Regeringen måste sluta detaljstyra offentlig sektor

Budgeten för nästa år innehåller enbart riktade statsbidrag till kommuner och regioner, och de generella statsbidragen höjs inte. Det är inte det bästa sättet för att främja en god välfärd för invånarna.

Det stod tidigt klart att hushållen, och inte välfärden, skulle vara fokus i höstbudgeten. Det vi dock hade förväntat oss var färre riktade statsbidrag och mer fokus på långsiktighet för att ge kommuner och regioner bättre planeringsförutsättningar. Tyvärr blev det precis tvärtom.

Regeringens budget innehåller i stället enbart riktade statsbidrag. Det innebär att detaljstyrningen ökar och gör att kommuner och regioner inte har möjlighet att använda medlen där de själva ser de största behoven. Det är inte ett effektivt sätt att använda våra skattemedel.

Dessutom aviseras nya reformer utan att det finns färdiga lagförslag att bedöma. En del av dessa förslag har kommit under de många pressträffar då budgeten presenterats bit för bit – och det har varit svårt att hänga med och förstå vad som är ”nya” pengar och vad som är pengar som flyttats från ett område till ett annat. Flera av förslagen ger oroväckande signaler om ökad detaljstyrning där alla förväntas göra lika. I stället för att ta hänsyn till de olika förutsättningar och behov som finns i Arjeplog jämfört med Örebro.

Med värdesäkrade generella statsbidrag kan kommuner och regioner både planera bättre och använda resurserna där de behövs bäst

Ett ansträngt läge för kommuner och regioner

Även om det ekonomiska läget ser ut att bli bättre nästa år så tar återhämtningen tid. Många kommuner och de flesta regioner har det tufft. Precis som för hushållen har de senaste årens höga inflation gett en real försvagning av intäkterna.

En försvagning som innebär att skatteintäkterna i år är 27 miljarder kronor lägre än vad som varit fallet om skatteunderlaget följt den historiska trenden fram till 2022, då inflationen tog fart. 2028 väntas gapet ha ökat till 39 miljarder kronor.

För att främja en stabil välfärd, nu och framåt, behöver vi få till en bättre samsyn med staten. Vi ser några områden där detta är särskilt viktigt.

Tre prioriterade områden för samverkan

• En arbetsmarknadspolitik för fler i jobb. Arbetslösheten är hög samtidigt som en av våra största utmaningar rör kompetensförsörjningen. Kommunerna är också beroende av skatteintäkterna. Det är av yttersta vikt att personer som står långtifrån arbetsmarknaden får rätt stöd och insatser för att komma i jobb. Arbetsförmedlingen behöver förutsättningar att kunna utföra sitt uppdrag och regeringens reform med aktivitetskrav för personer med ekonomiskt bistånd behöver utformas och finansieras på ett sätt som fungerar för kommunerna.
• En likvärdig skola för alla barn. Under våren har inte mindre än sju utredningar presenterats på skolområdet. De reformer som kan genomföras behöver hänga ihop och syfta till att stärka likvärdigheten. Regeringen behöver förstå att det är lokalt man bäst ser vilka resurser som behövs för att stärka undervisningen. Det är i dag alldeles för mycket detaljstyrning på skolans område. Dessutom har staten gått in och vill reglera undervisningstiden genom en reform som är grovt underfinansierad och riskerar därmed att drabba barn och elever negativt.
• Gemensamt ansvar för stora investeringar. Kommuner och regioner står inför stora investeringar som är helt nödvändiga för att rusta samhället. Det handlar bland annat om investeringar i VA-system, klimatanpassningsåtgärder och upprustning av det civila försvaret. Staten behöver ta ett klart större ansvar för den långsiktiga finansieringen, och precis som under tidigare perioder med stora investeringar behövs ett gemensamt ansvar och en samverkan mellan kommun, region och stat.

Självstyrelse kräver generella statsbidrag

Kommuner, regioner och staten har, och har alltid haft, ett delat ansvar för finansieringen av välfärden. För att det ska fungera krävs tillit och handlingsfrihet. Med värdesäkrade generella statsbidrag kan kommuner och regioner både planera bättre och använda resurserna där de behövs bäst.

Det är så självstyrelsen och vårt decentraliserade välfärdssystem är tänkt att fungera. Ökad detaljstyrning, till följd av misstro mot kommuner och regioner, rubbar den ordningen. En större tilltro stärker såväl välfärden som invånarnas framtidstro.

Anders Henriksson, ordförande SKR
Emelie Värja, chefsekonom SKR

Artikeln publicerades på Altingets debattsajt den 10 oktober 2025 Länk till annan webbplats.

Hämta högupplöst bild på Anders Henriksson och Emelie Värja