Retoriken om digitalisering – bromskloss som hindrar en modern betygssättning?

Mellan Luciatåg och julavslutningsförberedelser pågår en annan febril aktivitet i skolan dessa dagar; signering av betyg. En liten fråga kanske man kan tänka, men den är faktiskt en del av den administrativa börda för lärare och rektorer som många vill minska (exempelvis två av regeringen tillsatta utredningar).

Samtidigt är den också ett konkret exempel på digitaliseringens möjligheter och den risk som finns att den hårda retorik som förs om digitalisering i skolan stjälper viktiga initiativ inte bara inne i klassrummet, utan också utanför.

Och lyfter man blicken och ser retoriken i ett större och längre perspektiv, ja, då riskerar konsekvenserna bli oanade. Om detta vill jag orda i årets sista blogg.

DIGG och hoppet om mindre administration vid betygsättning

Först tillbaka till frågan om betygssättning.

DIGG – Myndigheten för digital förvaltning har nyss återrapporterat sitt uppdrag om digitala underskrifter. En slags tidig julklapp skulle man kunna säga. Myndigheten fastslår att elektroniska underskrifter av betygskataloger är möjligt, men förutsätter ändringar av skollagen. Myndigheten har gjort ett riktigt bra jobb, och jag vet att Finansdepartementet, som begärt utredningen, ser frågan som viktig.

SKR har länge drivit den här frågan och varit djupt engagerade i DIGG:s arbete. Vi och våra medlemmar vill se detta hända. Vi vet att det skulle spara administrativ tid för skolans professioner och en hel del annan personal hos kommunerna och öka rättssäkerheten. Här är ett klockrent förslag som Utbildningsdepartementet kan göra verkstad av och verkligen, på riktigt, minska den administrativa bördan, i linje med det uppdrag som pågående utredningar har.

Detta är en lågt hängande frukt att plocka, och jag hoppas att det inte kommer dras i långbänk med anledning av regeringens retorik och avsaknad av digitaliseringsstrategi för skolan. Jag kommer jobba för att det prioriteras.

Skolan – självklar i ett digitalt samhälle

Och om vi lyfter blicken.

I dagarna presenterade AI-kommissionens viktiga slutsatser. AI utvecklas i snabb takt, och kommissionen menar att Sverige redan har halkat efter internationellt. Detta kan påverka vår framtida innovations- och konkurrenskraft. Kunskapen hos hela befolkningen är avgörande och kraftsamling behövs.

Det är väl känt att ett område lyste med sin frånvaro. Skolan. Och det kan man inte beskylla kommissionen för, eftersom den hade utredningsdirektiv om att lämna skolan utanför. Vi är många som både förvånas och oroas över detta. Utvecklingen går fort och unga behöver förberedas för en arbetsmarknad och ett arbetsliv som kommer se annorlunda ut, till följd av bland annat AI. Då måste rimligtvis skolan vara en del av den färdplan som ska tas fram. Skolan är basen, det är där grundläggande digital kompetens ges.

Detta är också en demokratisk fråga. Nyligen kom svenska elevers resultat i den internationella undersökningen som mäter digital kompetens, ICILS (International Computer and Information Literacy Study). Som PISA, fast för digitala kunskaper. I linje med andra internationella undersökningar av skolan är det slående – och oroande – hur resultaten varierar tydligt med elevernas socioekonomiska bakgrund. Idag saknar fyra av tio elever i årskurs 8 grundläggande digitala färdigheter.

Skolan har en central roll att vara den kompensatoriska kraft som stärker elevernas digitala kompetens, och därmed minska risken för framtida utanförskap och chanser både i samhället och på arbetsmarknaden.

Ny retorik på min önskelista

Högt upp på min önskelista inför nästa år står en ny retorik om digitaliseringen i skolan. En önskan om slut på förenklade politiska budskap om skärmar och symbolpolitik som riskerar stjälpa viktigt utvecklingsarbete här och nu, och på sikt drabba Sverige i framtiden. Jag är inte ensam om denna önskan.

Sveriges färdplan för AI måste börja i skolan

Skolan – central i ett digitaliserat samhälle

Digital hantering av betyg kräver ändring i skollagen, Digg

Skolbloggar om digitalisering