Så här kan vi inte ha det. Regeringen kan inte gå emot modellens grundidé när det finns något att vinna i en politisk sakfråga och i nästa andetag säga att det är självklart att värna den svenska modellen.

Kollektivavtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden har under senare år varit osedvanligt besvärliga och präglats av stora samhällsutmaningar i form av pandemi, krig i Europa, ett svårt ekonomiskt läge med hög inflation. Även det allt mer polariserade samhällsklimatet har påverkat förhandlingarna.

Men trots tuffa förutsättningar har arbetsmarknadens parter lyckats träffa överenskommelser, bara under 2025 omförhandlades över 500 avtal, som bidragit till att dämpa inflationen under de senaste åren. Ett tydligt styrkebesked för den svenska modellen. Samtidigt utmanas och ifrågasätts modellen på olika sätt. Jag ser framför allt tre utmaningar:

1. Facklig organisationsgrad påverkar modellens legitimitet

Den svenska modellen innebär att det är fack och arbetsgivare, och inte staten, som sätter lönenivåer och förhandlar fram anställningsvillkor på svensk arbetsmarknad. Den fackliga organisationsgraden har sjunkit under de senaste 20 åren. Från 77 procent 2006 för både tjänstemän som arbetare till 74 procent för tjänstemän respektive 58 procent för arbetare 2025. Modellens legitimitet är kopplad till att en så stor del av arbetsmarknaden som möjligt täcks av kollektivavtal.

2. EU-direktiv som inte passar den svenska modellen

Ett exempel på ett EU-direktiv som är problematiskt i relation till den svenska modellen är att EU:s ambition att införa minimilöner genom lagstiftning. I vissa europeiska länder ses detta som en framgång, där löntagarna skyddas genom en garanterad lägsta lön.

På svensk arbetsmarknad, där reallönerna har ökat med över 60 procent sedan 1997, skulle en lagstiftad minimilön innebära en försämring för arbetstagarna. Det skulle i praktiken innebära att det är staten och lagstiftaren som sätter lönenivåerna på svensk arbetsmarknad. Den svenska modellens grundläggande idé om att lönenivåerna ska sättas mellan fack och arbetsgivare skulle kraftigt försvagas. Vare sig fack eller arbetsgivare, eller för den delen staten, vill ha det så i Sverige.

3. Politiska utspel som går på tvärs mot modellen

Bara under senare år har det gjorts nationella politiska utspel om till exempel dygnsvila, lärares arbetstider och arbetstidsförkortning mitt under pågående avtalsrörelse. Det försvårar förhandlingarna och riskerar i förlängningen den svenska modellen. Ordningen med att parterna förhandlar lön och villkor på arbetsmarknaden behöver respekteras för att systemet ska fungera.

Ett tydligt exempel är den nuvarande regeringens utredning om lärares arbetstider. Bara några veckor innan ett nytt avtal mellan Sveriges lärare och SKR skulle tecknas så lade regeringen fram långtgående reformförslag kring lärares arbetstider. Oavsett vad man tycker om själva förslaget är det ett tydligt ingrepp i en fråga som ska hanteras av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal.

Inte blev det mindre förvirrande när arbetsmarknadsministern nyligen proklamerade att EU:s minimilönedirektiv inte är kompatibel med den svenska modellen: ”Att värna den svenska modellen, inte minst att parterna är de som ska komma överens om lön genom sina kollektivavtal, har varit självklart.”

Så här kan vi inte ha det. Regeringen kan inte gå emot modellens grundidé när det finns något att vinna i en politisk sakfråga och i nästa andetag säga att det är självklart att värna den svenska modellen. Ett sådant agerande sår split och gör det otydligt vem som förhandlar fram löner och villkor på svensk arbetsmarknad.

Den svenska modellen står stark

Arbetsmarknadens parter har under lång tid träffat överenskommelser som varit bra både för arbetsgivare och medarbetare. Överenskommelser som har levererat få konfliktdagar, gett ökade reallöner för alla över tid och bidragit till att dämpa inflationen under de senaste åren. Det visar på den svenska modellens styrka och förmåga att leverera över tid och även under svåra tider. Fakta som både Sveriges regering och EU borde ta fasta på. Att värna den svenska modellen är bra för Sverige.