När den offentliga skulden diskuteras glöms kommunsektorn bort
Utan samhällsviktiga investeringar i bland annat infrastruktur och klimatanpassningar de kommande åren, kommer människors vardag att påverkas negativt. Det kan inte bara vara en fråga för kommuner och regioner – staten behöver också vara med och bidra.
En av slutsatserna i senaste Ekonomirapporten att den kommunala låneskulden kommer att fortsätta öka om inte resultatnivån i kommuner och regioner kraftigt stärks. Alternativet till att låneskulden fortsätter öka är att investeringsnivån i kommunsektorn minskar rejält. De investeringar och underhållsåtgärder som nu står för dörren är i infrastruktur, klimatanpassning, vatten och avloppssystem, försörjningsberedskap och stöd till grön industriomställning.
Detta är inte de traditionella investeringar vi vant oss vid i kommuner och regioner. Hittills har det mest handlat om att bygga skolor, förskolor, omsorgs- och äldreboenden, sjukhus, kollektivtrafik och bostäder. Syftet har till stor del varit att klara av de kommunala och regionala verksamheterna. Nivån har varit hög till följd av en kraftig ökning av befolkningen och en förändrad befolkningsstruktur, kombinerat med förändrade behandlingsmetoder inom sjukvården.
Kommittén som sett över finanspolitiska ramverket kom fram till att nivån på skuldankaret för den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (Maastrichtskulden) ska ligga kvar på 35 procent av BNP, men en tolererad avvikelse på +/- 5 procentenheter. Den föreslår samtidigt att man övergår till ett balansmål när det gäller den offentliga sektorns finansiella sparande, till skillnad från nu när vi har ett överskottsmål på 1/3 procent av BNP över en konjunkturcykel. Att kommittén landar där kan vara rimligt, men att fördelningen mellan kommunsektorns och statens skuld inte diskuterades är synd.
Publikation: En stabil välfärd i vardag och kris
Kommunsektorns andel av Maastrichtskulden (hela den offentliga sektorns bruttoskuld) har ökat till hela 40 procent och är högst i EU. Med tanke på de mycket stora samhällsviktiga investeringar som kommuner och regioner har framför sig kan man tycka att de förtjänar uppmärksamhet när ramverket presenteras. Det är många som kallar Maastrichtskulden för statsskuld, men tyvärr borde den snart behöva kallas för kommunskuld. Med tanke på att kommunerna lånar cirka en procentenhet dyrare än Riksgälden blir det ju också dyrare för invånarna, som nog inte bryr sig om vem som ansvarar för reservkraften vid krig och kris eller att vattnet kommer ur kranen. Däremot räknar man med att det ska fungera.
Med tanke på att investeringarna till stor del är samhällsviktiga och inte främst är till för sektorns egen verksamhet ser vi fram emot att diskutera finansieringsfrågan med staten.
Skribent
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Regler för kommentarer
Kommentarer som innehåller stötande innehåll, eller innehåll som inte alls har med ämnet att göra kommer att sorteras bort.
Här är våra regler:
- Kommentarerna ska hålla en god ton.
- Kommentarer får inte innehålla hat eller hot
- Kommentarerna ska vara kopplade till inlägget
- Kommentarer riktade till andra aktörer/verksamheter kommer inte att publiceras.
- Kommentarer får inte utgöra spam. Spam är när inlägg av samma typ återkommer med hög frekvens från en eller ett fåtal användare.
Kommentarer