Reformen om skyddat boende bygger på goda intentioner, men utan justeringar riskerar skyddet att bli svagare än före lagändringen, skriver SKR och Roks i en gemensam debattartikel.

För två år sedan, den 1 april 2024, trädde lagen om skyddat boende i kraft. Syftet med lagen är att stärka skyddet för våldsutsatta kvinnor och barn – men så har det inte blivit. Varje dag utsätts kvinnor i Sverige för hot och våld. Barn ser sina mammor utsättas och får livslånga trauman.

SKR och Roks varnade redan innan reformen för att den skulle kräva mer resurser, tid för förberedelser och tydlig nationell vägledning. Två år senare bär kommunerna merparten av dess kostnader, samtidigt som den administrativa bördan har ökat och tillämpningen av lagen är otydlig.

Saknar pengar och skapar personalproblem

Konsekvensen är att kvinnor och barn riskerar att stå utan stöd när de behöver det som mest.

SKR beräknade notan för reformen till minst 2,4 miljarder kronor, men staten har hittills enbart finansierat en tredjedel. Det täcker inte ens socialsekreterarnas ökade arbetsinsatser och strider mot principen att nya statliga uppdrag ska finansieras fullt ut.

Utöver underfinansieringen finns även flera praktiska hinder.

Ett är myndigheternas detaljerade krav på specifika högskolekurser för arbete med våldsutsatta som gör det svårt att behålla kompetent personal. Det är förstås nödvändigt med relevant kompetens, men kvinnojourernas långa erfarenhet är fullt tillräcklig.

Otydlig lagstiftning ger makt åt förövaren

Även placering av barn i skyddat boende har blivit mer komplicerat. Barn utreds numera separat, vilket stärker barnets rättigheter men ökar förövarens insyn.

Det har också blivit oklart om det är socialtjänstlagen eller lagen om skyddat boende som ska ha företräde vid placering, vilket riskerar leda till godtyckliga bedömningar. Och eftersom socialtjänstlagen bygger på samtycke innebär det att våldsutövaren bestämmer om ett barn kan placeras – något som känns helt orimligt.

IVO:s långa handläggningstider är ett annat bekymmer. Många ansökningar om tillstånd att fortsätta driva boende har väntat på beslut sedan 2024. IVO:s saktfärdighet hindrar kommuner och verksamheter att hitta tillräckligt med boenden, och kommuner kan inte heller få en samlad bild över godkända boenden och tvingas kontakta IVO vid varje akut situation.

Så kan skyddet för våldsutsatta stärkas

Vi vill se fem åtgärder för att lagen ska fungera i praktiken.

Finansiera reformen fullt ut

Kommunerna ska inte behöva höja skatten eller skära i välfärden för ett statligt ansvar. Full finansiering är en förutsättning för att våldsutsatta ska få ett fungerande skydd.

Ta bort detaljstyrningen av utbildningskrav

Erfarna, väl lämpade personer ska inte stängas ute från att driva skyddade boenden. Inför validering av yrkeserfarenhet och relevanta kompetenser, som kvinnojourernas relations- och samtalsstöd.

Tydliggör hur lagen ska användas

Socialstyrelsen måste i sitt kommande stöd, klargöra vilken lag som har företräde, det vill säga när samtycke gäller och när det är möjligt att tillämpa den nya lagen.

Förenkla handläggning och skapa nationellt register

IVO:s handläggningstider måste kortas och ett lättillgängligt register över boenden behöver tas fram.

Analysera varför färre barn placeras – nu

Socialstyrelsen konstaterade nyligen att varken våldet eller behovet av skydd har minskat. Ändå söker färre hjälp och färre barn placeras. Varför det ser ut så behöver analyseras nu – inte invänta att Statskontorets ska göra en uppföljning först i slutet av 2027.

Reformen om skyddat boende bygger på goda intentioner, men utan justeringar riskerar skyddet i praktiken bli svagare än före lagändringen. De som drabbas är kvinnor och barn som lever med våld.

Debattartikeln publicerades i Altinget den 8 april 2026. Länk till annan webbplats.