Publicerad 13 april 2021

På våren sjunger fåglarna om generella statsbidrag

Nu på torsdag presenterar regeringen årets vårändringsbudget. Då vill jag få signaler om ett trendbrott, med minskad statlig detaljstyrning och större andel generella statsbidrag.

Så är vi plötsligt i mitten av april och snart börjar vårkänslorna svalla. Som alla årstider bär även våren sina tecken. Utanför balkongen hör jag redan fågelsång från trädets piggaste tenor. Det dröjer nog några veckor till innan hela ensemblen är igång. För egen del innebär såväl vår som höst en alldeles särskild förväntan inför att budgetpropositionen närmar sig. Tänk om finansministern kvittrar ut att detaljstyrningens kontraproduktiva tidsålder äntligen är förbi? Det skulle sannerligen vara skönsång.

Staten har under året skjutit till tillfälliga pandemirelaterade statsbidrag till kommuner och regioner. Tillskotten har varit omfattande, och helt nödvändiga för att ge förutsättningar att hantera effekterna av pandemin. De har skapat handlingsutrymme och trygghet för hårt ansatta kommuner och regioner. Men vi får inte glömma att tillskotten är just tillfälliga. Resurserna kan inte finansiera permanenta utgiftsökningar som kvarstår även när tillskotten har sinat. Om vi inte är tydliga med det riskerar årets starka ekonomiska resultat att skapa förväntningar som kommuner och regioner omöjligen kan infria.

Trots att de pandemirelaterade tillskotten varit helt nödvändiga beskrivs tillfälliga bidrag ofta som ett gissel av kommunala och regionala ekonomer, eftersom de gör det omöjligt att planera för framtiden. Det oroar mig att planeringshorisonten blir allt kortare och dagspolitiken viktigare. När hela samhället ska resa sig ur krisen krävs långsiktiga satsningar och en planering som sträcker sig långt bortom innevarande budgetår. Jag utgår från att den nationella nivån – regering och riksdag – ser och förstår vikten av det.

Tillbaka till balkongen, där talgoxen ackompanjerar mitt korsordsklurande. Ekonomisk fågel, tre bokstäver. VÅP? Nej, EMU. På samma uppslag i tidningen finns en bild på häckande tranor, med några ord från 1600-talsdansken Peder Syv:

Det passar sig inte för sparvar att gå i tranedans.

En sparv är lika lite en trana som Flen är Göteborg. Danskens ord får mig osökt att tänka på den stora mängd riktade statsbidrag som tilldelas kommunerna, alldeles oavsett deras egna förutsättningar. Har din kommun redan landets minsta förskoleklasser? Strunt samma, här kommer en kappsäck öronmärkta pengar till förskolan. Vill ni istället använda dem till äldrevården som är i skriande behov? Glöm det. Det här är ett fullständigt kontraproduktivt system. Det passar sig lika illa för kommunen med yngre befolkning att satsa på äldrevård som för den med äldre invånare att öka antalet skolplatser. Lösningen är ett tillitsbaserat system, där staten istället låter lokalinvånarna själva bestämma var resurserna gör mest nytta.

Mellan Arjeplogs kommunhus och regeringskvarteren i Stockholm är det 901 kilometer. Om regeringskansliets tjänstepersoner ska kunna se hela landets behov skulle de varje dag behöva göra som Nils Holgersson och ge sig ut på bildningsresa med Mårten Gås. Det räcker inte att stå och häcka i Rosenbadsparken.

Så lita på oss ute i landets kommuner och regioner. Vi känner till de lokala utmaningarna och vet vilka förutsättningar som krävs för att möta dem. Vi är som talgoxen, en stannfågel som gör allt i sin makt för att göra boet lite bättre.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.