Ett fyrfaldigt leve för demokratin
Just nu pågår firandet av en alldeles särskild hundraåring. För ett sekel sedan genomfördes det första demokratiska riksdagsvalet i Sverige, med allmän rösträtt för både kvinnor och män.
Förtroendet för det svenska valsystemet är stort och valdeltagandet i Sverige är ur ett internationellt perspektiv högt. Det ska vi vara stolta över. Samtidigt räcker det att rikta blicken mot vår omvärld för att konstatera att demokratin inte kan tas för given. Även i vårt land har vi utmaningar att tackla.
Det är alltså på dagen hundra år sedan det första riksdagsvalet med lika och allmän rösträtt genomfördes i Sverige. För första gången i historien fick kvinnor rätt att rösta i ett riksdagsval. Valet 1921 var också det första riksdagsvalet där kvinnor kunde väljas till riksdagsledamöter. I sanning en historisk dag.
Två år tidigare, 1919, hölls de kommunala valen med de nya rättigheterna. Det var då vår lokala demokrati, som vi känner den i dag, fick sitt genombrott. En avgörande del av demokratin är just närheten och tillgången till våra förtroendevalda. Beslut i frågor som påverkar medborgarnas vardag – som skola, vård och omsorg – ska avgöras nära de som berörs. Det är en viktig princip. Att värna om det lokala självstyret är att värna om demokratin.
Det första demokratiska valet kom förstås inte som en blixt från klar himmel, utan som ett resultat av ett idogt arbete av aktivister som Gulli Petrini, Anna-Clara Romanus, Elin Wägner och många andra i den rörelse som i åratal drev på för allmän och lika rösträtt. Gulli Petrini blev år 1909 också som första kvinna medlem i drätselkammaren, det vi i dag kallar kommunstyrelsen. Hennes ledord var:
”Följ din egen övertygelse, vik inte undan, kalla saker vid dess rätta namn. Du kommer inte alltid att bli omtyckt, men du vänjer dej vid det”.
Men det är en sak att inte alltid vara omtyckt, och en helt annan att få utstå hot och hat för att man följer sin övertygelse. Ingen ska någonsin behöva vänja sig vid att känna rädsla för att bli trakasserad på grund av sitt politiska engagemang.
I dag utsätts tre av tio förtroendevalda för hot och hat i sitt politiska uppdrag, enligt Politikernas Trygghetsundersökning från Brottsförebyggande rådet. Var femte politiker har censurerat sig själv till följd av det hotfulla klimatet. Kvinnor är värre drabbade och mer självcensurerande än män. Det är också bara kvinnor som hotas och hatas på grund av sitt kön. Det visar SKR:s undersökning ”Avhopp från politiskt förtroendeuppdrag”, där det även framgår att andelen som hoppar av sitt politiska förtroendeuppdrag har ökat och att många av avhoppen sker just till följd av att man fått utstå hot och hat. Det är helt oacceptabelt. Vi har alla en skyldighet att stoppa hatet och hoten där vi ser dem. Vi bär alla ett ansvar över såväl varandra som vår demokrati.
SKR ingick 2020 en överenskommelse med regeringen om att uppmärksamma, försvara, stärka och utveckla demokratin. Överenskommelsen lyfter upp tre områden som behöver stärkas; medborgarnas delaktighet, värnandet av det demokratiska samtalet och arbetet emot antidemokratiska krafter.
SKR genomför under året ett tjugotal digitala konferenser runt om i landet där den politiska ledningen i kommuner och regioner är inbjudna tillsammans med forskare, statsråd och representanter från SKR:s styrelse. SKR har också bjudit in skolor till en demokratiutmärkelse, där elever på högstadiet och gymnasiet får komma med förslag på hur demokratin kan stärkas.
Den svenska demokratin är en pigg och kry hundraåring som verkligen är värd att fira. Men vi får inte slappna av eller ta den för given, för även i vårt land har den sina brister. Så ett fyrfaldigt leve för demokratin. Nu ser vi till att den utvecklas även de kommande 100 åren.
Staffan Isling