Publicerad 11 januari 2023

Depression

Egentlig depression är en mycket vanlig sjukdom och ett folksjukdomsområde som för det mesta diagnosticeras och behandlas inom primärvård. Var tredje kvinna och var fjärde man drabbas någon gång under livet av en depression.

Motivering till ämnesområdet

Depression brukar delas in i nivåerna lindrig, medelsvår och svår. Vid en lindrig egentlig depression är symtomen få och oftast milda, medan symtomen vid medelsvår egentlig depression är fler och mer varaktiga. Hos personer med medelsvår till svår egentlig depression är funktionsförmågan och livskvaliteten kraftigt nedsatt, vilket medför stora svårigheter att klara vardagslivet och de dagliga aktiviteterna.

Vid depression finns också ökad risk för suicidtankar och suicidförsök, vilket kräver att vården under hela sjukdomsförloppet behöver vara lättillgänglig och ha hög kontinuitet. Standardbehandling vid depression är psykologisk behandling eller behandling med antidepressiva läkemedel. För barn inleds vanligtvis behandlingen med en psykopedagogisk behandling, vilket ofta är tillräckligt i lindriga fall.

Kroppkännedomsträning och ledarledd fysisk aktivitet kan enligt nationella riktlinjerna erbjudas till vuxna med lindrig till medelsvår egentlig depression. Fysisk aktivitet har ofta även positiva effekter för den kroppsliga hälsan.

Det är vanligt med samsjuklighet med kroppslig sjukdom vid depression. Personer med egentlig depression dör i genomsnitt 5–10 år tidigare än personer som inte har dessa sjukdomar. Vuxna med depression har ofta diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller någon neurologisk sjukdom.

Personer som haft en eller flera depressioner löper större risk att drabbas av nya depressioner än personer som tidigare inte haft någon depression. Återfallsförebyggande behandling kan minska risken för denna grupp att få nya depressioner. En god kontinuitet i vårdkontakten ökar förutsättningarna för följsamhet till behandlingen och förbättrar prognosen över tid.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst av diagnos depression är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas (Dep1, Dep11).

Flera indikatorer mäter insatser för patienter som nyinsjuknat i depression. För att identifiera dessa hämtas patienter som varken haft en ångest- eller depressionsdiagnos eller förskrivits/ordinerats antidepressiva läkemedel under 24 månader före den aktuella diagnosen. Motivet för att använda den definitionen för att hitta patienter med ny episod av depression är att det finns en relativt stor grupp patienter med mångåriga besvär där diagnos inte alltid satts vid varje besök, trots att medicinering med antidepressiva läkemedel förekommer.

Indikatorn Dep2 mäter andelen nyinsjuknade patienter som blivit somatiskt undersökta. Somatisk undersökning mäts genom att det under perioden 3 månader före och 3 månader efter ny diagnos registrerats finns notat under status Hjärta/kärl och att Hb är kontrollerat. Motivet till att inte bara utgå från ett laboratorieprov är att det enkelt kan bli en rutin som ersätter den fysiska undersökningen, som Socialstyrelsen rekommenderar.

Indikatorn Dep3 mäter andel nyinsjuknade patienter som fått antidepressiva läkemedel.

Att få en tidig uppföljning efter nydiagnostiserad depression är viktigt för behandlingskvaliteten. Indikatorn Dep4 mäter att uppföljning med ny kontakt (telefon eller besök) skett inom 6 veckor för patienter med ny diagnos depression. För patienter som nyförskrivs antidepressiv läkemedelsbehandling är det viktigt att ta ställning till eventuell fortsatt förskrivning efter 6-12 månader, vilket mäts i Dep5.

Indikatorerna Dep6, Dep7 och Dep8 mäter andel nyinsjuknade patienter som fått psykologisk behandling med KBT, IPT respektive PDT. Indikatorn Dep9 mäter andel patienter som nyinsjuknat med depression och erhållit någon form av rekommenderad psykologisk behandling, alltså KBT eller IPT, PDT eller psykopedagogisk behandling. Indikatorerna Dep10 och Dep12 mäter andel patienter som nyinsjuknat i depression som fått ledarledd fysisk aktivitet eller kroppkännedomsträning. Rehab ingår på en del ställen i vårdcentraler och är ibland separata enheter. Därför finns en del indikatorer i två versioner, som Dep1/Dep11 och Dep10/Dep12.

Enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer bör vuxna med lindrig till måttlig depression erbjudas antidepressiva läkemedel liksom KBT och IPT, och kan erbjudas fysisk aktivitet. Av dessa behandlingar har KBT högst prioritet. Barn och ungdomar med lindrig till medelsvår egentlig depression bör erbjudas KBT, IPT kan erbjudas. Korttids-PDT kan erbjudas till vuxna med lindrig till måttlig depression och i undantagsfall kan barn och ungdomar erbjudas korttids-PDT. Barn och ungdomar med depression bör erbjudas psykopedagogisk behandling.

I indikatorn Dep/Ån1 mäts andelen patienter som behandlas med SSRI (antidepressiv medicinering) som har fått en diagnos där det finns evidens för behandling med antidepressiva läkemedel dvs. depression, ångest, IBS, PMS/PMDS eller narkolepsi de senaste 24 månaderna. Syftet är att uppmärksamma på omprövning av medicinering om diagnos inte finns.

Referenser

  1. Läkemedelsbehandling av depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna. Information från Läkemedelsverket 6:2016
  2. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. Socialstyrelsen 2021

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

KVÅ-koder används endast i liten omfattning i vissa verksamheter/regioner.

Läkemedelsbehandling är som alltid inte möjligt att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer får behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling.

Ursprung/vetenskaplig granskare

Professor Cecilia Björkelund, Göteborg var ursprunglig vetenskaplig granskare 2013 av indikatorerna för depression.

Indikatorerna för depression

Tabell över indikatorerna för depression

Kortnamn

Indikatorer

Dep01

Förekomst av diagnos depression

Dep02

Andel patienter med nydiagnostiserad depression som blivit somatiskt undersökta

Dep03

Andel patienter med depression som behandlas med antidepressiva läkemedel

Dep04

Andel patienter som har varit på återbesök eller haft annan kontakt efter nyinsjuknande i depression

Dep05

Andel patienter med depression som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling

Dep06

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid nydiagnostiserad depression

Dep07

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Interpersonell psykoterapi (IPT) vid nydiagnostiserad depression

Dep08

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Psykodynamisk terapi (PDT) vid nydiagnostiserad depression

Dep09

Andel patienter med nydiagnostiserad depression som fått psykologisk behandling

Dep10

Andel patienter med ny diagnos depression som fått handledd träning eller basal kroppskännedomsträning på vårdcentral

Dep11

Förekomst av depression på rehabenhet

Dep12

Andel patienter med depression som fått handledd träning eller basal kroppskännedomsträning på rehabenhet

Indikatorerna i Kvalitetsindikatorkatalogen - fullständig specifikation

Relaterade indikatorer

Depression ingår som en delmängd i kroniska sjukdomar i indikatorerna för kontinuitet, kontinuitet vid samsjuklighet, levnadsvanor, prioritering, samsjuklighet.

Indikatorer för levnadsvanor finns särskilt för depression för rökning (Le3Dep, Le4Dep), fysisk aktivitet (Le7Dep, Le8Dep) och alkoholbruk (Le9Dep, Le10Dep).

Pr3 mäter läkemedelsbehandling respektive psykologisk behandling vid nydiagnosticerad depression och samsjuklighet.

Lm 3, Lm4, Lm5, Lm6, Lm7 och Lm8 är indikatorer som beskriver användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel.

I indikatorerna för äldre och läkemedel ingår användning av bensodiazepiner och sömnmedel (Äld1, Äld 3, Äld 4).

Lm11 och Lm12 är indikatorer som beskriver användning av opioider.

Lm13 mäter andel patienter med diagnos alkoholproblematik som behandlas med återfallsförebyggande läkemedel.

Kontinuitet

Levnadsvanor

Läkemedel

Prioritering

Samsjuklighet

Äldre

Möjlig framtida utveckling

  • Andel patienter med depression där självmordsriskbedömning finns dokumenterad under senaste 18 månader
  • Andel patienter med recidiverande depression som fått återfallsförebyggande behandling med KBT eller mindfulness-baserad kognitiv terapi
  • Andel patienter med recidiverande depression som uppnått remission och som fått återfallsförebyggande läkemedelsbehandling.

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR