Publicerad: 20 februari 2020

Frågor och svar om koordineringsinsatser

Från och med 1 februari 2020 gäller en ny lag (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter. Lagen innebär att alla regioner ska erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter för att främja deras återgång till, eller inträde i, arbetslivet. 

SKR har samlat ett antal frågor och svar om den nya lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter.

Generella frågor och svar

1. Varför har det införts en lag om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter?

Den nya lagen har tillkommit då regeringen bedömt att det kommer att finnas ett kontinuerligt behov av individuellt stöd i sjukskrivningsprocessen för vissa patienter, för att främja deras arbetsförmåga och deltagande i arbetslivet. Syftet är att ge stöd till och samordna insatser för patienten och att samverka med externa aktörer för att främja patientens återgång till, eller inträde i, arbetslivet. Lagen säkerställer att ett sådant stöd ges i alla regioner.

Regeringen framhåller att många sjukskrivna patienter, utöver medicinsk vård och behandling, behöver stöd och vägledning genom sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen inom hälso- och sjukvården. Det har visat sig att rehabiliteringskoordinatorer inom vården kan tillgodose det behovet.

Däremot ingår det inte i regionernas obligatoriska uppgifter att ge stöd och samordna insatser till individen för att främja återgång till eller inträde i arbetslivet, eller att i det syftet samverka med externa aktörer. Regeringens förslag blev därför att det ska vara obligatoriskt för alla regioner att erbjuda koordineringsinsatser inom befintliga samordningsstrukturer inom hälso- och sjukvården, om det bedöms lämpligt.

Koordineringsinsatserna ska bara ges om patienten samtycker till det och regionen avgör själv hur arbetet ska utföras.

2. Innebär lagen att alla sjukvårdsinrättningar i hela landet ska ha en rehabiliteringskoordinator?

Nej, regionerna bestämmer själva hur arbetet ska utföras. Det ska det finnas funktion för koordinering där sjukskrivning är vanligt förekommande, men det innebär inte att det behöver finnas en rehabiliteringskoordinator där. Koordineringsinsatserna kan ges av olika slags hälso- och sjukvårdspersonal på vårdenheten.

I regeringens förarbeten till lagen framgår att det väsentliga är att regionerna får en lagreglerad skyldighet att erbjuda vissa insatser till patienter som behöver det. Genom att använda begreppet koordineringsinsatser i lagtexten tydliggörs att det inte är fråga om en viss obligatorisk organisationsform utan just om vissa åtgärder.

3. Är hälso- och sjukvården skyldig att erbjuda koordineringsinsatser i förebyggande syfte?

Nej, det ingår inte i lagen. Det är sannolikt svårt att i ett tidigt stadium av en sjukdom, och före en sjukskrivning, bedöma om en patient kan ha behov och nytta av ett särskilt stöd. För att resurserna ska kunna användas effektivt bör insatserna därför erbjudas i ett skede där man bedömer att insatserna är meningsfulla. Insatserna blir dock sannolikt mer effektiva i ett tidigt, men också lämpligt skede.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, ska hälso- och sjukvården arbeta för att förebygga ohälsa, därför skulle koordineringen kunna vara förebyggande. Varje region avgör om förebyggande koordinering ska ingå i koordineringsuppdraget.

4. Vem avgör vilka sjukskrivna patienter som har behov av koordineringsinsatser?

Regionerna avgör vilka patienter som ska erbjudas koordineringsinsatser. Det avgörande är inte vilken diagnos patienten har eller inom var i hälso- och sjukvården patienten vårdas, utan vilka möjligheter patienten bedöms ha till att återgå till eller inträda i arbetslivet och hur möjligheterna kan påverkas av ett individuellt stöd. Behovet måste bedömas i det enskilda fallet med utgångspunkt av hälso- och sjukvårdens erfarenheter och utvärderingar av för vilka patienter särskilda stödinsatser har positiv effekt.

Bedömningen görs oftast av rehabiliteringskoordinator i samarbete med sjukskrivande läkare. Forskning pågår för att ta reda på vilka patienter som har bäst nytta av koordineringsinsatser, vars innehåll också har betydelse för utfallet.

5. Är funktion för koordinering samma sak som rehabiliteringskoordinator?

Alla regioner benämner funktionen rehabiliteringskoordinator eller rehabkoordinator. Lagen ställer inga krav på att regionerna ska utse någon särskild koordinator, regionerna väljer själva hur de vill organisera insatserna efter sin egna förutsättningar. Genom att använda begreppet koordineringsinsatser i lagtexten tydliggörs att det inte är fråga om en viss obligatorisk organisation utan om vissa åtgärder.

För att insatserna ska ge ett effektivt individuellt stöd krävs sannolikt att den som utför uppgifterna har goda förutsättningar att kunna koncentrera sig på uppdraget och erbjuda patienten kontinuitet i insatserna. Det kan också vara lämpligt att patienten får ha kontakt med en och samma person under koordineringen.

6. Varför bör inte andra aktörers ansvar för insatser till sjukskrivna ändras?

Andra aktörers ansvar är till exempel arbetsgivarens ansvar för anpassning av arbetsmiljön, kommunens ansvar för socialt och ekonomiskt stöd eller Arbetsförmedlingens ansvar för arbetslivsinriktade insatser. Försäkringskassan ansvarar bland annat för att se till att den försäkrades behov av arbetslivsinriktad rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabiliteringsprocess vidtas. Försäkringskassan har även samordningsansvaret för berörda aktörers insatser för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

Att utföra koordineringsinsatser innebär att samarbeta med aktörer både inom och utanför hälso- och sjukvården, men inte att samordna insatserna utanför hälso- och sjukvården. Regeringen understryker att de koordineringsinsatser som regionerna är skyldiga att erbjuda patienterna ska avgränsas till hälso- och sjukvårdens ansvar i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen, det vill säga att koordinera insatser för vård och behandling.

7. I lagen står att patienter ska kunna inträda i arbetslivet, vad innebär det?

Regeringen anser att det bör klargöras att även de patienter som visserligen är redo för arbetslivet, men som inte hunnit bli arbetstagare eller arbetssökande innan de blivit sjukskrivna, ska omfattas av förslaget. För att det ska framgå av lagen bör det därför uttryckligen anges i författningstexten att koordineringsinsatserna ska omfatta också de sjukskrivna patienter som behöver stöd för att inträda i arbetslivet.

8. Omfattas patienter som inte har rätt till sjukpenning (till exempel den som får försörjningsstöd) av koordineringslagen?

Ja. De sjukskrivna patienter som har ett behov av koordinering omfattas av lagen om koordineringsinsatser. Det gäller sjukskrivna patienter där en läkare utfärdat intyg om att patienten på grund av skada eller sjukdom i någon utsträckning är förhindrad att delta i arbetslivet. Det har alltså ingen betydelse vilken form av ersättning som intyget är avsett för.

I vissa fall, framförallt när det gäller socialtjänsten, kan begränsningar i arbetsförmågan intygas i ett brev eller vid ett möte med berörda parter.

9. Varför kallas det koordineringsinsatser och inte rehabiliteringsinsatser?

Regeringen anser att termen rehabilitering skulle kunna bli missvisande och antyda att insatserna ska ges i ett senare skede av sjukskrivningen, när övrig vård och behandling är avslutad, eller begränsas till en uppgift inom en regions särskilda rehabiliteringsverksamhet. Eftersom det inte är avsikten väljer regeringen att kalla regionens nya obligatoriska uppdrag för koordineringsinsatser.

Frågor och svar för hälso- och sjukvården

Svaren är specifikt framtagna för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

10. Hur ska koordineringsinsatserna erbjudas? 

Insatserna ska kunna organiseras och erbjudas inom befintliga samordningsstrukturer i hälso- och sjukvårdens verksamheter, där det bedöms lämpligt, och regionen avgör vad koordineringsuppdraget ska innehålla.

Koordineringsinsatserna kan genomföras av eller tillsammans med en vårdsamordnare eller en fast vårdkontakt som utsetts enligt patientlagen, eller av någon annan hälso- och sjukvårdspersonal inom hälso- och sjukvården.

11. Krävs det särskild kompetens och utbildning för att få arbeta som rehabiliteringskoordinator? 

Kompetenskraven för att få utföra koordineringsinsatser är inte reglerade i lag.

Som huvudregel regleras inte vilka yrkesgrupper som ska utföra vilka uppgifter inom hälso- och sjukvården. Av 5 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen framgår dock att det där hälso- och sjukvård bedrivs ska den personal som behövs finnas, för att kunna ge god vård. Det blir därmed en fråga för regionerna att säkerställa rätt kompetens.

Vanliga utbildningar och yrkesbakgrunder är idag arbetsterapeut, fysioterapeut, socionom eller sjuksköterska.

12. Hur säkras kompetensen när koordineringen inte ska utföras av en särskild profession?

SKR har tagit fram en vägledning med kompetensmål för rehabiliteringskoordinatorer. Vägledningen, som kommer att uppdateras under 2020, kan användas som stöd för att säkra att de som utför koordineringsinsatserna har rätt kompetens. I vägledningen anges att en lämplig bakgrund för arbete inom funktionen är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, socionom eller rehabiliteringsvetare.

SKR:s vägledningar Kompetensutveckling i försäkringsmedicin

13. Vad innebär det att koordinerande insatser ska dokumenteras? 

Dokumentationsskyldighet innebär att koordinerande insatser ska journalföras enligt patiendatalagen. Den som utför koordineringsinsatser är skyldig att föra patientjournal, och vårdgivare får behandla personuppgifter enligt reglerna om sammanhållen journalföring om uppgifterna kan antas ha betydelse för insatser enligt den nya lagen.

För att en rehabiliteringskoordinator ska kunna föra patientjournal behöver koordinatorn tilldelas en behörighet till journalsystemet. Behörigheten är kopplad till rehabiliteringskoordinatorns roll och det bör framgå för vem rollen gäller. årdgivarens beslut om tilldelning av behörighet ska föregås av en behovs- och riskanalys.

I dokumentationen ska det framgå av vem och i vilken funktion insatserna för patienten har utförts. Idag skiljer sig dessa registreringar något mellan regionerna. SKR arbetar på att insatserna ska registreras på ett enhetligt sätt.

14. Kan vi använda KVÅ-koden rehabiliteringskoordinering GC001?

Ja. KVÅ-koden kan användas för alla patientkontakter som journalförs inom uppdraget för rehabiliteringskoordinering. KVÅ-koden underlättar när ni vill ta fram statistik om koordineringsinsatser och för att göra jämförelser inom och mellan regionerna, för en fortsatt utveckling av koordineringsinsatserna.

15. Vad innebär 4 § i den nya lagen - att hälso- och sjukvården ska informera Försäkringskassan om en sjukskriven patient kan antas behöva rehabiliteringsåtgärder?

Regionen ska informera Försäkringskassan om patienten kan antas behöva rehabiliteringsåtgärder enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken, om patienten samtycker till det. Försäkringskassan ansvarar för att klarlägga patientens behov av arbetslivsinriktad rehabilitering och för att se till att åtgärder vidtas för en effektiv rehabilitering av patientens arbetsförmåga.

SKR har, efter ett arbete med Försäkringskassan, tagit fram en rekommendation på hur 4 § ska tillämpas. Försäkringskassan, Inera och SKR arbetar även med att informationsöverföringen ska förenklas och ske digitalt.

16. Finns det forskning som visar att koordineringsinsatser är effektiva?

Regeringen anser att de erfarenheter som finns hittills tillräckligt tydligt visar att rehabiliteringskoordinatorernas insatser ger patienter stöd. Flera utvecklingsprojekt med vetenskaplig ansats, bland annat i Region Västerbotten och i Region Stockholm, har visat på positiva resultat för patienter med psykisk ohälsa eller långvarig smärta, men också för sjukvårdsenheten och arbetsgivare, under vissa förutsättningar. För närvarande pågår forskning bland annat i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg om koordinering inom både primärvården och specialistvården.

Publikationer med forskning finns längst ner på denna sida:

Koordinering av sjukskrivning och rehabilitering

17. Omfattar koordineringsinsatser också utveckling av interna rutiner, information om förändringar inom det försäkringsmedicinska området och statistikhantering?

Nej, den nya lagen säger inget om det. Regeringen bedömer att sådan kompetens- och verksamhetsutveckling ingår i regionens övergripande ansvar för verksamheten och för en god hälso- och sjukvård, därför bör det inte regleras i lag hur detta arbete ska organiseras.

Regionerna avgör var i organisationen eller vårduppdragen ansvaret ska ligga och verksamhetschefen avgör, utifrån regionens uppdrag, vilka uppgifter som ska ingå i koordineringsinsatserna på respektive enhet. Många rehabiliteringskoordinatorer har idag dessa uppdrag.

18. Vad innebär uppdraget att ge patienten personligt stöd?

Det innebär att stödja de patienter som är sjukskrivna, utifrån patientens önskemål och förutsättningar. Insatser som avses är till exempel:

  • Samtalsstöd och andra insatser för att motivera den sjukskrivna patienten att vara delaktig i den vård som krävs för att få eller återfå arbetsförmåga.
  • Att underlätta för patienten att hitta lösningar och på egen hand klara att genomföra vårdinsatser så att han eller hon inte drabbas av en längre sjukskrivning än nödvändigt.
  • Det bör även innebära att den sjukskrivna patienten får en kontaktperson att vända sig till om rehabiliteringsplaneringen och sjukskrivningsprocessen inom hälso- och sjukvården och om förhållandet till andra aktörers ansvar. Kontaktpersonen ska inte ha rollen som ombud för patienten.

Regionerna har endast ansvar för sådant personligt stöd som krävs för patientens vård och behandling.

19. Ingår kartläggningssamtal i koordinerande insatser?

Koordineringsinsatser gäller det personliga stöd som krävs för patientens vård och behandling. Om kartläggningssamtal behövs för att vården ska bli mer effektiv ska det ingå i koordineringsinsatserna.

20. Vad innebär intern samordning?

Här avses samordning av olika åtgärder inom hälso- och sjukvården som kan ha betydelse för en sjukskriven patients möjlighet att återgå till eller inträda i arbetslivet. Intern samordning ska på samma sätt som personligt stöd vara individuellt utformat och inriktat på den enskilda patienten och dennes särskilda behov.

Samordningen bör framförallt handla om att främja en samsyn om patientens vård och behandling och att stämma av att alla som behandlar patienten arbetar mot samma mål och enligt samma plan när det gäller patientens arbetsförmåga och arbetsåtergång.

21. Vad innebär extern samverkan?

Det som avses är att vara en samverkanspart och kontaktperson till arbetsgivaren, Försäkringskassan och andra externa aktörer och att bidra till att samverkan mellan de olika parterna fungerar väl i det enskilda fallet. Extern samverkan handlar också om att ta kontakt med exempelvis arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen när det behövs för att hälso- och sjukvårdens planer och insatser för patienten ska kunna utföras så effektivt som möjligt. Arbetsgivaren har fortsatt ansvar för att anpassa arbetsmiljön och för arbetsmiljöns påverkan på arbetstagarnas hälsa.

Samverkansskyldigheten är inte ett samordningsansvar. Samverkan ska ske med alla de aktörer som behöver ha kontakt med hälso- och sjukvården i ett rehabiliteringsärende och som hälso- och sjukvården har behov av att kontakta.

Hälso- och sjukvården ska också informera Försäkringskassan när man inom ramen för koordineringsinsatserna kan anta att det finns ett behov av samordnade rehabiliteringsinsatser som inte ligger inom regionens ansvar (se även fråga 15).

Patientens samtycke krävs för att få lämna information till externa parter. I all överföring av information ska hänsyn tas till dataskyddsförordningen (GDPR) som reglerar hanteringen av personuppgifter.

Försäkringskassan har en laglig rätt att på begäran få uppgifter om sjukfallet enligt 110 kap. 31 § socialförsäkringsbalken. Denna uppgiftsskyldighet bryter sekretessen och innebär att till exempel hälso- och sjukvården inte kan vägra att lämna ut uppgifter som rör sjukfallet, när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämp­ningen av socialförsäkringsbalken.

Frågor och svar för regionerna

22. Kan koordineringsinsatser via lag om valfrihetssystem (LOV) ingå i ett vårdval när insatserna inte utgör hälso- och sjukvård?

Lag (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) anger vilka tjänster som omfattas av LOV genom de CPV-koder som EU tar fram. Endast tjänster (CPV-koder) som anges i LOV bör upphandlas enligt LOV. LOV har inte någon CPV-kod som avser tjänster inom rehabiliteringskoordinering inom hälso- och sjukvård.

SKR:s juridiska bedömningen är att rehabiliteringskoordinatorstjänster kan omfattas av CPV-kod 85312310-5; Guidance services, som avser socialvård och därtill hörande tjänster (och som omfattas av LOV). Andra alternativ för regionen att upphandla och avtala koordineringsinsatserna är att använda Lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) eller att lägga uppdraget i regionens egen regi.

23. Har SKR några rekommendationer till regionerna om patientavgifter för koordineringsinsatserna? 

Varje region beslutar om patientavgifter för både sjukvårds- och koordineringsinsatser. Avgifterna beror på vilken ersättningsmodell regionen har valt för sina sjukvårdsuppdrag och för koordineringsinsatserna. SKR ger därför inte några rekommendationer om patientavgifterna.

24. Hur ska koordineringsinsatserna ske när patienten bor i Sverige och arbetar i ett grannland, exempelvis Norge?

En viktig fråga som antagligen kan ses såväl ur ett praktiskt som juridiskt perspektiv. SKR har idag inget entydigt svar på denna fråga, men arbetet fortsätter med att ta reda på vad som gäller.

Informationsansvarig

  • Anne-Marie Norén
    Handläggare
  • Ann-Britt Ekvall
    Konsult

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!