Fokusera på osund konkurrens

Ska en kommun verkligen driva ett kafé eller ett gym? Vid första anblick svarar nog de flesta nej. Men ofta finns det rimliga skäl till att verksamheten bedrivs i kommunal regi.

Regeringens utredning om offentlig säljverksamhet föreslår nu skarpa regler som går långt utöver det ursprungliga syftet – att motverka osund konkurrens. Risken är att man slår hårt och brett på ett problem som inte är så utbrett som det ofta framställs. I ivern att visa på slagkraftighet riskerar man att förlora proportionaliteten.

Kommuner bedriver sällan verksamhet som konkurrerar med privata aktörer. Ta det kommunala bolaget Sala Silvergruvas kafé som exempel: de vill erbjuda kaffe till besökarna, men lönsamheten är så låg att inga privata aktörer vill driva det. Genom lite högre priser undviker kommunen att konkurrera med stadens caféer.

Och det är inte bara bristande lönsamhet som är anledningen till att kommuner ibland har verksamhet som vid första anblick borde ligga hos privata aktörer. Det kan också handla om att ha rådighet över samhällskritisk verksamhet. Det finns ett stort intresse hos privata aktörer att köpa det kommunalt ägda stadsnätet, det vill säga fibern i marken som ger oss bredband och tv.

I ett geopolitiskt osäkert läge är vår samhällskritiska infrastruktur inte något man kan lämna helt åt marknadskrafterna – här bör rådighet och säkerhet gå före privata ekonomiska intressen. Genom att kommunen fortsätter äga själva fibern och låter privata aktörer ansluta sig för att sälja bredbands- och tv-tjänster till privatpersoner, behålls rådigheten, samtidigt som det skapar en sund konkurrens bland privata företag att leverera mot slutkund.

Att en privat marknad kan finnas betyder inte att kommunen borde kliva undan. Men självklart förekommer det fall där kommunal verksamhet har skapat osund konkurrens och där man ägnar sig åt verksamhet som går långt utanför den kommunala kompetensen. Därför är det viktigt att frågan nu adresseras. Dock behöver regeringen få en mer balanserad bild innan man går vidare med utredningens förslag.

Sammanfattningsvis: Utredningens förslag riskerar att bli en slägga när vi egentligen behöver en skruvmejsel. Istället för att måla upp en bild av totalt motstridiga intressen behövs dialog mellan näringsliv och kommun. Det behövs att kommuner gör en återkommande översyn av sin säljverksamhet och att det finns en tydlig tanke kring vad kommunen ska och inte ska ägna sig åt. Detta kommer vi inte åt genom trubbig lagstiftning.

Utredningen föreslår en sanktionsavgift på uppemot 20 miljoner kronor om Konkurrensverket bedömer att den offentliga verksamheten bedriver otillbörlig säljverksamhet. Samtidigt har både vi och företrädare för det privata näringslivet istället velat ha ett framåtsyftande fokus, där fokus ska vara på att rätta till eventuella felaktigheter för att få till en god, fungerande konkurrens. Utredningen föreslår även att det ska vara förbjudet för en offentlig aktör att bedriva säljverksamhet som på ett otillbörligt sätt påverkar, eller kan tänkas påverka, möjligheterna för privata aktörer att bedriva verksamhet på marknaden. Men undantag föreslås om säljverksamheten är ”försvarbar ur allmän synpunkt”.

Att rättning måste ske om kommunal verksamhet skapar osund konkurrens är en självklarhet, men utredningens förslag skapar tre stora problem:

1. Avskräckningseffekten. Mindre kommuner vågar inte utveckla samhällsnyttig service trots att privata aktörer saknas, med rädsla för oproportionerligt hög sanktionsavgift.

2. Godtycklig tolkning. Vad som är ”otillbörligt” i en kommun kan vara nödvändigt i en annan.

3. Orimlig bevisbörda. Kommunen måste till stora delar bevisa sin oskuld istället för att det är upp till Konkurrensverket att bevisa att kommunen åsamkat osund konkurrens.

Här ses man alltså som skyldig till motsatsen har bevisats. Det gör att kommunen/regionen inte vågar lösa marknadsmisslyckanden trots att det kan behövas. Särskilt när det finns risk för godtycklighet och bevisbördan till största delen ligger på kommun/region.

Frågan är viktig, konkurrens ska ske på lika villkor. Men kritiken mot viss kommunal verksamhet behöver nyanseras och utredningens förslag behöver bli proportionerliga för att undvika allvarliga effekter.

Nu är det upp till beslutsfattare som Ebba Busch, Elisabeth Svantesson och Erik Slottner att säkerställa en lagstiftning som är proportionerlig, balanserad och som faktiskt fokuserar på osund konkurrens och inte slår brett över all kommunal säljverksamhet.

Sara Catoni, chefsjurist Sveriges Kommuner och Regioner
Per Nordenstam, vd Sobona

Debattartikel publicerad i Dagens Industri 12 mars 2025

Hämta högupplöst bild på Sara Catoni