Stort intresse för vårdfrågor i Almedalen

Min första medverkan i Almedalen är avklarad, och även om det är svårt att få en översikt av de 2 400 evenemangen upplever jag att vårdfrågorna gavs stort utrymme.

Atmosfären i Almedalen var överraskande positiv, med en oväntad öppenhet för att prata med varandra på gatan. Jag upplevde att det var enklare att gå direkt in i diskussioner än vad som vanligen är fallet på hemmaplan. Kanske beroende på den kollektiva förväntansbilden och neutral mark?

Vad tar jag med mig? Svaret är lätt: alla givande och konstruktiva diskussioner kring medlemmarnas viktiga frågor och förstås alla möten med er medlemmar, politiska företrädare och övriga centrala aktörer inom vård och omsorg. Jag deltog i paneler och publika samtal där jag lyfte allt bra arbete som pågår i regioner och kommunerna och diskuterade bland annat om; vikten av att öka kliniska prövningar, insatser för att stärka folkhälsan och vända utvecklingen med de fortsatt ökande skillnaderna mellan invånargrupper, goda exempel på effektivare arbetssätt och kortare köer, kvinnosjukvård och utmaningarna med ojämlikheter mellan män och kvinnor, säker tillgång till läkemedel och medicinteknik i en globaliserad marknad, det minskade barnafödandet och omställningen till Nära vård. Till detta ett stort antal värdefulla samtal utanför scenen.

Överlag fick vårdfrågorna och framförallt beredskapsfrågorna stort utrymme. Nära vård berördes och nämndes i hög grad, vilket jag tar som ett tecken på att vi kommit en bra bit på vägen. I ett samtal där jag representerade SKR, med sjukvårdsministern och statliga företrädare (däribland Socialstyrelsen) upplever jag att de statliga deltagarna och SKR generellt sett är överens och konstaterade samstämmigt att även om primärvården är central i Nära vård och behöver förstärkas, så är omställningen större än bara primärvården och behöver omfamna hela vård- och omsorgskedjan om den ska ha full utväxling för den enskilde invånaren och för resurseffektivitet.

Jag upplever att medlemmarnas viktigaste medskick fångades i samtal om kliniska prövningar, exempelvis kring SweTrial, där jag lyfte betydelsen av att bättre involvera vårdens chefer i linjen för att forskarna ska få tid och möjlighet att bedriva forskning och lyckades förmedla regionernas och kommunernas betydelse, nödvändigheten att utgå från fakta i diskussionen och exemplifiera med de många underlag (vården i siffror, graviditetsenkäten, psykiatrin i siffror, demografiprognoser) och rapporter vi tagit fram.

I flera sammanhang lyftes behovet av tillgänglig data ur väntetidsdatabasen (SKR får cirka 15–20 förfrågningar om data varje vecka från media, forskare och externa intressenter), vilket gjorde att vi fick tillfälle att lyfta det arbete vi gör för att underlätta övergången till Socialstyrelsen. Men också att understryka betydelsen av att alla mått fortsätter att hanteras, att databasen fortsätter att utvecklas med nya uppföljningsmått och att det finns en så god tillgänglighet till data som möjligt. Detta trots att det senare ju blir svårare för Socialstyrelsen som myndighet i och med att varje förfrågan kommer att behöva hanteras som ett ”utlämnandeärende”.

Kvinnosjukvård och de fortsatta ojämlikheterna mellan könen och i landet uppfattar jag fick stort genomslag under Almedalen och evenemangen var välbesökta. Detta är ett bekymmersamt område, där vi behöver fortsätta att lägga fokus. Jag lyfte såväl resultaten i graviditetsenkäten (som är en unik källa med 600 000 svarande sedan 2020) som i andra underlag vi har, och att utvecklingen på ett antal punkter likväl går åt rätt håll med minskade ojämlikheter mellan olika grupper kvinnor (utlandsfödda visavi födda här; andelen som går på eftervård och en ökande andel som känner sig trygga inför, under och efter sin förlossning), även om det finns kvarvarande förbättringsområden. Ett bra exempel på hur staten och regionerna/kommunerna kan kroka arm för gemensamma riktade satsningar genom överenskommelser.

Det blev tydligare, efter att ha deltagit, att det finns en viktig demokratisk aspekt på Almedalen som koncept, där såväl beslutsfattare, centrala företrädare och sakkunniga finns tillgängliga för samtal och där gemene man kan ställa frågor, lyssna och komma med inspel. Unikt och centraltur ett samhällsperspektiv. Värdefullt även att i så stor utsträckning patientföreträdare, privata aktörer och civilsamhället syntes och deltog i samtalen. En spaning som hörs bland mer erfarna medverkande är att man under senaste åren gått mot fler stängda möten och ”rundabordssamtal”. Där faller öppenheten förstås, men möjliggör för något friare samtal.

Tack för alla viktiga och konstruktiva möten och samtal där vi tillsammans tar steg för att utveckla världens mest innovativa och omtänksamma välfärd.