Publicerad 15 mars 2021
Frågor och svar

Tillsynsansvar

En förutsättning för att kommunen ska anses ha rätt att ta ut en tillsynsavgift, är att den verksamhet som tillsynen avser omfattas av kommunens tillsynsansvar enligt miljöbalken. I de allra flesta fall är detta inte förenat med några svårigheter. Tillsynsmyndigheten har enligt 26 kap. 1 § MB målet att säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som meddalts med stöd av balken. Ansvarsfördelningen framgår av 26 kap. 3 § 2 st MB och av miljötillsynsförordningen (2011:13), förkortad MTF.

Frågor om ansvarsfördelning och möjlighet att ta ut avgift har prövats i ett antal domar av Mark- och miljööverdomstolen.

  • I MÖD 2012:50 konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att miljönämnden inte hade tillsyn över botox-behandlingar och därför inte möjlighet att ta ut avgift för sin tillsyn.
  • I MÖD 2013:46 fastställdes att tillsynsmyndigheten i enlighet med 26 kap. 1 § och 2 kap. 5 § miljöbalken har rätt att utöva tillsyn över energianvändningen i en viss verksamhet. En tillsynsavgift baserad på att förnybar energi inte använts i verksamheten har, mot bakgrund av den motprestation som utförts i förhållande till avgiften, ansetts utgöra en avgift och inte varit att se som en skatt. Grund för avgiftsuttag har därför funnits.
  • I MÖD 2007:15 och i MÖD 2008:16 prövades gränsdragningen mellan länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet i förhållande till den kommunala tillsynen över miljöfarlig verksamhet samt kemikaliehantering. I dessa fall ansågs vattenverksamheten konsumera kemikaliehanteringen och kommunen hade inte tillsynsansvar och kunde inte ta ut avgift för sitt arbete.
  • Även i andra fall kan det uppkomma delvis komplicerade frågor om tillsynsmyndighetens behörighet i själva avgiftsärendet.

Informationsansvarig

  • Anna Marcusson
    Förbundsjurist

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.