Kommuner och regioner ger bidrag till föreningar. Stödet ska vara rättvist, tydligt och gå till verksamhet som gynnar det lokala samhället.

Det här är en sammanfattning av frågor som togs upp direkt i en webbsändning kring bidrag till föreningslivet 2022. Texten är faktagranskad och uppdaterad hösten 2025. Svaren är lämnade av SKRs förbundsjurist Staffan Wikell, som också kan svara på andra frågor på samma tema.

Staffan.Wikell@skr.se

Kommuner och regioners stöd till ideella föreningar

Kommuner och regioner kan ge stöd till ideella föreningar utifrån tre huvudprinciper:

• Den kommunala kompetensen och allmänintresset
  Kommunens åtagande ska grundas på den allmänna kommunala kompetensen i 2 kap 1 § kommunallagen (KL). Det ska alltså finnas ett allmänintresse för att kommunen ska få ägna sig åt uppgiften.
• Likställighetsprincipen
  När kommunen gör ett frivilligt åtagande inom ramen för allmänintresset måste den också uppfylla kravet på likställighet, som grundar sig i bestämmelsen i 2 kap 3 § KL. Där står det att kommunen ska behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat. Den grupp av föreningar som ett visst kommunalt föreningsbidrag riktar sig mot ska behandlas på samma sätt vid tillämpning av bidragsbestämmelserna.
• Lokaliseringsprincipen
  I bedömningen av allmänintresset ligger också att åtagandet ska ha anknytning till kommunens geografiska område och/eller deras medlemmar.

Allmänintresse betyder inte att varje åtagande måste rikta sig till alla medlemmar i kommunen. Det kan gälla en grupp kommunmedlemmar, till exempel skolungdomar, pensionärer eller barnfamiljer.

Ideell förening och samtidigt näringsidkare

En ideell förening kan också vara en näringsidkare i Kommunallagens mening. Om det är en näringsidkare kan det finnas hinder mot att lämna stöd, i vart fall om stödet går till sådan del av verksamheten som utgör näringsverksamhet. I KL finns en bestämmelse med ett generellt förbud mot understöd till enskild näringsidkare i 2 kap 8 § andra stycket KL. Sådant stöd kan vara tillåtet i rena undantagsfall, om det finns synnerliga skäl.

Föreningens säte och verksamhet

En förening måste inte ha styrelse och säte i kommunen även om det är en tydlig indikation på att verksamheten bedrivs i kommunen. Däremot måste föreningen ha verksamhet i kommunen som riktar sig till de egna kommunmedlemmarna, det vill säga de som är folkbokförda i kommunen eller äger fastighet där. Om så inte är fallet finns inget allmänintresse och då kan inget stöd betalas ut.

Säte är den ort där föreningsstämma ska hållas och där föreningen svarar i domstol. Ingen särskild lagstiftning finns för ideella föreningar. Krav på registrering finns inte. Ideella föreningar kan ändå ansöka om och erhålla registreringsnummer hos Skatteverket.

Föreningsbidrag till en festivalorganisation

En ideell förening är en juridisk person, som har stadgar och ett ändamål för verksamheten.

Vid en enstaka festival är det viktigt att avgöra vem som är arrangör, och vem som tecknar avtal med artister. Är det en ideell förening, eller är det en näringsidkare som kan vara antingen en privatperson med enskild firma, ett aktiebolag eller en ekonomisk förening?

Stödet måste kunna följas upp

Det finns rättsfall där en domstol har godkänt utgivande av kommunalt kulturstöd till en näringsidkare. Verksamheten som stödet utgick till ansågs gynna kulturlivet i kommunen i stort och att många i kommunen skulle kunna ta del av den verksamhet som anordnas. Här finns helt klart gråzoner.

Vanliga kommersiella konsertarrangörer, när det handlar om att boka upp artister på internationella marknaden, kan däremot inte erhålla stöd.

Föreningar som utnyttjar kostnadsfria lokaler

Det finns föreningar som hyr en subventionerad eller kostnadsfri lokal av kommunen och som erbjuder sina medlemmar särskild träning med inhyrda konsulter mot en avgift. En sådan verksamhet handlar mer om vanlig näringsverksamhet än om idrottsföreningars normala ideella verksamhet. Ett sådant upplägg blir överhuvudtaget tveksamt.

Det är svårt att sätta en gräns i bidragsreglerna för när verksamheten som helhet ska anses falla utanför ramarna för allmänintresset och möjlighet att få kommunalt föreningsstöd. I de fall då en mindre eller större del av verksamheten går ut på att upplåta lokalen i andra hand till externa entreprenörer som debiterar timpris för sina tjänster.

Föreningsfunktionärer som får lön med kommunala bidrag

I princip finns inget lagligt hinder för en förening att avlöna sina föreningsfunktionärer med bidragsmedel som de erhållit från kommunen. Däremot kan de kommunala bidragsreglerna sätta upp hinder för rätt att erhålla bidrag. Det är dels en intern fråga i föreningen hur bidragen används, dels en fråga om hur kommunerna väljer att formulera sina lokala bidragsregler.

Föreningsbidragen ska självklart användas för föreningens ideella verksamhet, som i huvudsak bygger på ideellt arbete från funktionärerna.

Riktlinjer för hyresavtal med ideella föreningar

Om det handlar om subventionerad hyra för föreningslokaler och anläggningar är det likställighetsprincipen som gäller. Det handlar om uthyrning per timme eller dag på lika villkor för alla föreningar som är intresserade och berättigade till bidrag. Det kan vara:

• idrottsföreningar
• föreningar inom kulturområdet
• annan avgränsning till exempel religiösa samfund eller politiska organisationer.

Det kan finnas kommersiella aktörer i kommunen som bedriver likartad verksamhet som ideella föreningar som erhåller kommunala bidrag. Det medför i sig inget hinder för den kommunala bidragsgivningen så länge som de bidragsberättigade föreningarna bedriver verksamheten på ideell grund och inte bedriver näringsverksamhet.

Ett exempel är Kammarrättens i Stockholm, dom KR 6516-05, som gällde kommunalt borgensåtagande för Friskis och Svettis, en ideell förening. Det kommunala beslutet upphävdes av domstolen på grund av att föreningen ansågs bedriva näringsverksamhet i konkurrens med andra liknande aktörer.

Föreningar med mycket god ekonomi

Det har ifrågasatts om föreningar med mycket god ekonomi ska få kommunala föreningsbidrag på samma sätt som andra. Om en kommun ska kunna göra undantag från sina egna lokala bidragsregler så måste det enligt likställighetsprincipen finnas sakliga skäl för detta.

Det är tveksamt om god ekonomi hos föreningen är ett sakligt skäl för att utesluta en förening från bidrag, om den verksamhet som föreningen bedriver är likvärdig den som andra föreningar bedriver.

Stöd till föräldraföreningar knutna till kulturskolan

Kulturskolan är en kommunal verksamhet, men inte en obligatorisk uppgift för kommunen enligt skollagen. Däremot kan Kulturskolan ha anknytning till skolan rent organisatoriskt.

Föräldraföreningens verksamhet däremot är inte en del av skolans verksamhet utan bygger på ideellt deltagande. Det är svårt att se att det skulle vara olagligt att ge bidrag till en föräldraförening.

Bidrag kan ges till insatser som annars inte hade blivit utförda, till exempel till rekvisita vid kulturevenemang som teateruppsättningar och dansföreställningar.

Stöd till fria kulturskapare

Stöd till fria kulturskapare kan göras med undantagen från huvudregeln enligt statsstödsregelverket.

I kommissionens förordning 651/2014 av d 17 juni 2014 (den allmänna gruppundantagsförordningen) finns bestämmelser i artikel 53 om stöd till kultur och bevarande av kulturarvet.

• I p 2 i artikeln räknas upp en hel rad med kulturändamål och verksamheter som kan vara stödberättigade, som alltså är lagliga och inte behöver notifieras till kommissionen.
• I p 3 i artikeln räknas upp hur stödet får utformas.

I kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2016/C 262/01) finns vägledningar om i vilka situationer ett bidrag inte ska anses utgöra statligt stöd. Där står bland annat i p 197 b):

Kulturella evenemang och enheter som utövar ekonomisk verksamhet (286), som emellertid sannolikt inte lockar kunder eller besökare bort från liknande erbjudanden i andra medlemsstater (287). Kommissionen anser att endast finansiering som beviljas stora och välkända kulturinstitutioner och kulturhändelser i en medlemsstat som sprids på bred front utanför sin hemregion har potential att påverka handeln mellan medlemsstaterna.