Pandemin visar att välfärden behöver en digital satsning

För att vi ska få långsiktiga och jämlika effekter av digitaliseringen i hela landet och för att socialtjänsten ska kunna utvecklas ytterligare, krävs en nationell satsning.

Genom coronapandemin har kommuner och regioner behövt ändra arbetssätt för att kunna ge bra service till invånarna. Omställningen till digitala lösningar har medfört stora kvalitetsförbättringar, men utvecklingsarbetet framåt begränsas av juridiska och tekniska förutsättningar och av investeringar.

Pandemin har fått fart på utvecklingen när digitala lösningar har varit det enda hållbara alternativet. Kommunerna och regioner har fortsatt omställning och digital utveckling av sina verksamheter, men omställningen begränsas av juridiska och tekniska förutsättningar och av kommunernas resurser. För att kunna ta nästa steg behövs ett delat ansvar för utvecklingen. Detta kan varken etableras eller finansieras av kommuner och regioner. Staten behöver ta ansvar för en nationell digital infrastruktur, för full utbyggnad av bredband och för principer och standarder för digitala samhällstjänster.

PwC har på uppdrag av Sveriges Kommuner och Regioner gjort en uppskattning av kostnaden för att digitalisera socialtjänsten, som ett exempel. Enbart de tekniska investeringar som krävs uppskattas till totalt 14,5 miljarder kronor.

Investering i digitalisering kostar men är ett nödvändigt långsiktigt hållbart alternativ för att kunna ha en god välfärd i hela landet även i framtiden. Kostnadsuppskattningen är en första bild, men visar tydligt att kommunsektorn inte kommer att ha möjlighet att klara hela investeringen på egen hand. SKR:s kongress antog i november 2019 motionen om en Sverigeförhandling om välfärdens digitala infrastruktur. Målet är att huvudmännen och staten gör gemensamma prioriteringar, lagändringar och samfinansierar nödvändiga investeringar så att kompetensbehov och informationshanteringen inom verksamheter som socialtjänsten säkras.

En av välfärdens stora utmaningar är att den arbetsföra delen av befolkningen inte ökar i samma takt som de som behöver försörjas. För att klara det behöver vi arbeta på nya sätt, men vi behöver även förnya oss för att kunna möta de förväntningar som medborgarna har på en tillgänglig och modern socialtjänst. Ökad digitalisering innebär helt nya möjligheter till självständighet, delaktighet och inflytande. Det kan underlätta vardagen för äldre, utsatta barn och unga kan snabbare komma i kontakt med socialtjänsten, insatser kan ges i tidigare skede genom att upptäcka och hantera riskbruk eller psykisk ohälsa. Socialtjänstens medarbetare behöver fokusera på arbetet där de gör störst nytta, i kontakten med brukarna. Omställningen till digitala möten har varit framgångsrik. Det har visat sig lättare att etablera en första kontakt med t ex ungdomar som haft lättare att öppna sig än vid ett traditionellt möte på socialkontoret.

Socialtjänsten har inte bara kontaktmed individer som har behov av stöd, många kontakter sker även med. Polisen, Försäkringskassan, Statens institutionsstyrelse, hälso- och sjukvården eller med andra kommuners socialtjänst där det dagligen utbyts mängder av information. Det låter självklart att socialtjänsten ska kunna kommunicera digitalt och enkelt kunna dela uppgifter på ett säkert sätt. Men så ser inte verkligheten ut på grund av lagstiftning. I dag måste socialtjänsten faxa information till andra aktörer i brist på en säker digital informationshantering, Kommuner måste pendla mellan digital och analog hantering, vilket resulterar i tidskrävande dubbelarbete för många handläggare.

Vidare skulle data och information kunna användas för att tillsammans samverka och arbeta förebyggande i t.ex. utsatta områden. Till skillnad från andra nordiska länder har Sverige en sekretesslagstiftning som gör det svårt att använda data på ett meningsfullt sätt i det förebyggande arbetet och tidiga insatser. Med en ändrad lagstiftning kan den personliga integriteten skyddas utan att hindra möjligheten att upptäcka problem tidigt och därmed kunna erbjuda tidiga insatser.

För att brukare ska få ett gott bemötande och känna sig trygga med att besluten fattas på rätt grund krävs att socialtjänstens medarbetare har tillgång rätt. information behöver. Med digitala lösningar kan socialtjänsten arbeta effektivare, följa upp insatser bättre och ge mer likvärdiga bedömningar.

En grundläggande förutsättning för ett digitalt inkluderande samhälle är möjligheten att skaffa sig en e-legitimation för privat användning. Alla ska kunna komma åt e-tjänster samtidigt som den personliga integriteten skyddas. E-legitimation för medarbetare i tjänsten behövs också för att behörighet till informationen utifrån roll och funktion. Staten behöver ta ansvar för infrastruktur för både e-legitimering och e-underskrifter

Ny teknik och digitalisering är avgörande för kommuner för att skapa en tillgänglig socialtjänst där vi kan möta medborgare och brukare där de befinner sig. För att kunna nå dit det krävs målmedvetna och långsiktiga satsningar. Staten behöver tillsammans med vår sektor upprätta en plan för den omställningen. Sveriges kommuner kan inte genomföra den digitala omställningen på egen hand, men vi kan bidra med kunskap och vilja.. Nu är dags för staten att kroka arm med oss och genomföra en nationell satsning på hela välfärdens och socialtjänstens digitalisering.

Arion Chryssafis, ordförande i SKR:s beredning för socialpolitik och individomsorg
Daniel Forslund, ordförande i SKR:s beredning för digitalisering

Artikeln publicerades på Dagens Nyheters debattsida den 31 oktober 2020

SKR:s arbete med välfärdens digitalisering

Rapport: "Vad kommer det att kosta socialtjänsten att investera i digitala lösningar?"

Pani Hormatipour
Handläggare