Publicerad 29 januari 2020
Debatt

Replik: Flera skäl till välfärdens ökande kostnader

Kommuner och regioner står inför stora ekonomiska utmaningar. För vissa har utmaningarna redan pågått ett tag och för andra kommer de att bli mer påtagliga från i år och framåt.

Porträtt av SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog

Annika Wallenskog

I en artikel på Svenska Dagbladets debattsida (23 januari 2020) skriver de tre nationalekonomerna Gustafsson, Hultkrantz och Österholm på Örebros universitet att kostnaderna för de äldre ligger framför oss och så långt är de överens med slutsatserna Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) också har. Samtidigt riktar trion kritik mot de analyser SKR gör av välfärdens kostnader.

SKR har inte, som debattörerna menar, påstått att kommunerna och regionerna generellt har haft en ekonomisk kris till följd av en åldrande befolkning. Skälet till att vi länge har pratat om att den demografiska utmaningen driver kostnader för välfärden – med allt fler barn, unga och äldre - är att kommuner, regioner och staten ska hinna vidta åtgärder i tid. Det handlar om att göra en långsiktig strategisk planering för hur välfärden kan fortsätta att utvecklas på ett så bra sätt som möjligt. Det handlar om att få till lösningar långt innan situationen kan benämnas som just kris. Välfärden måste, som trion också konstaterar, dimensioneras efter intäkterna.

De senaste fyra-fem åren har den ekonomiska situationen i regionerna och kommunerna sett olika ut. I regionerna har demografin redan haft en större påverkan på kostnaderna. Under åren 2010-2018 motsvarar den stora ökningen av befolkningen i åldern 65-79 år en kostnadsökning på 13 miljarder kronor i fasta priser jämfört med att barn och unga under samma tidsperiod gett en ökning på 3 miljarder kronor.

För kommunerna har det däremot varit ett stort tryck främst på grund av just barn och unga. Resultaten fram till 2018 har samtidigt varit några av de bästa någonsin till stor del som en följd av den kraftiga sysselsättningsökningen. Trycket har kommunerna därmed klarat av utan att ekonomin har raserats. Det är först nu, när skatteintäkterna från antalet arbetade timmar och andra intäkter inte längre ökar i samma takt, som effekterna av befolkningsutvecklingen blir påtaglig. Under 2018 gick till exempel 69 av 290 kommuner med underskott.

Det som gör att kostnaderna för välfärden ökar nu och framöver är främst att antalet barn och unga samt den äldre delen av befolkningen ökar i snabbare takt än de som är i arbetsför ålder (det vill säga 20-64 år). I flera län minskar till och med antalet invånare i yrkesverksam ålder. Det innebär att skatteintäkterna ökar långsammare än behoven av välfärd, såsom vård, skola och omsorg, och det under många år framöver. De tre nationalekonomerna nämner dock inte i sin debattartikel vad en person kostar i en viss ålder. För en person över 80 år är kostnaden för välfärden i genomsnitt 250 000 kronor per person och år. Kostnaden ökar därefter, vilket gör att för en person som är en bit över 90 år landar den genomsnittliga årskostnaden på nästan 600 000 kronor. Det här kan jämföras med att snittkostnaden för ett barn är 200 000 kronor och för personer mellan 20–70 år 50 000 kronor.

Därtill behöver kommuner och regioner göra rekordstora investeringar i att både bygga om och bygga nya sjukhus, skolor och äldreboenden och att göra stora satsningar på till exempel medicinteknisk utrustning.

Slutligen vill jag poängtera att alla som behöver välfärd i vårt land också ska få det. Det är exakt grunden för hur vårt välfärdssystem är uppbyggt och ska fungera. Kostnaderna är till för att hanteras – och det gör vi genom att staten, kommuner och regioner hjälps åt.

Annika Wallenskog, chefsekonom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Repliken publicerades på Svenska Dagbladets debattsida den 28 januari 2020

Läs vidare

Pressjour

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.