Sverige har fler idrottsanläggningar än tidigare känt
Bilden av att det råder anläggningsbrist i Sverige behöver nyanseras. Dessutom är kopplingen mellan tillgång till planer och hallar och idrottsutövande inte entydig enligt en ny SKR-rapport.
Patrik Jakobsson.
Sveriges kommuner har betydligt fler idrottsanläggningar än vad som tidigare redovisats, och kommunerna lägger allt mer pengar på anläggningar – både byggandet av nya och drift av befintliga. Det visar en ny rapport från SKR. Faktum är att kommunerna är den offentliga samhällsaktör som lägger mest pengar på idrott och fritid.
Under 2024 var kommunernas sammanlagda kostnader för drift av idrotts- och fritidsanläggningar drygt 18 miljarder kronor – att jämföra med cirka sex miljarder kronor 2004. Till detta kommer kommunala stöd till lokala idrottsföreningar, vilket uppgick till 3 miljarder förra året. Kommunerna satsar också mycket på att bygga nytt, vilket kan illustreras med att antalet konstgräsfotbollsplaner ökade med åtta procent mellan 2019 och 2024, och idrottshallar med fem procent.
SKR:s rapport ger en delvis annan bild än den som målas upp av både regeringen och idrottsrörelsen. Regeringen presenterade tidigare i höstas en stor satsning på idrottsplatser för att möta en påstådd anläggningsbrist. Riksidrottsförbundet hävdade förra året i en analys att hall- och planbrist försämrar möjligheten att idrotta i två av tre kommuner.
SKR välkomnar regeringens satsning, och ambitionen att utveckla anläggningsbestånden, men vänder sig emot att det skulle finnas en generell anläggningsbrist.
– Vår rapport visar att kommunerna gör mycket när det kommer till att möjliggöra en aktiv livsstil, genom se till att det finns platser där inte minst barn och unga kan sporta och röra på sig. Att tala om en anläggningsbrist är inte helt rättvisande – det viktigaste är hur anläggningarna används, inte hur många de är säger Patrik Jakobsson, chef för avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad på SKR.
Ingen klar koppling mellan tillgång till idrottsplats och idrottande
Dessutom visar rapporten att kopplingen mellan anläggningsförekomst och nivå av idrottande bland befolkningen inte är så självklar som man kan tro. Internationell forskning, som rapporten delvis bygger på, visar att fler fotbollsplaner, ishockeyhallar och ridbanor inte nödvändigtvis ger fler fotbollsspelare och ryttare.
En slutsats i rapporten är därför att det inte främst är genom att bygga fler anläggningar som samhället kan få fler grupper i befolkningen att börja idrotta. I synnerhet inte de grupper som är särskild prioriterade att få in i en aktiv fritid med sport och fysisk aktivitet, som exempelvis flickor med utländsk bakgrund – en grupp som generellt sett har lägre fysisk aktivitet. Det görs bättre genom att utveckla aktiviteter som lockar breda grupper. Ett stort och varierat utbud av idrottsanläggningar kan ge möjlighet till just det.
– Vi delar regeringens och idrottsrörelsens vilja att så många som möjligt ska idrotta och vara aktiva, det är otroligt viktigt inte minst för folkhälsan. Syftet med vår rapport, och de statistiska verktygen som vi tagit fram, är att hjälpa kommunerna planera sitt anläggningsbestånd och bidra till det, säger Patrik Jakobsson.
Kommunerna är den offentliga samhällsaktör som lägger mest pengar på idrott och fritid.
Sakkunnig
- Nils-Olof Zethrin
- Expert fritid och idrott