Låt inte staten ta över livsmedelskontrollen

Den kommunala livsmedelskontrollen är i grunden välfungerande. Det finns fördelar med att utgå från den för att skapa en mer sammanhållen och likvärdig kontrollorganisation, men en ny utredning vill riva upp allt

I dag lämnas ett betänkande om hur livsmedelskontrollen kan organiseras. Utredningen har varit efterlängtad, inte minst av oss kommunföreträdare i utredningens expertgrupp.

Kommunerna är inte problemet

Sverige behöver en starkare och mer likvärdig livsmedelskontroll. Därför är det beklagligt att det förslag som lämnas av utredningen inte kommer att leda till en mer effektiv och robust livsmedelskontroll. I stället riskerar det att leda till högre kostnader, sämre effektivitet och förlorade värden – utan att lösa de verkliga problemen.

I dag ansvarar över 270 myndigheter för livsmedelskontrollen, varav majoriteten är kommuner. Det är en komplex struktur som skapar utmaningar i likvärdighet och kapacitet. Men att peka ut kommunerna som problemet är att skjuta bredvid målet. Problemen ligger i hur staten valt att organisera kontrollen – inte i den kontroll som kommunerna utför.

Kommunerna har redan en etablerad organisation, lokal kännedom och erfarenhet av tillsyn och kontroll. De är uppskattade av företagen och samordnar ofta livsmedelskontrollen med andra tillsynsområden som miljö, alkohol och tobak. Det ger effektivitet, helhetssyn och närhet till både medborgare och företag.

Dyrt förslag

Den kommunala livsmedelskontrollen är i grunden välfungerande. Det finns fördelar med att utgå från den för att skapa en mer sammanhållen och likvärdig kontrollorganisation. Men utredningens förslag är att riva upp allt detta för att i stället låta staten bygga upp en helt ny organisation från grunden. Det är inte bara ineffektivt – det är dyrt.

Livsmedelsverkets timavgift är redan i dag över 800 kronor högre än kommunernas genomsnitt. Trots det uppskattar utredningen att statens kostnader med förslaget kommer öka ytterligare med minst 130 miljoner kronor per år, utöver omställningskostnader.

Dessutom kvarstår många av de praktiska utmaningarna. Glesbygdens långa avstånd försvinner inte för att kontrollen blir statlig. Staten måste fortfarande bemanna hela landet – något kommunerna redan gör. Eftersom företag fortsatt kommer att ha kommunal tillsyn inom andra områden blir resultatet inte färre myndigheter – utan fler. För företagen, särskilt de små, kommer förslaget att innebära ökade avgifter och mer administration – inte förenkling.

”Svårt, tidskrävande och kostsamt”

Kontentan är att utredningen har överskattat fördelarna med sitt förslag samtidigt som man underskattat hur svårt, tidskrävande och kostsamt det kommer vara att genomföra. Det finns också risker som inte analyserats tillräckligt. Hur påverkas övriga kommunala tillsynsuppdrag om livsmedelskontrollen tas bort, liksom det brottsförebyggande arbetet och den civila beredskapen? Vad förlorar vi i demokratisk förankring när besluten flyttas längre bort från medborgarna?

Vi behöver en reform – fast inte den som utredningen föreslår. Att inte göra något är inte ett alternativ. Men att genomföra en dyr och ineffektiv reform som riskerar att försämra kontrollen är ännu sämre.

Låt oss i stället fortsätta arbetet med avstamp i utredningens värdefulla kunskapsunderlag. Låt oss tillsammans hitta en enklare och billigare lösning som bygger vidare på de styrkor och fördelar som finns i den nuvarande livsmedelskontrollen. På så sätt kan vi åstadkomma en mer effektiv och likvärdig kontrollorganisation för både konsumenternas och företagens bästa, utan att förlora det som fungerar i dag.

Ann-Sofie Eriksson, sektionschef, Sveriges Kommuner och Regioner
Kristine Fornander, enhetschef livsmedelskontroll, Stockholms stad
Staffan Stafström, miljöchef, Huddinge kommun
Anna Zakrisson, enhetschef livsmedelskontroll, Östersunds kommun

Debattartikel publicerad i Altinget 4 juni 2025

Hämta högupplöst bild på Ann-Sofie Eriksson