Det är orimligt att införa ny lagstiftning som i realiteten innebär besparingar i skolan. Mohamsson blundar för problemet, skriver företrädare för SKR i en slutreplik om lärares arbetstid.

Förslaget om att statligt reglera lärares arbetstid är felräknat, feltänkt och riskerar att driva både skolan och läraryrket i fel riktning.

Utbildnings- och integrationsministern svarar inte på en enda av våra frågor om förslaget att statligt reglera lärares arbetstid. Inte hur reformen ska stärka elevernas rätt till jämlik kunskap, inte hur den ska finansieras och inte hur hon ser på att regeringen så tydligt kliver in i parternas ansvar inom den svenska partsmodellen (SvD 19/1). I stället hänvisar hon till historiska reformer och upprepar regeringens skolpolitiska ambitioner i allmänna ordalag.

Vi efterfrågade svar på varför reformen inte är fullt finansierad, och varför delar av den i praktiken är helt ofinansierade. I sitt svar väljer Mohamsson att rikta blicken åt annat håll. Därmed undviks kärnfrågan: det orimliga i att införa ny lagstiftning som i realiteten innebär besparingar som riskerar att drabba både lärare och elever – eller tvinga kommuner att höja skatten för att finansiera regeringens arbetstidslag.

Vi har också lyft svårigheten med en statlig reglering som ska tillämpas lika, oavsett skolors skilda förutsättningar. Detta är en av de mest grundläggande frågorna i styrning och ledning av skolverksamhet. Regeringen hanterar den i sina avvägningar, huvudmännen brottas med den och för rektorer är den en realitet varje dag. Att kunna fördela arbetstid så att lärare ges möjlighet att fokusera på det som ger eleverna mest – utifrån lokala och flexibla förutsättningar – är avgörande för kvaliteten i skolan. I sitt svar utgår utbildningsministern från att elevernas behov, och därmed lärarnas förutsättningar, ser likadana ut överallt. Om målet är en jämlik skola för alla barn och elever måste reformer stödja, inte motverka, detta.

Regeringens förslag är dessutom ett tydligt ingrepp i en fråga som ska hanteras av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal. Ordningen med att parterna förhandlar lön och villkor på arbetsmarknaden behöver respekteras för att systemet, den svenska modellen, ska fungera. Effekten är att kollektivavtalet mellan SKR och Sveriges Lärare måste omförhandlas, vilket sker under våren 2027.

Därför är vi också genuint oroade över att regeringen avser att införa reformen redan till höstterminen 2027. Det vittnar om en bristande förståelse för skolans och huvudmännens verklighet. För att ett ikraftträdande ska vara möjligt krävs tydliga organisatoriska förutsättningar tidigt under våren 2027, samtidigt som kommunala budgetar för 2027 beslutas redan under 2026. Därtill ska det kollektivavtal som i dag reglerar arbetstiden omförhandlas våren 2027. Det innebär att rektorer riskerar att behöva planera verksamheten utan att känna till vilka villkor som faktiskt kommer att gälla.

Mohamsson kan tycka att det till hösten 2027 är oceaner av tid, men för oss som bär ansvar för skolans vardag – där nästan två miljoner elever och medarbetare verkar varje dag – är tidsramen djupt problematisk.

Svensk skola ska vara en arbetsplats där välutbildade och professionella lärare och rektorer ges förutsättningar att verka utifrån sin kompetens och beprövad erfarenhet. Så ser vi på andra professioner i välfärden. Varför skulle skolan och läraryrket behandlas annorlunda?

Vi vädjar till regeringen att tänka om. Förslaget om att statligt reglera lärares arbetstid är felräknat, feltänkt och riskerar att driva både skolan och läraryrket i fel riktning.

Anders Henriksson, ordförande SKR
Leif Sandberg, vice ordförande SKR
Carina Wutzler, vice ordförande SKR

Artikeln publiceras i Svenska Dagbladet 22 januari 2026. Länk till annan webbplats.