Regeringen har lagt fram en proposition med förslag till reformering av avfallslagstiftningen. Förslagen avser bland annat att öka materialåtervinningen och tydliggöra regler kring tillsyn, avgifter och kommunens rätt att meddela föreskrifter.

Föreslagna nyheter på avfallsområdet

Regeringen beslutade den 29 januari om en proposition som bygger på flera av förslagen i en tidigare remitterad promemoria. Riksdagsutskottet bereder nu propositionen och behandlas av riksdagen under våren.

De flesta förändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Vissa bestämmelser kommer inte tillämpas på ärenden som inletts före detta datum. Vilka förordningsändringar som krävs blir kända först efter att regeringen har fattat beslut om dessa.

De viktigaste ändringarna i korthet samt innehållet i miljöbalken finns på regeringens webbplats.

• Prop. 2025/26:108 Reformering av avfallslagstiftningen för en ökad materialåtervinning, Sveriges riksdag Länk till annan webbplats.
• Promemorian: Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning och för mer cirkulär ekonomi, Sveriges riksdag Länk till annan webbplats.
• Miljöbalken, Sveriges riksdag Länk till annan webbplats.

Ändrat ansvar för avfall från vissa aktörer och vissa fraktioner

Förslagen innebär förändringar i ansvaret för vissa typer av kommunalt avfall. Avfallsfraktioner som tidigare behövde lämnas till kommunen ska nu i stället kunna hanteras av verksamheterna själva genom att de beställer eget omhändertagande. Tidigare krävdes dispens för detta.

Samtidigt föreslås att kommunen ska ha ett andrahandsansvar i vissa situationer. Avfallet kommer fortfarande omfattas av definitionen kommunalt avfall, trots att ansvaret förändras.

Förändringen gäller kommunalt avfall från detaljhandeln, med undantag från avfall från torghandel. Ansvaret föreslås även ändras även för kommunalt avfall i form av förbrukat kontorspapper och returpapper från yrkesmässiga verksamheter samt för förbrukat matfett från yrkesmässiga verksamheter.

Se föreslagna ändringar 15 kap. 12 och 18 §§ miljöbalken.

Ett nytt andrahandsansvar

Det föreslås ett nytt andrahandsansvar som innebär att en avfallsproducent i vissa fall kan begära att kommunen ska hantera visst kommunalt avfall. Det gäller avfall som enligt de nya bestämmelserna ska hanteras av avfallsproducenten själv. Kommunen ska godkänna en sådan begäran om producenten kan visa att:

1. Det finns ett bristande utbud av tjänster för avfallshanteringen.
2. Transportavstånden är orimligt långa.
3. Avfallshanteringstjänsterna erbjuds med oskäliga avtalsvillkor.

Enligt förslaget ska kommunens ansvar för att hantera avfallet vara tidsbegränsat. Ansvaret ska gälla i fem år från den tidpunkt då kommunen godkänt begäran.

Se 15 kap. 19 § miljöbalken.

Särskilt om dispens från kommunens ansvar att hantera avfall

Handläggningen av dispenser från förbudet att hantera avfall som kommunen ansvarar för delas enligt förslaget upp mellan olika myndigheter. Länsstyrelsen föreslås få hantera dispenser från yrkesmässiga verksamheter, medan kommunen ska handlägga dispenser från andra, så som privatpersoner. Det innebär att länsstyrelsen kan pröva ansökningar som gäller flera kommuner i samma län.

Förutsättningarna för när länsstyrelsen får ge dispens förtydligas. Det framgår att en dispensansökan ska omfatta allt kommunalt avfall som berörs.

Det införs även särskilda övergångsbestämmelser. Dispenser som har beslutats enligt den tidigare bestämmelsen i 15 kap. 25 § fortsätter att gälla, längst till och med den 1 januari 2032.

Se 15 kap. 20 och 21 §§ miljöbalken.

Ett helt nytt avfallskapitel i miljöbalken

De föreslagna ändringarna innebär att ett helt nytt 15 kapitel införs i miljöbalken med den nya rubriken Avfall och förebyggande av avfall. Kapitlet får en ny struktur och en ändrad disposition.

Det nya kapitlet innehåller nya ansvarsbestämmelser som klargör vad ansvaret för avfall innebär och när avfallet upphör att vara avfall. Kapitlen innehåller vissa nyheter om säkerheter för deponier. Kommuner, regioner och kommunalförbund undantas från krav på att ställa säkerhet.

Det nya kapitlet innehåller också en ny bestämmelse om icke-förorenade schaktmassor. Den innebär att miljöbalkens avfallskapitel och föreskrifter som meddelats med stöd av kapitlet inte ska tillämpas på sådana massor. Det gäller under förutsättning att det är säkerställt hur massorna ska hanteras. I bestämmelsen anges vilka villkor som måste vara uppfyllda för att undantaget ska gälla.

15 kap 3 § miljöbalken rör icke-förorenade schaktmassor.

15 kap 61 § miljöbalken rör undantaget från krav på att ställa säkerhet.

Ändrat tillsynsansvar i vissa frågor

I propositionen föreslås vissa förändringar i tillsynsansvaret för avfallshantering. Det tidigare generella kommunala tillsynsansvaret justeras genom ändringar i 26 kap. 3 § 3 stycket miljöbalken.

Förslaget innebär att kommunen inte längre ska utöva tillsyn över sådan avfallshantering som kommunen själv ansvarar för, enligt 15 kap. 12 - 13 och 19 §§ samt enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 15 kap. miljöbalken. Kommunen ska alltså inte ha tillsyn över de skyldigheter där den själv utför avfallshanteringstjänster åt kommunmedborgare och verksamheter. Tillsynsansvaret ändras däremot inte när kommunen är verksamhetsutövare eller avfallsinnehavare, till exempel driver en avfallshanteringsanläggning.

Hur tillsynsansvaret ska regleras mer i detalj kommer fastställas på förordningsnivå. Vilka ändringar som ska göras där är ännu inte beslutade.

I propositionen framhåller regeringen att miljötillsynen i stort behöver ses över. Regeringe bedömer att en sådan reform berör hela miljöbalkens område och inte enbart avfallsområdet. Det generella kommunala tillsynsansvaret över avfallshanteringen ska därför finnas kvar.

De ändringar i tillsynen över producentansvar som fanns i den tidigare remitterade promemorian genomförs enligt SKR:s bedömning inte i detta skede. Detsamma gäller tillsynsansvaret över de nationella avfallstransporterna, som även fortsättningsvis ingår i det generella tillsynsansansvaret.

Se 26 kap. 3 § miljöbalken.

Kommunens rätt att meddela föreskrifter

Avfallsplanen får en ny reglering. De föreskrifter som hör till planen kommer i författningstexten kallas avfallsföreskrifter. Det innförs nya bestämmelser som tydliggör kraven på att kommunen ska ta fram föreskrifter samt vilket lagstöd som ligger till grund för dem. Både avfallsplanen och avfallsföreskrifterna får gemensamma krav på samråd och undantag från samråd.

Kommunfullmäktige ska minst vart sjätte år ta ställning till om avfallsplanen är aktuell i förhållande till kommunens ansvar.

Det är ännu oklart vilka ändringar som kan komma att göras i avfallsförordningen till följd av förslagen i miljöbalken. I dag innehåller 9 kap. avfallsförordningen specifika lagstöd för kommunen att meddela föreskrifter om avfall.

Se 15 kap. 45 - 52 §§ miljöbalken.

Nya avgiftsbegrepp och tydligare krav på särredovisning

Avgifter för avfallshantering ska kallas avfallsavgift i stället för renhållningsavgift, vilket är en språklig modernisering. Bestämmelserna ändras för att tydliggöra att avgifter kan tas ut för all avfallshantering som kommunen ansvarar för, även när ansvaret följer av särskilda föreskrifter.

Avfallsavgiften ska betalas till kommunen eller till den aktör som kommunen anlitar för avfallshanteringen. Tidigare angavs att avgiften kunde betalas direkt till den som utförde avfallshanteringen.

En ny bestämmelse om särredovisning har införts i 27 kap. 7 § miljöbalken. Den innebär att kommunen på visst sätt ska bokföra och redovisa sin avfallshantering. Det framgår bland annat att kommunen ska se till att redovisningen görs tillgänglig för allmänheten.

Se 27 kap. 4 – 7 § miljöbalken.