Publicerad 26 mars 2021

Mastpolicy, miljöbalken och kommunen som fastighetsägare

Varför är det en bra idé att ha en beslutad mastpolicy och på vilket sätt påverkar miljöbalken byggnadsnämndens bedömningar? Några av dessa frågor besvaras nedan.

  • Fördelar med en policy för master

    Många kommuner har tagit fram en policy för hur ”mastärenden” skall hanteras. Den fungerar som vägledning såväl för byggnadsnämnden och operatörer som för berörda sakägare och andra. Liksom redovisningen av olika intressen i översiktsplanen saknar en sådan policy bindande verkan vid bygglovsprövningen, även om den naturligtvis får betydelse för prövningen genom tyngden av de argument och intressen som redovisats. Att kommunen avser att utarbeta en mastpolicy eller att kommunen strävar efter att få en helhetssyn över mastutbyggnaden i kommunen utgör inte grund för att bordlägga eller ”vilandeförklara” en ansökan om lov för mast under förutsättning att ärendet i övrigt är tillräckligt berett.

    Däremot finns naturligtvis möjligheten enligt 9 kap. 28 § PBL att besluta om anstånd med avgörandet om lov med anledning av att arbete påbörjas för att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser som berör aktuell anläggning eller mark.

  • Markupplåtelse och ledningsrätt

    Frågan om upplåtelse av mark eller byggnader för master och basstationer är central för operatörerna. Inte sällan förfogar kommunerna över mark, byggnader och anläggningar som kan vara intressanta i sammanhanget. Sådana upplåtelser ska ske genom avtal. Kommunerna bör upprätta riktlinjer för hur dessa avtal bör se ut och vad som anses vara en marknadsmässig ersättning för den mark som upplåtes.

    Enligt ledningsrättslagen kan utrymme upplåtas för bland annat teleledning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål och tillbehör till sådan ledning, §2 Ledningsrättslag (1973:1144). Det råder ingen tvekan om att 5G-masterna ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål. Huruvida själva masterna kan ges ledningsrätt har dock varit ett ämne för diskussion. Det finns idag rättsfall som fastställer att en mast kan ges ledningsrätt. Det är emellertid ofta att föredra för kommunen att reglera markupplåtelserna i avtal framför tvångsupplåtelser enligt ledningsrättslagen. I avtal kan frågor om samutnyttjande av masten mellan flera operatörer regleras. Upplåtelser på avtalsmässig grund har också fördelen att markanvändningen inte låses upp för all framtid och att ersättningen till fastighetsägaren i regel är högre än vid ledningsrätt.

  • Ger miljöbalken något stöd i prövningen?

    Reglerna i miljöbalken är endast i begränsad utsträckning tillämpliga vid handläggning och prövning enligt PBL. Viktigast i detta sammanhang är kanske att bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 3-4 kap. miljöbalken (s k riksintressen) skall tillämpas vid prövning av ansökan om lov för åtgärd utanför detaljplan. Däremot är varken förfaranderegler eller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken tillämpliga i ärenden om bygglov. Det går således inte att ställa krav på en miljökonsekvensbeskrivning i ett bygglovsärende med stöd av reglerna i miljöbalken och heller inte att lägga den så kallade försiktighetsprincipen enligt miljöbalken till grund för lovprövningen. Men är åtgärden uppenbart olämplig sett till potentiella konsekvenser för miljön kan det trots allt finnas ett behov av miljökonsekvensutredning inom ramen för ett planarbete.

  • Vad gäller kring miljöskadeansvar för upplåtelse av mark för master?

    Skyldighet att utge skadestånd enligt miljöskadereglerna har den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet föreligger även för den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet.

    En operatör som uppför en mast med antenner på en fastighet är rimligen en sådan brukare som principiellt kan åläggas skadeståndsansvar enligt dessa regler. Det är dock inte givet att skadeståndsansvar föreligger för en operatör som uppför en mast med antenner. För att skadestånd skall komma ifråga ska ett antal krav vara uppfyllda. För det första måste en skada ha uppstått som orsakats av den aktuella verksamheten. För det andra ersätts ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott endast om skadan är av någon betydelse. Och för det tredje gäller att skador som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet bara ersätts i den mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden (32 kap. 1 § miljöbalken).

    Enligt vår uppfattning föreligger inget miljöskadeansvar för fastighetsägare som bara upplåter sin mark till en verksamhetsutövare, såtillvida att fastighetsägaren inte är ekonomiskt engagerad i den näringsverksamhet som nyttjanderättshavaren driver på fastigheten. Det bör innebära att fastighetsägaren inte enbart på den grunden att denne mot ersättning har upplåtit nyttjanderätten blir ansvarig för skador som nyttjanderättshavaren åstadkommer.

Informationsansvarig

  • Johan Sjöstrand
    Handläggare

Kontakt

Kontakta SKR

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset