Förslag om nationell läkemedelslista behöver utvecklas
SKR stödjer målsättningen om att en modern och sammanhållen läkemedelslista behövs för en ökad patientsäkerhet, men förslaget har flera brister.
.webp)
Anna-Lena Hogerud, ordförande SKR:s sjukvårdsdelegation
I dag fungerar den nationella läkemedelslistan främst som en receptlista, medan ytterligare listor finns i vårdens system och hos apoteken. Det här gör det svårt för patienterna. En sammanhållen läkemedelslista är viktig att få på plats, men SKR pekar på flera brister som måste utredas vidare för att förslaget ska vara genomförbart.
- Vi är överens om målbilden, det vill säga att patientsäkerheten ökar när all information om läkemedelsbehandlingen ingår i en och samma sammanställning, men en ny infrastruktur kräver omfattande förberedelser och kostnadsberäkningen är gravt underskattad, säger Anna-Lena Hogerud, ordförande SKR: s sjukvårdsdelegation.
Föreslagen infrastruktur behöver fördjupad analys
Utredaren har föreslagit att viss information ska tillgängliggöras genom lokal lagring i journalsystemet, medan annan information ska lagras i nationellt register. Det här är en modell som behöver utredas ytterligare för att ge en tydlig bild av praktisk tillämpning, tekniska förutsättningar och effekter för hälso-och sjukvårdens verksamhet.
- Utredningens förslag innebär omfattande förändringar på kort tid där kommuner och regioner åläggs nya skyldigheter som att anpassa sina vårdinformationssystem och rapportera nya uppgifter till nationella register. Ett införande bör genomföras stegvis och i nära dialog med huvudmännen för att säkerställa att verksamheterna har rätt förutsättningar, säger Anna-Lena Hogerud.
För att en sammanhållen läkemedelslista ska fungera i praktiken krävs en tydlig modell för nationell styrning och samverkan mellan statliga myndigheter, huvudmän, professioner, apoteksaktörer och patientföreträdare. SKR vill även se en nationell funktion med expertis för att stödja framtida vägval.
Så kan en nationell läkemedelslista hjälpa Karin
Det är tidig morgon och köksbordet är redan täckt av små burkar, förpackningar och utskrivna papper. Karin försöker bringa ordning i dagens första utmaning: att ta rätt läkemedel, i rätt dos, vid rätt tidpunkt.
På bordet ligger tre olika listor. Den första är läkemedelslistan från vårdcentralen, utskriven efter senaste läkarbesöket. Den andra är en utskrift från apotekets e-tjänst, där alla aktuella recept och uthämtade läkemedel finns samlade. Den tredje är den handskrivna listan Karin själv har gjort, där hon försökt sammanfatta vad som faktiskt står på förpackningarna.
Men listorna stämmer inte överens. På vårdcentralens lista står det att Karin ska ta en halv tablett av blodtrycksmedicinen på morgonen – men på apotekets lista står det en hel tablett. På nya burken hemma står det fortfarande den gamla doseringen, eftersom ordinationen förnyades utan att texten på etiketten ändrats. Karin minns att läkaren nämnde något om att dosen skulle sänkas, men var det nu eller nästa månad?
Hon bläddrar bland pappren, försöker jämföra läkemedelsnamn som ibland är olika beroende på om det är original eller det som blev ersatt av apoteket. Vissa läkemedel har bytt namn efter senaste apoteksbesöket, och Karin är osäker på om det är samma substans eller något nytt.
Varje dag är en balansakt mellan att lita på vårdens instruktioner, apotekets etiketter och den egna förmågan att hålla reda på förändringar. Osäkerheten gnager och Karin önskar att det fanns en enda, tydlig och uppdaterad lista som hon kunde lita på, så att hon kunde lägga energin på annat än att pussla ihop sitt eget läkemedelsschema.
Sakkunnig
- Tina Mansson Söderlund
- Chef sektionen för hälso- och sjukvård