Samhället har misslyckats när barn begår brott

Barn och unga som hamnar i kriminalitet orsakar stort lidande för sig själva och för sin omgivning. Det skapar otrygghet i samhället och slukar stora samhällsresurser. Här behöver vi agera tillsammans.

Det är den gemensamma utgångspunkten i det nätverksarbete runt barn och unga som begår brott eller riskerar att begå brott, som SKR tagit initiativ till. Detta är inte, och det vill jag verkligen understryka, ännu ett ”projekt”. Det här är ett partnerskap för att utveckla och sprida kunskap om arbetssätt och om hur kommuner, regioner, polis och allmännytta kan arbeta tillsammans med varandra och med andra aktörer.

Under måndagen höll vi vårt första gemensamma seminarium. Samtalen har pågått under en tid men nu vill vi dela med oss av våra tankar. Även om det var en ganska mörk bild som målades upp, och svåra frågor som avhandlades, så gick det inte att ta miste på engagemanget. Jag riktigt kände kraften som finns där, oavsett om de medverkande befann sig med mig i studion på Hornsgatan 20 i Stockholm eller bakom en skärm i Kramfors, Borlänge, Göteborg, Växjö och Malmö.

Rikspolischefen återkom flera gånger till vikten av att ha en gemensam lägesbild. Den ska vi arbeta vidare på och definiera. Självklart har vi alla lite olika perspektiv och infallsvinklar men min övertygelse om att det här är rätt sätt att ta oss an utmaningarna stärktes minut för minut under seminariets gång.

För mig var det en hel del nya insikter och tankar som sattes igång. Som det att barnen får nya positioner i ett parallellsamhälle präglat av tung brottslighet. Och hur vi då hamnar i ett läge där insatser mot barn blir detsamma som mot vuxna. Det handlar inte om att barn ska slippa undan ansvar. Tvärtom. Men vi behöver bli bättre på att hjälpa barn på barns vis och vuxna på vuxnas vis.

Vi har därför bildat en strategisk allians mellan SKR, kommuner, Polisen och Allmännyttan. Kraftsamlingen stödjer de samverkansstrukturer i kommunerna som har etableras och kan utvecklas. Goda arbetssätt och samarbetsstrukturer kommer att spridas för att främja arbetet med att förebygga och förhindra att barn och unga begår brott.

Den ska överbrygga utmaningar såsom att Polismyndigheten är uppdelad i 95 lokalpolisområden, medan kommunerna är 290. Och få till en struktur med Allmännyttans över 300 medlemmar.

Arbetet ska också leda till att lagstiftning i behov av förändring ska identifierats och en process för att sedan få lagstiftningen på plats.

Att skolan är en central roll i arbetet är självklart för alla inblandade. Lika självklart är det att skolan inte får lämnas ensam med ansvaret. Samstämmighet är också stor om hur vi når målet om ett hållbart och tryggt samhälle där barn och unga känner tilltro till framtiden. Det är med långsiktighet, med uthållighet och med gemensamma krafter.

Jaha, men det var ju inget nytt, kanske någon tänker nu. Nej, precis. Vi vet och kan så mycket. Vi har var och en sett så många exempel, både goda och mindre bra. Vi har alla sett framgångsrika projekt som plötsligt dör när eldsjälen lämnar för nästa uppdrag. All denna kunskap och erfarenhet behöver vi ta tillvara.

Ett gott och omtalat exempel är Växjö kommuns ”Tisdagsgrupp”. En samverkansstruktur som pågått sedan 2012. Till att börja med var det en samverkan mellan socialtjänsten och polisen, men sedan några år tillbaka omfattar det även utbildning, kultur och fritid, kommunala bolag och privata fastighetsägare, vaktbolag och räddningstjänst. Kommunchefen beskriver hur gruppens arbete bidrar till att skapa den där gemensamma lägesbilden i kommunen. Den som är så viktig för att kunna agera på rätt sätt i rätt tid.

Det här arbetet kommer också att handla om att våga rannsaka sig själv och vrida på perspektiven. Det handlar om kultur och struktur. Det gäller att vara modig nog att våga tänka om. Om de insatser vi gör idag inte får önskad effekt, hur kan vi göra istället?

Så var vi tillbaka där igen, i det här arbetets utgångspunkt. Tillsammans besitter vi så mycket kunskap och så många erfarenheter. Nu ska vi bli bättre på att dela dem med varandra.

Staffan Isling

Här kan du ta del av seminariet. 

Tidigare krönikor