Publicerad 9 december 2021

Avdragsförbudet för stadigvarande bostad ansågs inte tillämpligt på moduler

Avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen - mervärdesskatt.

Avdragsförbudet för ingående mervärdesskatt (moms) som hänför sig till stadigvarande bostad har inte ansetts tillämpligt med avseende på förvärv av flyttbara moduler som hyrs ut för bostadsändamål. I de fall moduler inte utgör stadigvarande bostad enligt mervärdesskattelagen (1994:200) , ML föreligger rätt till momsersättning i enlighet med i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner med flera (LEMK) .

I målet hade ett bolag gjort avdrag för ingående moms avseende inköp av flyttbara moduler som hyrdes ut för bostadsändamål. Modulerna var 26 kvm och utrustade med kök och toalett. De ställdes upp tillfälligt på en plan yta och hade anslutningar till el och vatten som låg på marken. De var avsedda att användas under begränsad tid och kunde enkelt och snabbt flyttas. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att modulerna inte utgjorde fastighet enligt ML, utan var lös egendom.

Uthyrningen av modulerna var därmed skattepliktig och frågan var om bolaget därmed hade rätt att göra avdrag för den ingående moms på inköpet av modulerna eller om avdragsförbudet avseende stadigvarande bostad skulle tillämpas. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en konstruktion av en sådan tillfällig karaktär inte kunde likställas med bostäder i det allmänna bostadsbeståndet. Konstruktionen ansågs inte heller vara avsedd för ett permanent boende.

Mot den bakgrunden ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att bolagets inköp av modulerna inte avsåg en sådan stadigvarande bostad som utesluter avdragsrätt för ingående moms.

SKR:s kommentar

Domen innebär sannolikt att flera av Skatteverkets tidigare gjorda bedömningar och beslut är felaktiga och att kommuner har rätt till ersättning för moms. Högsta förvaltningsdomstolen har dock i ett tidigare mål (RÅ 2005 not. 78) bedömt att uthyrning av bostadsmoduler till en kommun för att användas som temporärt tröskelboende för hemlösa utgjorde stadigvarande bostäder. I det målet skulle modulerna användas ”för ett mer eller mindre permanent boende” för hemlösa och konstruktionen var av en sådan karaktär att den bedömdes som fastighet i ML:s mening. Sådana moduler torde även fortsatt vara att betrakta som stadigvarande bostäder.

Den nu meddelade domen innebär att det görs en skillnad på moduler och moduler. Moduler av mer tillfällig karaktär som är avsedda att användas under en begränsad tid, det vill säga inte för permanent boende, och som enkelt och snabbt kan flyttas inte är att betrakta som stadigvarande bostäder. Dessa moduler utgör inte heller fastigheter i ML:s mening. Skatteverket synes dela denna bedömning enligt den information som publicerats.

Den nu meddelade domen innebär att ni bör beakta möjligheten till omprövning av momsersättning som finns i 19 § LEMK. En begäran om omprövning enligt LEMK ska ha kommit in till Skatteverket senast tredje året efter utgången av det kalenderår som ersättningen eller justeringen av ersättningen avser. Detta innebär att om ni begär omprövning innan årsskiftet 2021/2022 kan begäran omfatta ersättningsperioder under 2018. Efter årsskiftet kan omprövningen avse ersättningsperioder från och med 2019.

(Omprövning av moms regleras i skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL. I SFL gäller en sexårsfrist för omprövning, vilket innebär att en begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.)

Högsta förvaltningsdomstolens dom, mål nr 3988-20

Rättsfall, Skatteverket

Informationsansvarig

  • Jeanette Fored
    Skatteexpert

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR