Kan ett ensamkommande barn bo på ett av Migrationsverkets boenden tillsammans med en släkting eller annan anhörig?

SKR:s bedömning är att det är möjligt att en person kan anses vara familjehem, även om personen bor på anläggningsboende. Detta förutsätter dock att socialtjänsten efter utredning anser att släktingen/den anhörige är lämplig som familjehem och boendet kan anses vara en lämplig miljö för barnet. Enligt 3 kap. 2 § socialtjänstförordningen (2001:937) avses med familjehem ett ”ett enskilt hem”, men det finns inte någon exakt definition av vad som avses med detta. Det är viktigt att dokumentera bedömningen av vad som är barnets bästa i varje enskilt fall.

Kommunen får med nuvarande regelverk ingen statlig ersättning om barnet placeras på ett av Migrationsverkets anläggningsboenden (se 8 § andra stycket förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl.). SKR har hemställt om en förordningsändring för att kommunen ska kunna få ersättning för sina kostnader – omkostnadsersättning och arvode till familjehemmet – även i dessa fall. Se vidare under frågan ”Vilken statlig ersättning betalas ut till kommunen för mottagandet av ensamkommande barn från Ukraina?”.

Det kan vara värt att notera att en person som har ett familjehemsuppdrag och som samtidigt bor på anläggningsboende kan behöva betala ett skäligt belopp som ersättning till Migrationsverket i och med att personen kan erhålla omkostnadsersättning och arvode för sitt uppdrag, se 15 § lagen om mottagande av asylsökande.