Skapa långsiktiga planeringsförutsättningar som är förutsägbara och stabila och ger kommuner och regioner möjlighet att arbeta långsiktigt

Att regeringen tillsätter en nationell samordnare för att minska vårdköerna är lovvärt, dessutom en kunnig person som är väl införstådd med problematiken och regionernas förutsättningar. Regionerna välkomnar dialogen med samordnaren, men önskar att den statliga nivån lägger mer fokus på åtgärder som har större effekt.

Svensk hälso- och sjukvård står inför många utmaningar, som de demografiska förändringarna, kompetensförsörjningen, en ansträngd ekonomi och vårdköer. Konsekvenserna av detta är redan påtagliga för både patienter och vårdpersonal och regionerna gör redan sitt yttersta för att ge patienter en trygg och säker vård med så korta väntetider som möjligt.

Att vårdköer är en utmaning är vi helt eniga om, men vi är inte överens med regeringen om att det behövs ytterligare en analys av problemet eller att ytterligare statlig styrning av samma slag som testats genom åren skulle lösa utmaningarna. Vore det så enkelt, så vore problemen redan lösta.

Så kan staten och regionerna tillsammans arbeta för kortare vårdköer

1. Skapa långsiktiga planeringsförutsättningar som är förutsägbara och stabila och ger kommuner och regioner möjlighet att arbeta långsiktigt.
2. Ta ett tydligare ansvar för kompetensförsörjningen och utbildningar till hälso- och sjukvården, i hela landet, även utbildningar till icke-legitimerade yrken. Samverkan kring den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) behöver också stärkas mellan kommuner, regioner och lärosäten.
3. Ta gemensamma krafttag för vårdens digitalisering. Regionerna har gemensamt identifierat tio områden och insatser som behöver genomföras.
4. Sist, men inte minst: arbeta gemensamt för att befintliga resurser används så klokt som möjligt genom utmönstring av lågvärdevård, effektiva vårdflöden, minimera patientskador och stärkt kontinuitet. Genom gemensamt fokus här kan resurser och tid frigöras i vårdens pressade vardag, vilket såväl frigör resurser för att hantera patienter och ger en förbättrad arbetsmiljö.

Även om det inte lika tydligt påverkar köerna, så kan staten även överväga ett större formellt ansvar för den rättspsykiatriska vården och se över ansvar för screening och vaccinering. SKR anser också att en förändring av statens roll när det gäller vaccinationer kan övervägas. Staten skulle bland annat kunna ta ett större ansvar för hälsoekonomisk värdering, omfattning och finansiering, för att underlätta ett ordnat och jämlikt införande av nya vaccinationer.

Regionerna och kommunerna genom SKR bidrar gärna med redan befintliga kunskapsunderlag och problembilder i det arbetet.