Låt kommunerna bidra med mer kunskap om socialtjänsten
För att socialtjänsten ska kunna jobba mer kunskapsbaserat krävs förändringar. Det är dags att prioritera praktiknära forskning och ta till vara kunskap som socialtjänsten producerar lokalt.
På Socialchefsdagarna 2026 talade jag i plenum om vikten av en kunskapsbaserad socialtjänst, vilket kan låta som att slå in öppna dörrar. Alternativen är ju svåra att försvara. Ändå finns det goda skäl att prata om frågan, inte minst för att kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet har stärkts i den nya socialtjänstlagen.
Använd socialtjänsten som kunskapsproducent
Faktum är att vi redan har tillgång till mycket kunskap inom socialtjänstens områden. De största utmaningarna handlar främst om att utveckla den lokala kunskapen och att få befintlig kunskap att göra skillnad i praktiken. För att det ska lyckas ser jag att synen på socialtjänsten behöver förändras. Socialtjänsten kan inte främst ses som mottagare av kunskap, utan behöver gå från att vara en kunskapskonsument till att också vara en kunskapsproducent.
I dag tas forskning, rekommendationer och kunskapsstöd fram nationellt och förväntas sedan omsättas lokalt. Men om 290 kommuner, och väldigt många fler medarbetare, ska arbeta kunskapsbaserat behöver de också ges förutsättningar att vara med och skapa den kunskap som verksamheten bygger på.
Prioritera den praktiknära forskningen
En viktig grundförutsättning för att kunna bygga och dela beprövad erfarenhet saknas, nämligen gemensamma termer och begrepp. Här behöver myndigheterna ta ett tydligare ansvar. Samtidigt saknas det på många områden forskning om vilka metoder och arbetssätt som verkligen ger resultat. Den praktiknära forskningen, som kommunerna efterfrågar, har ofta svårt att få finansiering.
Kunskapsproduktionen tar dessutom ofta allt för lång tid. När ny kunskap väl når verksamheterna kan behoven och omvärlden redan ha förändrats. Socialtjänstens kunskapsutveckling måste därför bli mer lärande och mer kontinuerlig. De kunskapsproducerande myndigheterna behöver skapa mer tillsammans med professionen och göra fler delsläpp på vägen till den slutliga produkten.
Myndigheter behöver ta mer ansvar för införandet
I stället för att ta fram nya kunskapsstöd behöver vi lägga minst lika mycket kraft och resurser på att införa ny kunskap och fasa ut arbetssätt som inte fungerar. Kunskap som inte används förändrar ju som bekant ingenting.
Kommunerna behöver även stöd för att omsätta rekommenderade metoder i det dagliga arbetet. Här behöver myndigheterna samarbeta mer med de regionala samverkans- och stödstrukturerna, RSS. RSS behöver få långsiktiga och tillräckliga resurser. Samtidigt behöver staten ta ansvar för nationell förvaltning av rekommenderade metoder. På så sätt kan kommunerna få bättre förutsättningar att genomföra förändringar och mindre kommuner få lättare att ta del av och använda ny kunskap.
Ett gott exempel på hur kunskap kan omsättas i praktiken är Yrkesresan, en nationell satsning som genomförs regionalt för att stärka kunskapen lokalt. Genom Yrkesresan har socialtjänstens medarbetare i 279 anslutna kommuner genomfört över 100.000 kurser hittills.
Jag tror att vi alla är överens om att målet med socialtjänsten är att ge rätt stöd, till rätt person, vid rätt tidpunkt, baserat på bästa tillgängliga kunskap och beprövad erfarenhet. Här är inte fler kunskapsrapporter den enda lösningen. Först när kommunerna blir medskapare av kunskap - och inte bara mottagare - ser jag att vi får en socialtjänst som på allvar kan beskrivas som kunskapsbaserad.
Läs mer: