Involvera vården när det nya hälsodataområdet införs

Om kommunerna, regionerna och staten gemensamt ska finansiera införandet av EHDS måste planering och ambitionsnivå beslutas gemensamt.

EU-förordningen om hälsodata innebär stora förändringar för hälso- och sjukvården. Nu måste regeringen samverka med kommuner och regioner i planeringen och sätta en gemensam ambitionsnivå.

Ett europeiskt hälsodataområde (EHDS) ska införas i hela EU. Beslutet om förordningen är fattat och nu följer ett intensivt arbete med kompletterande lagstiftning. EHDS kommer att skapa ett regelverk för att dela patienters hälsodata mellan alla EU:s medlemsländer. En stor reform som kommer att påverka patienterna, hälso- och sjukvården och forskningen i Europa.

Att vi får bättre möjligheter att dela patientdata är en viktig utveckling. Det kan göra det enklare för EU-medborgare att få vård i ett annat EU-land och det gör det möjligt för forskare att använda mer hälsodata från fler länder.

Intentionerna är goda. Inte minst skapar den nya förordningen stora möjligheter för den kliniska forskningen, som genom större datamängder på ett bättre och mer effektivt sätt kan utveckla nya behandlingsmetoder. Men EHDS får också långtgående konsekvenser för hur hälso- och sjukvården ska organiseras och prioriteras i varje medlemsland, och vilka produktkrav som ska ställas på vårdinformationssystem.

Finland och Danmark röstade nej till EHDS då de bland annat anser att regleringen inte har en rimlig balans mellan enskildas fri- och rättigheter och allmänintresset, samt att kostnaderna för medlemsländerna inte är motiverad. Men den svenska regeringen röstade ja.

De senaste åren har flera beslut som rör digitalisering inom hälso- och sjukvården tagits av regering och riksdag samt på EU-nivå. Beslut som varit kostnadsdrivande och inneburit omfattande arbete i kommuner och regioner. Vi kan dock konstatera att staten inte fullt ut har bidragit till finansieringen. Staten har därmed inte följt den så kallade finansieringsprincipen, som innebär att inga nya obligatoriska uppgifter får införas utan medföljande finansiering till kommuner och regioner.

Att leva upp till de höga förväntningar som EHDS innebär kommer att kräva omfattande och kostsamma åtgärder i alla medlemsländer. I Sverige kommer det största arbetet och de största kostnaderna ligga hos kommuner och regioner. Samtidigt kommer förändringarna knappt att märkas för patienterna.

Verksamhetsutveckling behöver kommuner och regioner förstås själva finansiera, men staten har ett särskilt ansvar när den lägger extra uppgifter på kommuner och regioner. Och om kommunerna, regionerna och staten gemensamt ska finansiera införandet av EHDS måste planering och ambitionsnivå beslutas gemensamt. När andra länder röstade nej till förordningen, bland annat av kostnadsskäl, så innebär den svenska regeringens ja att den behöver ta ansvar för finansieringen.

Sveriges ambitioner om att efterleva den nya förordningen behöver vara rimliga när de första delarna av EHDS träder i kraft om två år. Vi ska naturligtvis följa den nya förordningen, men den svenska hälso- och sjukvården behöver alltid prioritera den vård vi genomför i Sverige och de behov av tekniska lösningar vi har. Vi får inte skapa ytterligare belastning och en ökad administrativ börda för dem som arbetar inom hälso- och sjukvården.

Om vi inte ser en stor patientnytta med något så ska vi inte heller lägga onödigt stort arbete på det. Målet kan inte vara att bli duktigast och snabbast i Europa på att genomföra förändringar, utan målet måste vara att vi anpassar oss så att det blir som allra bäst för patienter och medarbetare.

Hälso- och sjukvården har alla förutsättningar att möta de krav som EHDS kommer att ställa genom att bygga vidare på befintlig digital infrastruktur och på de vårdinformationssystem som redan finns. Staten behöver inte bygga upp egna parallella system, utan kan i stället stötta vårdgivarna med anpassningar och eventuella utökningar.

Regeringen har ett råd för digital infrastruktur där representanter från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och regionerna ingår. Det är bra. Nu krävs ett omfattande förberedande arbete i kommuner, regioner och stat – och ett nära samarbete. Regeringen behöver fullt ut involvera kommuner och regioner i förberedelserna och planeringen, så att anslutningen till EHDS kan lyckas utan att den tränger undan mer kraft och tid från vårdpersonalen än nödvändigt.

Anna-Lena Hogerud, ordförande SKR:s sjukvårdsdelegation
Marie Morell, vice ordförande SKR:s sjukvårdsdelegation

Debattartikeln publicerades i Dagens Medicin den 11 mars 2025