Publicerad 24 maj 2022

Hjärtsvikt

Hjärtsvikt drabbar cirka två̊ procent av befolkningen och prevalensen ökar kraftigt med åldern. Hos personer över 80 år är förekomsten cirka 10 procent.

Motivering till ämnesområdet

Patienter med hjärtsvikt följs till stor del i primärvården. Upprepat behov av sjukhusvård är vanligt, men kan i många fall förebyggas.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst av diagnos (Hj01) är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas.

Patienter med kronisk sjukdom som får regelbundna återbesök mår bättre, har mindre symtom och söker mindre ofta på akutmottagningar. Ett enkelt sätt att få till stånd dessa regelbundna kontroller är att kalla patienterna till sina återbesök. Man kan också t ex via indikatorer i PrimärvårdsKvalitet hitta patienter som inte varit på VC på länge och erbjuda dem besök (Hj04). I PrimärvårdsKvalitet är återbesöken uppdelade på olika yrkesgrupper för att man ska kunna följa teamarbete.

Det är väl dokumenterat att hjärtsviktsbehandling med rekommenderade läkemedel och/eller pacemaker både minskar symtom och förbättrar prognosen vid nedsatt vänsterkammarfunktion (HFrEF). Dessa patienter bör i första hand erhålla basbehandling, som består av RAAS-hämmare (ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare, ARB) i kombination med betablockerare (Hj02, Hj03 och Hj05) och eventuellt tillägg av aldosteronantagonist.

I primärvård har dock majoriteten av hjärtsviktspatienter bibehållen systolisk vänsterkammarfunktion (HFpEF). För dessa patienter är optimal behandling ännu inte fastställd. Symtomatisk behandling bör ges liksom behandling av bakomliggande grundsjukdomar (till exempel hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, diabetes).

Referenser

  1. Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård 2018, Socialstyrelsen

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Variation förekommer i vilka yrkesgrupper som sätter diagnos. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar också siffrorna.

Läkemedelsbehandling går sällan att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer för behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling (levnadsvanor).

Behandlingsrekommendationerna med läkemedel skiljer sig åt beroende på om den systoliska vänsterkammarfunktionen är nedsatt eller inte*. Automatiskt datauttag gällande läkemedelsbehandling av patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion (HFrEF) enligt Hj02, Hj03, Hj05 förutsätter användande av fördjupningskoderna I50.1A och I50.1B som tillkom 2021.

*hjärtsvikt med nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion (HFrEF = heart failure with reduced ejection fraction) och hjärtsvikt med bevarad systolisk funktion men nedsatt diastolisk funktion (HFpEF =heart failure with preserved ejection fraction).

Ursprung/vetenskaplig granskare

Arbetsgruppen för Primärvårdskvalitet.

Indikatorerna för hjärtsvikt

Tabell över indikatorerna för hjärtsvikt

Kortnamn

Indikatorer

Hj01

Förekomst av diagnos hjärtsvikt

Hj02

Andel patienter med HFrEF som behandlas med med betablockerare

Hj03

Andel patienter med HFrEF som behandlas med med RAAS-blockad

Hj04A

Andel patienter med hjärtsvikt som varit på återbesök, alla professioner

Hj04L

Andel patienter med hjärtsvikt som varit på återbesök, läkare

Hj04S

Andel patienter med hjärtsvikt som har varit på återbesök, sjuksköterska

Hj04Ö

Andel patienter med hjärtsvikt som har varit på återbesök, övriga professioner

Hj05

Andel patienter med HFrEF som behandlas med betablockare och RAAS-blockad

Hj06

Andel patienter med hjärtsvikt som genomgått funktionstest i samband med fysisk träning, på vårdcentral

Hj07

Andel patienter med ny hjärtsvikt som fått handledd fysisk träning av fysioterapeut, på vårdcentral

Hj08

Andel patienter med ny diagnos hjärtsvikt som genomgått patientutbildning, på vårdcentral

Hj11

Förekomst av diagnos hjärtsvikt, på rehabenhet

Hj12

Andel patienter med hjärtsvikt som genomgått funktionstest i samband med fysisk träning, på rehabenhet

Hj13

Andel patienter med hjärtsvikt som fått handledd fysisk träning av fysioterapeut, på rehabenhet

Hj14

Andel patienter med ny diagnos hjärtsvikt som genomgått patientutbildning, på rehabenhet

Indikatorerna i Kvalitetsindikatorkatalogen - fullständig specifikation

Relaterade indikatorer

Kontinuitet

Levnadsvanor

Prioritering

Samsjuklighet

Samverkan

Möjlig framtida utveckling

  • Diagnostik med hjärteko vid hjärtsvikt
  • Andel mätningar av svårihetsgrad med NYHA-klass
  • Särskiljande av behandling beroende på NYHA-klass och vänsterkammarfunktion
  • Trippelbehandling (betablockare, RAAS-hämmare och mineralkortikoidreceptorantagonister (MRA)

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR