De komplexa samhällsutmaningar vi står inför försvinner inte för att vi ritar om kartan. De formas av hur väl hela systemet förmår hålla ihop, fatta beslut och agera tillsammans.

Många kommuner står inför stora utmaningar, med växande uppdrag och behov av utveckling och anpassning till följd av befolkningsförändringar. Samtidigt upplever många att det är problematiskt att statens detaljstyrning gör det svårare för kommunerna att styra utifrån sina förutsättningar och behov.

Det hörs också röster om att kommunerna borde slås samman för att öka sin kapacitet. Till exempel har civilminister Erik Slottner lyft frågan vid ett flertal tillfällen och menar att det är uppenbart att många “kommuner är för små”.

SKR delar inte den slutsatsen. Sammanslagningar måste alltid bygga på frivillighet och intresse och det är tydligt att intresset från kommunsektorn just nu är obefintligt. Det visade också regeringens egen utredning, Kommunperspektivutredningen. Dessutom visar forskning att sammanläggningar i andra länder i många fall inte gett den eftersträvade effekten, eller till och med gett negativ effekt ur både ett finansiellt och ett demokratiskt perspektiv.

Däremot finns det ett stort intresse och en stor enighet för samverkan över kommungränserna för att öka kapaciteten. Redan idag samverkar i stort sett samtliga kommuner på något sätt kring vissa verksamheter. De samverkar inte bara för att uppfylla lagstadgade uppdrag, utan också för att hantera demografiska utmaningar, urbanisering, kompetensbrist och ekonomiska begränsningar.

Det kan handla om räddningstjänst och gymnasieskola eller om it, upphandling, personal och löner. Det sker genom kommunalförbund, gemensamma nämnder, delägda bolag, avtalssamverkan, ideella föreningar eller nätverk. Kommunerna samverkar även i stor utsträckning om tekniska verksamheter, exempelvis vatten och avlopp och avfallshantering. Kommunsamverkan har också ökat under de senaste åren, särskilt genom avtalssamverkan.

Här finns mer att göra. Staten behöver gå ifrån detaljstyrningen och istället se till att kommuner och regioner får rätt förutsättningar att styra och planera sin verksamhet efter det lokala och regionala behoven. Det behövs också mer flexibla lösningar för samverkan.

Vi behöver lämna föreställningen att större strukturer automatiskt skapar större förmåga. Det som krävs är ett tydligt systemledarskap där stat, kommuner, regioner och näringsliv tar gemensamt ansvar för riktning, prioriteringar och genomförande. De komplexa samhällsutmaningar vi står inför försvinner inte för att vi ritar om kartan. De formas av hur väl hela systemet förmår hålla ihop, fatta beslut och agera tillsammans.

Det är därför hög tid att släppa sammanslagningar som universallösning på kommunernas utmaningar och i stället ta kommunernas egna signaler på allvar: skapa bättre förutsättningar för samverkan. Det är där staten bör lägga sitt fokus – inte på administrativa jättebyggen - utan på att få hela systemet att fungera bättre.