Publicerad 23 mars 2021
Frågor och svar

Vilka möjligheter finns att ge anstånd med att betala avgifter enligt taxor?

Kommunens avgifter kallas ofta taxor även om de t.ex. handlar om ersättning för upplåtelse av en lokal eller mark för idrottsutövning eller tjänster kommunen utför utan särskild lagreglering. De avgifter som avses här är framförallt lagreglerade avgifter.

Frågor om anstånd måste skiljas från frågor om avskrivning, eftergift eller nedsättning eller eventuell återbetalning av fordran. Att medge anstånd hindras normalt inte av speciallagstiftning. Det finns möjlighet att ha en generös inställning om anstånd inte påverkar likviditeten inom kommunen eller ansvarsområdet.

Ett sätt för en kommun att genomföra en generell hantering av anstånd är att fullmäktige fattar ett beslut om att frågor rörande anstånd med avgifter enligt taxor ska hanteras av nämnderna. Beslutet kan innebära att relevanta taxor förses med ett tillägg om att beslut om anstånd med betalning av avgift fattas av den nämnd som har att tillämpa taxan. Vid beslutet måste avgiftens underliggande reglering beaktas; avgifter för livsmedelskontrollen behöver exempelvis behandlas separat då livsmedelslagstiftningen, som grundas på EU-rätt, ställer särskilda krav på kontrollverksamhetens finansiering. Livsmedelsregelverket i sig hindrar dock inte anstånd.

Fullmäktige kan också uppdra till nämnderna att under rådande omständigheter som utgångspunkt bevilja anstånd i enskilda fall, när det finns ett behov och så länge det är påkallat. Fullmäktiges beslut kan med fördel göras tidsbegränsat, så att man får en tidpunkt då det generella behovet av anstånd måste omprövas. Fullmäktige kan också på vissa områden bestämma att anstånd ska förenas med villkor om ränta på fordringen under den tid som anstånd beviljas. Att ränta utgår kan också ha den effekten att åtgärden löper mindre risk att bedömas som ett otillåtet stöd till enskild näringsidkare. När anstånd medgetts är reglerna om dröjsmålsränta i räntelagen inte aktuella.

Kommunen ska enligt 1 kap. 9 § regeringsformen och 5 § förvaltningslagen iaktta saklighet och opartiskhet. Detta medför att man inte kan stödja enbart det lokala näringslivet vid utformningen av tillägget till taxorna. Det råder också ett krav på proportionalitet, som innebär att den kommunala insatsen måste stå i rimlig proportion till den förväntade nyttan av åtgärden (RÅ 2006 ref. 81).

Vid prövning i de enskilda fallen får den som begär anstånd visa att det finns ett behov av anstånd genom hänvisning till den särskilda påverkan som covid-19 innebär för verksamheten och hur länge ett anstånd är påkallat.

Kontakt

Kontakta SKR

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset