Gemensamt språk viktigare än gemensamt system
Socialtjänsten behöver ingen nationell megaplattform. En standardisering av språk och krav ger däremot bättre kvalitet, uppföljning och handlingsutrymme, skriver Markus Bylund.
Ett mer enhetligt språk är därför inte en teknisk detalj, utan en strategisk förutsättning för kvalitet, likvärdighet och effektiv resursanvändning.
Frågan om ett nationellt verksamhetssystem för socialtjänsten återkommer ofta. Det är förståeligt eftersom många kommuner brottas med komplexa systemmiljöer, höga kostnader och begränsade möjligheter till uppföljning och jämförelser. I det läget kan en gemensam teknisk lösning framstå som en enkel väg framåt.
Efter dialog med kommuner, leverantörer och andra aktörer är vår slutsats dock tydlig: utvecklingen av socialtjänstens digitala stöd bör inte bygga på en nationell megaplattform. Det som behövs är gemensamma förutsättningar – ett enhetligt språk, tydliga krav och mer likartade arbetssätt.
Teknik löser inte kärnfrågan
Digitalisering i socialtjänsten är i grunden en verksamhetsfråga. Det handlar om hur arbetet beskrivs, följs upp och utvecklas, och om hur kommuner kan jämföra sina verksamheter på ett meningsfullt sätt. Ett nationellt system riskerar att bli dyrt, långsamt att införa och svårt att anpassa när behoven förändras. I en tid av snabb teknikutveckling, inte minst inom AI, är risken stor att en sådan satsning snabbt tappar relevans.
Detta bekräftas också i en rapport från Sveriges Kommuner och Regioner och Lumell från 2025, som konstaterar att utvecklingen i vårt grannland Danmark, som infört stora centrala system, har lett till en monopolsituation som bedöms hämma utvecklingen och på sikt medföra ökade kostnader.
Språket är den verkliga infrastrukturen
Oavsett vilka system kommunerna använder krävs en gemensam grund. I dag varierar beskrivningen av socialtjänstens arbete kraftigt. Ett tydligt exempel är barn- och ungdomsvården, där orsaken till att ett barn aktualiseras i socialtjänsten dokumenterats på över 1 500, trots att det bara handlar om ett fåtal (20-30) termer. När begrepp används så olika blir det svårt att följa upp, jämföra och utveckla verksamheten – både lokalt och nationellt.
Ett mer enhetligt språk är därför inte en teknisk detalj, utan en strategisk förutsättning för kvalitet, likvärdighet och effektiv resursanvändning.
Bättre villkor för leverantörer
När kommuner använder olika begrepp och ställer unika krav leder det till specialanpassningar, långa utvecklingscykler och ökade kostnader. Genom gemensamma förutsättningar kan leverantörer utveckla lösningar som är skalbara och hållbara över tid. Det gör det lättare att införa ny teknik och sprida innovation utan att varje kommun behöver bära hela kostnaden själv.
Standardisering som vägval
Standardisering är alltså viktigare än centralisering. Inom Handslagsinitiativet ”Standardisering av verksamhetssystem för socialtjänsten” tar vi nu fram gemensamma krav för upphandling och systemutveckling, ett mer enhetligt språk genom gemensamma begrepp och basinformation samt vägledning för hur ny lagstiftning kan tolkas och omsättas mer likartat. En strukturerad dialog med leverantörer är en central del av arbetet.
Denna inriktning stärker kommunernas möjligheter att agera gemensamt som beställare, samtidigt som den ger utrymme för lokala prioriteringar och tekniska val.
Stöd som kan användas redan nu
Basinformationen för socialtjänsten finns redan nu tillgänglig och gör det möjligt att beskriva verksamheten mer enhetligt i olika system. Genom att börja använda den kan kommuner ta ett första steg mot ett gemensamt språk, bättre uppföljning och effektivare samverkan. Arbetet sker i nära samverkan med bland annat Socialstyrelsen och utvecklas löpande.
Ett långsiktigt ansvarstagande
Målet är inte att göra alla kommuner lika, utan att skapa gemensamma förutsättningar för en mer likvärdig, effektiv och hållbar socialtjänst. Genom att fokusera på standardisering av språk och krav – snarare än på centralisering av teknik – stärks möjligheterna att möta både dagens och morgondagens behov.
Det är ett strategiskt vägval som kräver samverkan mellan kommuner, leverantörer och nationella aktörer. På sikt ger det större handlingsfrihet, bättre uppföljning och mer utrymme för socialtjänstens kärnuppdrag.
Markus Bylund
Sektionschef digitalisering och förnyelse
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Kommentarer