En skattebroms kan hämma välfärden och öka ojämlikheten
Förslagen om skattebroms och skattesänkningspremie riskerar att slå fel. I stället för att lösa kommunsektorns utmaningar kan de leda till ökade skillnader och en mer ojämlik välfärd.
Anders Henriksson, ordförande SKR.
SKR avstyrker i sitt remissvar förslagen om skattebroms och skattesänkningspremie från utredningen "Belägg för broms? – Åtgärder för starkare incitament till lägre kommunalskattesatser".
– Att införa en skattebroms är som att sätta en spärr i ett system som måste kunna växla upp i pressade lägen. Att kunna besluta om skattesatsen är centralt för kommuner och regioner och avgörande för lokalt ansvarstagande. En skattebroms begränsar detta utan att tydligt lösa de problem som utredningen pekar på, säger Anders Henriksson, SKR:s ordförande.
Förslagen innebär i praktiken att staten lägger hinder i vägen för det kommunala självstyret – trots att det saknas ett tydligt problem som motiverar en sådan inskränkning.
– Ingen kommun- eller regionpolitiker höjer skatten lättvindigt. Men ibland är det nödvändigt för att klara skola, vård och omsorg när behoven ökar eller ekonomin förändras. De besluten måste fortsatt kunna fattas lokalt, säger Anders Henriksson.
Kommuner med stora utmaningar drabbas
Den kommunala skattesatsen har i genomsnitt varit i stort sett oförändrad under lång tid. De skattehöjningar som sker är koncentrerade till kommuner med särskilt stora utmaningar – till exempel glesbygdskommuner eller kommuner med minskande befolkning. För regionerna drivs skatteförändringarna i hög grad av en snabbt utvecklande och mer avancerad hälso- och sjukvård.
– Skillnader i skattesatser handlar till stor del om strukturella förutsättningar. Att försöka pressa ner skatten med statliga incitament riskerar att slå hårdast mot de kommuner och regioner som redan har de tuffaste förutsättningarna, säger Anders Henriksson.
Se till orsakerna istället
SKR menar att staten i stället bör fokusera på de bakomliggande orsakerna till ekonomiska utmaningar i kommunsektorn. Mer stabila och långsiktiga villkor skulle minska behovet av åtgärder som stärker finansieringen av välfärden och respekterar det kommunala självstyret.
– Generella och värdesäkrade statsbidrag, minskad ryckighet i styrningen och full finansiering av statliga reformer är betydligt mer träffsäkra åtgärder. Det stärker både likvärdigheten och möjligheten att upprätthålla en god välfärd i hela landet, säger Anders Henriksson.