I morgon, den första juli, börjar språkkravet i äldreomsorgen att gälla. Något motsvarande har inte funnits på svensk arbetsmarknad tidigare.

Språkkravet införs inte i ett tomrum. I många kommuner finns lång erfarenhet av språkutvecklande arbete som en del av kompetensförsörjningen i äldreomsorgen. Det kan handla om språkombud i verksamheterna, arbetsplatsnära språkträning och samverkan med vuxenutbildningen. De flesta kommuner startar inte från noll. De tar redan i dag ett långtgående ansvar för medarbetarnas språkliga kompetens, ofta mer än arbetsgivare i andra branscher behöver göra.

I debatten finns en tendens att missuppfatta språkkravet. Det handlar inte om att utestänga medarbetare, eller att medarbetarna måste ha språkkunskaper på en särskild, av regeringen fastställd, nivå. Kravet handlar om att tydliggöra arbetsgivarens ansvar att arbeta systematiskt för att medarbetare har tillräckliga språkkunskaper.

Det handlar inte om att utestänga medarbetare, eller att medarbetarna måste ha språkkunskaper på en särskild nivå.

I en verksamhet där en stor del av medarbetarna är utrikes födda – 60 000 av de 90 000 undersköterskor och vårdbiträden som anställts under de senaste tio åren – blir detta en strategisk fråga: hur kompetensen tas tillvara och utvecklas över tid.

Många av dem håller på att erövra svenskan och med det också sitt yrkesspråk. Samtidigt vore det förenklat att koppla behovet av språkutveckling enbart till medarbetarnas bakgrund. Den moderna äldreomsorgen ställer höga krav på kommunikation, dokumentation och förmåga att ta till sig komplex information. Kraven på språklig och kommunikativ kompetens har generellt ökat, för alla.

Samtidigt som språkkravet börjar gälla publicerar Socialstyrelsen två stödmaterial som ska hjälpa kommuner att implementera kravet.

Stöden är viktiga komplement till kravet, men det avgörande blir hur väl de fungerar i praktiken för verksamhetschefer och andra i äldreomsorgens vardag. Det kommer vi att vara med och bevaka. Socialstyrelsen har uppdrag att fortsätta utveckla stödet framöver, och här behöver erfarenheter från kommunerna tas tillvara.

Hänger ihop med kompetensutmaningen

Språkkravet kan inte heller ses isolerat från den bredare kompetensutmaningen i äldreomsorgen. Äldreomsorgslyftet har gett många medarbetare möjlighet att utbilda sig och utvecklas i sina yrkesroller, och kan också användas för språkutvecklande insatser. Samtidigt signalerar många kommuner att behoven är större än de resurser som finns tillgängliga, och att kortsiktigheten i statsbidraget gör det svårt att använda medlen till fullo. För att språkutvecklande arbete ska få genomslag krävs långsiktiga förutsättningar för Äldreomsorgslyftet, inte minst möjligheten att planera utbildningsinsatser över flera år.

Eftersom språkkrav är något nytt finns ännu inga svar. Just därför behöver det finnas utrymme att pröva sig fram, låta arbetssätt ta form och bygga kunskap om vad som fungerar. Det finns därför skäl att vara varsam med att snabbt gå vidare med nya uppföljningskrav. Risken är att fokus hamnar på det som är lätt att mäta, snarare än det som är viktigt för kvaliteten, samtidigt som den administrativa belastningen ökar för första linjens chefer. Här behövs en balans mellan uppföljning och tillit.

Språkkravet kan bli ett viktigt stöd för verksamhetsutveckling. Men det förutsätter att staten ger kommunerna utrymme att lära, stöd som fungerar i vardagen och långsiktiga förutsättningar för kompetensutveckling.

Länk till Socialstyrelsens stödmaterial. Länk till annan webbplats.