta är särskilt angeläget nu när kommunerna har ekonomiska och demografiska svårigheter.

3. Kommunerna och branscherna kan göra mer – för hela arbetsmarknadens kompetensförsörjning och för välfärdens attraktivitet

Kommunerna och branscherna har under lång tid arbetat för att stärka arbetsmarknadens kompetensförsörjning och attraktivitet. Här har kommunerna och branscherna kommit olika långt i sitt arbete och det går att göra mer. Det handlar till exempel om att skapa fler APL-platser, stärka samarbetet mellan utbildningsanordnare och bransch och för välfärdens yrken är en nyckelåtgärd att förbättra arbetsmiljön och möjliggöra ett hållbart arbetsliv.

Nu är det dags för tuffa beslut som faktiskt stödjer arbetet för att dimensionera utbildning utifrån arbetsmarknadens behov. Staten har här ett ypperligt tillfälle att bidra till kompetensförsörjningen som såväl näringslivet som välfärden brottas med.

Anders Henriksson, ordförande SKR

Artikeln publicerades på DI.se den 1 oktober 2024

SKR:s arbete med planering och dimensionering av gymnasial utbildning

Hämta högupplöst bild på Anders Henriksson

Ulrika Pudas
Utredare

Tobias Fannkvist
Utredare