Riksrevisionsrapporten som kom i förra veckan om Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fångade min uppmärksamhet. Enligt Riksrevisionen uppfyller IVO inte kraven på snabb handläggning (och inte heller intentionerna med klagomålssystemet).

Tillsyn och inspektion är ett stort diskussionsämne bland SKR:s medlemmar. Det finns många åsikter om hur IVO:s arbete kan bli bättre och på så vis stötta verksamheterna inom välfärden till förbättringar.

Det finns fem områden som jag särskilt vill lyfta:

Sakkunskap. SKR:s medlemmar vittnar om att IVO:s medarbetare ofta upplevs sakna specifik kunskap om området man granskar.

Bristande förståelse för arbetssituationen i våra verksamheter. Ivo visar en dålig förståelse för arbetssituationen bland medlemmarna, vilket exempelvis har visat sig i krav på mycket omfattande underlag på kort varsel under semesterperioder, där ansvariga handläggare vid IVO sedan gått på semester.

Krångel. Medarbetare och chefer i kommuner och regioner drabbas tyvärr ofta av en omfattande administration och IVO:s långa handläggningstider.

Risk att myndigheten motverkar sitt syfte. IVO:s upplevda fokus på inspektion och regelefterlevnad snarare än förbättring och lärande kan i vissa fall vara kontraproduktivt. Att Ivo bland våra medlemmar upplevs straffa snarare än stötta till förändring kan leda till att medarbetare avstår från att lyfta patientsäkerhetsrisker. En farlig tystnadskultur kan bli följden.

Dialogen har stor förbättringspotential. Vi har länge upplevt en bristfällig dialog under granskning och avsaknad av dialog efter.

Vad vill vi se framöver

Under lång tid har SKR, tillsammans med våra medlemmar, framfört en önskan om en tydligare och mer kraftfull vård- och omsorgsinspektion. Och då måste man börja i rätt ände.

Staten behöver ge sina myndigheter rätt förutsättningar. Tillsyn av hälso- och sjukvården måste takta med att välfärdens förändras. Det blir tveksamt att tillsyna antalet vårdplatser på sjukhus när regionerna jobbar för fullt med att flytta ut vård från sjukhusen i linje med Nära vård och en mer effektiv och personcentrerad vård. Likaså är det problematiskt att kravställa gårdagens bemanningstal, när användandet av teknik i delar medfört att den fysiska bemanningen förändras.

När socialtjänsten nu ställer om till att arbeta mer förebyggande, tidigt och med insatser som inte kräver behovsprövning, för att uppfylla nya socialtjänstlagen måste IVO hänga med. Det innebär att IVO inte kan eller bör kräva omfattande dokumentation vad gäller insatser som ges utan behovsprövning. Inspektionen måste, precis som kommunerna, nu utgå från den nya lagstiftningens intentioner.

Ett annat återkommande önskemål från kommuner och regioner är att tillsynsrapporterna ska bygga på en bredare och mer representativ dialog med verksamheterna, där det finns en uttrycklig vilja att delge faktamässiga underlag. Ibland har Ivo: s faktaunderlag varit begränsade vilket lett till generaliserande slutsatser som inte alltid speglar den faktiska situationen.

Sist, men inte minst: kommuner och regioner har höga ambitioner att åtgärda svagheter, men det bygger på en fungerande dialog. Vi ser en stor nytta i en tydligare och direkt återkoppling från IVO till den part som granskats i stället för att den sker publikt, utan direktkontakt mellan granskare och granskad.

Välfärden vinner på en kraftfull vård- och omsorgsinspektion. En effektiv tillsyn är nödvändig för att identifiera och åtgärda allvarliga fel, liksom för att förhindra att oseriösa aktörer får fäste i välfärden.

Det ställer stora krav på ömsesidig förståelse, dialog och tydlig återkoppling.

Relevant i sammanhanget: Här kan du läsa min och SKR:s vd Palle Lundbergs debattartikel om IVO i Dagens Samhälle.

”Ivos tillsyn behöver kombineras med en dialog” - Dagens Samhälle Länk till annan webbplats.