Idag har riksdagen fattat beslut om propositionen ”Nästa steg för en god och nära vård”. Den innehåller viktiga förtydliganden och förändringar, som på många sätt förstärker det omställningsarbete som redan pågår i kommuner och regioner.

Propositionen kan sammanfattas i två huvudfokus: 1) stärka den kommunala hälso- och sjukvården och 2) tydliggöra att omställningen rör hela hälso- och sjukvårdssystemet. Båda två helt centrala faktorer för att omställningen till nära vård ska bli framgångsrik.

Omställningen rör hela hälso- och sjukvården

De mål som tidigare pekats ut för primärvården om ökad tillgänglighet, kontinuitet, delaktighet och personcentrering breddas nu till att gälla även specialiserad vård. Det är ett viktigt förtydligande: omställningen till nära vård kan inte begränsas till en primärvårdsreform. Hela hälso- och sjukvårdssystemet måste samspela om vi ska lyckas erbjuda en sammanhållen vård som utgår från människans behov och förmågor.

Det blir också lagkrav på att kommuner och regioner måste samverka i planering och utveckling av hälso- och sjukvården. Här har kommuner och regioner redan kommit långt: de senaste fem åren har politiska beslut om länsgemensamma mål och handlingsplaner lagt en nödvändig grund för att omsätta de nya kraven i praktiken. Dessutom har kommuner och regioner börjat utveckla systemledarskap – något som fortsatt behöver prioriteras, ihop med att öka breddinförandet av personcentrerade arbetssätt som visat sig fungera väl.

Stärkt medicinsk kompetens i kommunal vård

Lagförändringarna ställer krav på att det ska finnas en medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i kommunen. Den kommunala hälso- och sjukvården ska också kunna erbjuda medicinsk bedömning av läkare och sjuksköterska oavsett tid på dygnet.

Det är positivt att stärka kompetensen i kommunernas hälso- och sjukvård, som tillsammans med omsorgen är avgörande för att nå omställningens mål. Det är också viktigt för att öka vårdkapaciteten: många av dem med stora, sammansatta vårdbehov möter både den kommunala och regionala vården. Det är till exempel personer på särskilt boende, LSS-boende eller som får hälso- och sjukvård i hemmet. Här är också behovet av fast vårdkontakt som störst – ett område där lagstiftningskraven skärps för kommunerna. Att jobba med de stora behoven ger störst effekt.

Ett långsiktigt åtagande

En knäckfråga framåt är att kunna följa omställningen och effekterna av nära vård. Regeringen pekar i propositionen på att omställningen är en komplex process som är svår att följa upp, där dagens uppföljningssystem misslyckas med att fånga alla aspekter. Därför går det enligt regeringen inte helt att säga hur långt omställningen har kommit – eller hur långt den borde kommit. Det är en bild vi delar, men efterlyser faktiska initiativ från staten som handlar om att hitta alternativa uppföljningsmodeller. Här samarbetar vi gärna.

Omställningen till nära vård är ett långsiktigt åtagande. Att kunna följa effekterna krävs för att skapa hållbarhet. Likaså behövs långsiktig finansiering till kommuner och regioner för ett ökat breddinförande av nya arbetssätt. På så sätt skapar vi kraft och uthållighet i det viktiga arbetet framåt.

Läs vidare

Propositionen Nästa steg för en god och nära vård - regeringen.se Länk till annan webbplats.