Färdtjänst

Här hittar du som jobbar med färdtjänst och riksfärdtjänst i kommunen eller regionen stöd i ditt arbete.

Färdtjänst är en transportform för dem som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand, eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. För att resa med färdtjänst behövs tillstånd, som söks hos kommunen eller den regionala kollektivtrafik­myndigheten. Lokala eller regionala reglementen kompletterar lagstiftningarna i tillståndsgivningen. Den nuvarande lagen om färdtjänst infördes 1998 och sedan dess betraktas färdtjänst huvudsakligen som en transportpolitisk fråga.

Handbok för färdtjänst och riksfärdtjänst

I Färdtjänsthandboken och Handbok i riksfärdtjänst finns kommentarer till och tolkningar av lagstiftningen som berör färdtjänst och riksfärdtjänst. Handböckerna innehåller också rättsfall som stöd för handläggning av färdtjänstärenden. Handböckerna har inte uppdaterats på flera år och det kan därför finnas senare rättsfall som är mer relevanta.

Handbok i riksfärdtjänst

Färdtjänsthandbok

Färdtjänstdagar

Vartannat år arrangerar SKR färdtjänst- och skolskjutsdagar i samband med Persontrafikmässan.

Persontrafik

Lagstiftning

Kommunernas skyldigheter vad gäller färdtjänst och riksfärdtjänst regleras i lagar, förordningar och föreskrifter. Kommunerna har med stöd av dessa lagar också möjlighet att överlåta sina uppgifter till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet.

Lokala eller regionala reglementen kompletterar lagstiftningen i tillståndsgivningen. Det finns även skillnader i egenavgifter och ersättning.

Lag om färdtjänst

Lagen reglerar skyldigheter och ansvar för färdtjänsten.

Lag om färdtjänst SFS 1997:736, riksdagen

Lag om riksfärdtjänst

Lagen reglerar skyldigheter och ansvar för riksfärdtjänsten.

Lag om riksfärdtjänst SFS 1997:735, riksdagen

Förordning om egenavgifter vid resor med riksfärdtjänst

Förordningen föreskriver hur egenavgiften ska beräknas vid riksfärdtjänstresor.

Förordning om egenavgifter vid resor med riksfärdtjänst SFS 1993:1148, riksdagen

Lagen om mobilitetsstöd som komplement till färdtjänst

Lagen om mobilitetsstöd som komplement till färdtjänst är en frivillig möjlighet för kommuner att införa ekonomiskt stöd för anskaffning och anpassning av ett motorfordon till personer med funktionsnedsättning. Lagen infördes år 2014 och gäller för personer med funktionsnedsättning som har tillstånd till färdtjänst men inte har rätt till bilstöd.

Det är upp till kommunen, eller den regionala kollektivtrafikmyndigheten om kommunen har överlåtit detta, att meddela föreskrifter. Exempel på föreskrifter är krav på miljöbil, krav på fordonets ålder och maxbelopp för stöd. Bakgrunden till lagen finns beskriven i propositionen.

Det är kommunfullmäktige som fattar beslut om att mobilitetsstöd ska införas. Om en kommun får in en ansökan om mobilitetsstöd, men kommunen inte har infört sådant stöd, bör kommunen fatta ett skriftligt avvisningsbeslut (som kan överklagas genom laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen). Som motivering kan kommunen ange att det är frivilligt för kommunerna att införa mobilitetsstöd och att kommunen ifråga inte har infört stödet. Den sökandes ansökan ska därmed avvisas.