Då var det dags att säga hej då

En märklig känsla infinner sig när man inser att man inte längre ska gå till den arbetsplats som varit nästan som ett hem de senaste 15 åren. Det har också gett mig anledning att fundera lite mer över det arbete som görs i kommuner och regioner.

Det känns som att de flesta svenskar tycker att verksamheten i kommuner och regioner är lika självklar som vår natur och vår allemansrätt. Vi utgår från att allt bara finns där. Vi utgår ifrån att det kommer rent vatten ur kranen på morgonen när vi vaknar och att någon tar hand om våra sopor. Vi går till bussen som vi utgår ska ta oss till jobbet och vi utgår ifrån att våra barn tas om hand på förskolan när vi jobbar. Precis som att vi utgår från att vi blir hämtade med ambulans och får vård om vi skulle halka och bryta benet på väg till jobbet.

När det inte fungerar, då blir vi upprörda, för sånt ska ju bara funka. Det är en del av samhällskontraktet. Det är till detta vi betalar 30 procent av vår lön. Trots det kan jag ändå inte låta bli att tänka på allt arbete som ligger bakom.

Sveriges kommuner och regioner stod sig starka under finanskrisen

Svenska kommuner och regioner har stått sig starka och bra under de 15 år jag följt dem från ett nationellt perspektiv. Visst har vissa haft det jobbigt med både ekonomi och verksamhet, men på ett övergripande plan har de gått väldigt bra. Medan många kommuner och regioner i Europa höll på att gå under i samband med finanskrisen började Sveriges kommuner och regioner att vidta kraftiga åtgärder redan 2008, vilket gjorde att de stod starka ekonomiskt under 2009 och åren därpå.

Regionernas ekonomi påverkades visserligen tillfälligt av förändrad RIPS-ränta 2011 och 2013, som gjorde att regionernas pensionskostnader rusade i taket, något de inte kunde påverka, men åren därefter fick de ändå på totalen ihop ekonomin.

Sektorn klarade att ta emot 163 00 personer 2015

2015 klarade svenska kommuner och regioner av att ta emot 163 000 flyktingar, varav över 35 000 var ensamkommande barn som kommunerna fick ansvaret för. Även denna utmaning klarade vår sektor, det som dröjde var ersättningen från Migrationsverket som släpade efter med över ett år.

Den lägsta överdödligheten under pandemin

2020 kom pandemin. Regionerna fördubblade antalet intensivvårdsplatser och många arbetade dygnet runt för att rädda liv. Kommunerna fick kritik för smittspridning inom äldreomsorgen i början av pandemin, men faktum är att när man följer upp hur det gick efteråt hade Sverige den lägsta överdödligheten i EU under pandemin.

Det trots att Sverige inte stängde ned totalt och att förskolor och skolor hade mer öppet än i andra länder. Där det behövdes ställde skolorna blixtsnabbt om till digital undervisning. Tack vara generösa tillskott från staten kunde kommuner och regioner fokusera på att bedriva verksamhet utan att behöva att behöva oroa sig för ekonomin.

Sverige hade lägsta överdödligheten under coronapandemin i EU, Europaportalen

Inflationskrisen slog hårt mot regionerna

Efter pandemin kom Inflationskrisen och Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Kommunerna förberedde sig på att ta emot stora mängder flyktingar, men det har hittills bara kommit cirka 34 000.

Inflationen förvärrades dock av kriget och slog hårt mot sektorns ekonomi. Pensionskostnaderna nästan fördubblades från 70 till nästan 140 miljarder. Kommunerna lyckades i hög grad genom effektiviseringar och åtgärder få ihop ekonomin trots detta. Men regionerna drabbades återigen mycket hårdare och trots att många vidtog kraftiga åtgärder för att komma i balans gick det inte att ställa om så snabbt, när dessutom hade eftersatt vård att ta igen efter pandemin. Genom gemensamma ansträngningar har dock alla regioner minskat andelen inhyrd personal.

Stora utmaningar runt befolkningsutveckling, ny geopolitik och klimatförändringar

Nästa stora förändring som kommuner och regioner har att hantera är förändringen av befolkningsutvecklingen.

Från att ha växt rekordsnabbt minskar nu antalet födda med mellan 10-20 procent i de olika länen fram till 2027. Därmed minskar antalet barn i förskoleåldern med 14 procent på fem år. Även det kräver omställning med minskat antal förskolor och skolor. Inte minst samtidigt som de allra äldsta, över 85 år, ökar snabbare än de någonsin gjort. För den gruppen krävs stora resurstillskott.

Kommande år ska sektorn också hantera den ökade gängkriminaliteteten, uppbyggnaden av det civila försvaret, och stora cyberhot, de ska anpassa sin verksamhet till klimatförändringarna och stödja den gröna industriomställningen. Utökade och nya uppgifter som många måste ta tag i.
Ja, det har inte varit någon jämn och fin resa kommuner och regioner gått igenom de senaste 15 åren. Det har varit ständiga utmaningar, som sektorn hanterat på ett utmärkt sätt - och stora utmaningar kvarstår.

Jag är ödmjuk och imponerad och hoppas att fler ser det fantastiska arbete som görs i hela landet för att vi alla ska få ett bra och tryggt liv och inte behöva oroa oss för att vår vardag inte ska fungera.

Med denna lite längre blogg lämnar jag över till Emelie Värja. Jag kan bara gratulera henne till att nu få stödja och följa alla er som jobbar i den allra bästa välfärden och jag önskar er alla ett stort lycka till!