Principen är tydlig: staten får inte införa obligatoriska uppgifter utan medföljande finansiering.

Regeringens presskonferenser om nya skolreformer har avlöst varandra i rask takt de senaste veckorna. Under våren väntas elva propositioner som innebär omfattande förändringar för skolan. Förslagen handlar bland annat om nya läroplaner, nytt betygsystem, stödundervisning och åtgärder för ökad trygghet och studiero. SKR kommer göra vad vi kan för att reformerna ska leda till att eleverna får en bättre undervisning.

Flera av regeringens förslag berör också kommuner och fristående skolor som arbetsgivare. Den största förändringen handlar om att ta fram ett nytt regelverk som ska styra hur mycket tid lärare ska lägga på olika arbetsuppgifter. Någon liknande detaljerad reglering finns i dag inte för andra yrken.

Realistiska tidsramar behövs

För att reformerna ska lyckas krävs en långsiktig planering för implementeringsarbetet. I dagsläget är det fortfarande oklart hur allt ska genomföras. Tidsplanerna är redan pressade och reformerna ska genomföras i princip samtidigt.

Det innebär att nya organisationer måste byggas upp för att möta kraven på stödundervisning och minskad undervisningstid för lärare, samtidigt som nya läroplaner och nytt betygssystem ska införas. Fler lärare och medarbetare kommer att behövas, liksom omfattande kompetensutvecklingsinsatser. Det här sker också i en tid när många kommuner behöver förändra skolstrukturen utifrån demografiska förändringar.

Risk att finansieringsprincipen inte följs

Vi är särskilt oroade över att finansieringsprincipen inte kommer att följas. Principen är tydlig: staten får inte införa obligatoriska uppgifter utan medföljande finansiering. Kommunerna ska alltså inte behöva höja skatten eller omprioritera i verksamheten för att klara nya krav. Samtidigt är det precis den konsekvensen vi riskerar att få se, särskilt om det kraftigt underfinansierade förslaget om lärarnas arbetstid genomförs enligt utredningens förslag.

Träffsäkra reformer för ökad likvärdighet

En viktig utgångspunkt för oss blir också att försöka få syn på hur reformerna kan bidra till att möta problem med den bristande likvärdighet vi ser idag, med ökade skillnader mellan elevgrupper. Enligt mig - kanske den mest brinnande skolfrågan på nationell och lokal nivå. Dina föräldrar och var du bor har alltför stor betydelse. Hur träffsäkra kommer reformerna vara? Vår gemensamma ambition att bidra till ökad likvärdighet ska vi ta vara på och arbeta för. Men då behöver förutsättningarna vara på plats.

Ordning och reda i ansvarsfördelningen

Lika viktigt som finansiering och tidplaner är ordning och reda i ansvarsfrågorna. Vad ska beslutas lokalt? Vad blir parternas roll när den svenska modellen utmanas? Hur påverkas rektors mandat att leda och fördela arbetet? Och vad betyder de nya skrivningarna i läroplanen för professionens handlingsutrymme när staten inte bara beskriver vad som ska läras ut, utan också hur?

Jag skulle önska mer tillit – både i reformerna och i skoldebatten. Tillit ger kraft till utveckling, både för profession och verksamhet. En ökad detaljstyrning och kontroll genom att exempelvis ”dela in” och kategorisera mer – oavsett om det gäller elever, personalgrupper, arbetsuppgifter eller tid - riskerar inte bara att skapa stelbenta och ineffektiva organisationer, utan också att vi tappar bort helhetssynen på utbildningen och de vi är till för: eleverna. Det relationsskapande arbetet genom hela skoldagen är en styrka i svensk skola. En styrka som måste värnas.

Trots farhågorna kommer vi göra allt vi kan för att bidra i genomförandet av reformerna och ha ett nära samarbete med våra medlemmar, regeringen och skolmyndigheterna.

Engagemang och kunskap om lokala behov finns hos kommunerna. Nu krävs rimliga förutsättningar – och stöd från staten.