Regeringens förslag att sänka straffbarhetsåldern saknar stöd i forskningen och avvisas av i stort sett hela rättskedjan och barnrättsorganisationer.

Att sänka straffbarhetsåldern till 13 år är helt fel väg att gå.

Nu, när regeringen har lagt fram sitt lagförslag, har frågan ännu en gång aktualiserats i media.

Hela den delen av samhället som arbetar med frågor som rör brottsbekämpning, straff och rättvisa – exempelvis Kriminalvården, Polisen, Åklagarmyndigheten, Advokatsamfundet – avvisar regeringens förslag att sänka straffbarhetsåldern. De har olika skäl till att säga nej, men nej säger de likväl, allihop.

Sedan tidigare, redan när den föreslagna åldern var 14, hade förslaget förkastats av till exempel Barnombudsmannen, BRIS, Unicef och Vision – och även SKR.

Vad är våra bevekelsegrunder? Jo, det handlar om att forskningsstödet är otillräckligt, att regeringen bör skynda eftertänksamt i ett regn av reformer och att man sätter det viktigaste vaccinet mot ett liv i kriminalitet och utanförskap – att klara skolan – under risk att försvåras om 13-åringar hamnar på Kriminalvårdens anstalter.

Snabba lösningar utan stöd i forskningen

Forskningen tyder på att sänkt straffålder inte leder till minskad återfallsrisk, eller avskräcker unga från att begå brott (eller för den delen att det avskräcker äldre anstiftare från att rekrytera än yngre gärningsmän).

Regeringen har varit tydlig med att förslaget ska åstadkomma snabb förändring på kort sikt. Och reformen är därför just tillfällig.

Man kan ha förståelse för den ansatsen – problemet med mycket unga gärningsmän i gängmiljö är akut – men forskningen varnar för att ett för kortsiktigt perspektiv kan ha negativa konsekvenser för det långsiktiga brottsförebyggande arbetet.

Det finns alltså en klar risk att förslaget på lång sikt blir kontraproduktivt.

Invänta effekterna av nya reformer

Den nya socialtjänstlagen trädde i kraft i somras, och med den får socialtjänsten ett nytt brottsförebyggande ansvar, särskilt inriktat på barn och unga.

Tvångslagstiftningen för barn och unga genomgår också en översyn. Regeringen bör invänta effekterna av ny lagstiftning innan man kommer med ytterligare, drastiska reformer.

Det vore mycket olyckligt om olika nya lagar, med snarlika syften – att förhindra att barn begår brott – kolliderar med varandra och försvårar det brottsförebyggande arbetet.

Att låsa in barn löser inte problemen

Om en trettonåring som döms till fängelse och får sin (eventuellt redan svåra) skolgång än mer försvårad riskerar denne att få sin kriminella identitet cementerad och hamna ännu längre bort från samhället.

Vi vet att skolan är en viktig skyddsfaktor, väsentlig för att klara livet. Det får inte försvåras, utan borde få ett större fokus. I både det förebyggande och det repressiva arbetet.

Eftersom regeringen varit tydlig att den kommer att gå vidare med sitt förslag, trots remissinstansernas kritik är SKR:s uppmaning: säkerställ att de unga som fängslas har en särskild handläggare inom socialtjänsten i sin kommun tills de fyller 21 – inte 18 år, vilket föreslås.

Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för unga till de fyller 21. De barn som suttit i fängelse kommer naturligtvis ha samma, om inte större, behov av eftervård som andra barn som fått samhällsvård. Det här har vi uppmärksammat regeringen på och vi ser fram emot att regeringen tar ställning till vårt förslag.

Utvecklingen med allt yngre gärningsmän som spränger och skjuter är avskyvärd och måste brytas så fort som möjligt. Men den ambitionen får inte tillåtas skymma det långsiktiga perspektivet.

Debattartikeln publicerades i Altinget den 19 december 2025. Länk till annan webbplats.