Så fungerar KPP-metoden och databasen
Kostnad per patient (KPP) är en metod för att beräkna vad olika vårdkontakter kostar. Här får du en introduktion till hur KPP fungerar, hur kostnader kopplas till patienter och hur uppgifterna används för uppföljning, jämförelser och planering av vården.
KPP så funkar det
För att kunna jämföra, planera och budgetera vården behöver regionerna veta vad vårdkontakterna de producerar kostar. Det är inte helt enkelt, eftersom olika vårdkontakter kräver olika mycket resurser. Det är till exempel stor skillnad på rutinmässig blodtrycksmätning och hjärtkirurgi.
Kostnad per patient, KPP är en metod för att räkna ut vad en viss vårdkontakt kostar. KPP samlar data från olika system för att ge en helhetsbild och omfattar all vård, oavsett hur den finansieras. Man kan beskriva KPP som en metod för att beräkna värdet av regionens samlade vårdproduktion och fördela den per vårdkontakt och patient.
Med KPP kan vårdcentraler, sjukhus och regioner jämföra sig med varandra och se om den vård de erbjuder kostar mer eller mindre än på andra ställen.
Beräkningen utgår ifrån fyra steg
Steg 1 – Beräkning av kostnaden för vårdproduktionen
Utgångspunkten för beräkningen är totalkostnadsbokslutet (TKB) eller totalkostnadsredovisning (TKR). För att få fram kostnaden för vårdproduktionen räknas alla kostnader av som inte anses vara produktionsrelaterade. Det kan till exempel vara köpt vård, ambulans och sjukresor, forskning och utbildning, hjälpmedel och kostnader som rör den politiska styrningen, eller kostnader som inte ska ingå enligt KPP-principerna.
Kostnaden för all egenproducerad vård ingår, oavsett hur den finansierats.
Steg 2 – Fördelning på direkta och gemensamma (indirekta) kostnader
Kostnaderna för vårdproduktionen fördelas på de olika producerande enheterna, till exempel vårdavdelning, mottagning, intensivvårdsavdelning, operationsavdelning. Det är:
- direkta kostnader som den producerande enheten har budget för, som vårdpersonal, medicinska tjänster, laboratorietester, röntgen eller operationer
- gemensamma kostnader som delas mellan flera enheter, som administration, IT och lokaler.
Steg 3 – Kalkylering
I steg 3 ska kostnader räknas fram för varje typ av vårdhändelse och vårdtjänst som producerats under perioden.
Steg 4 – Matchning
I det fjärde och sista steget matchas kostnaderna med specifika vårdkontakter. Nu vet vi vad de specifika medicinska tjänsterna i vårdkontakten kostat, till exempel kostnad för vårdpersonal, röntgen eller andra händelser, och vi vet hur stor del av de gemensamma kostnaderna för till exempel lokaler och administration som just den här vårdkontakten genererat.
SKR och Socialstyrelsen arrangerade 2021 ett gemensamt webbinarium med fokus på utbildning inom DRG och KPP. Här på sidan visas fyra klipp från det tillfället.
Instruktioner för användning av KPP
Jan Sölch, handläggare på SKR berättar om grunderna i KPP-databasen. Därefter berättar Mikael Havasi, handläggare SKR om hur man använder databasen. Längd: 45 minuter.
Introduktion till DRG-systemet
När läkare eller annan vårdpersonal gör journalanteckningar använder de ett system med specifika koder för diagnoser och åtgärder. DRG grupperas efter huvuddiagnos, bidiagnoser och åtgärdskoder. I vissa fall sker gruppenringen även efter ålder och kön, det vill säga uppgifter som finns i journalsystemet. Det finns ungefär 12 000 diagnoskoder och 8 000 åtgärdskoder.
Ralph Dahlgren från Socialstyrelsen berättar om hur DRG-systemet fungerar. Längd: 60 minuter.
DRG-vikter, poäng och viktlistor
Jessica Sundberg, utredare på Socialstyrelsen, berättar om vad DRG-vikter är, hur och vad man kan använda de till. Längd 10 minuter.
Sökning efter DRG baserat på diagnos
Liselott Säll, utredare på Socialstyrelsen, visar och berättar bland annat om hur man kan göra en sökning efter DRG baserat på diagnos. Längd cirka 8 minuter.
Exempel och beräkning av DRG-vikter
KPP används för att beräkna kostnader för olika DRG-grupper. Kostnaderna ligger sedan till grund för DRG-vikter. En genomsnittlig somatisk vårdkontakt i landet har vikten 1. Andra DRG-grupper får en högre eller lägre vikt beroende på hur deras kostnader jämförs med genomsnittet.
Fiktivt exempel 1
Vaginal förlossning utan komplikationer ingår i DRG P05E, som har en snittkostnad på 30 000 kronor i den nationella KPP-databasen.
Om genomsnittskostnaden för ett vårdtillfälle är 55 000 kronor, får vaginal förlossning utan komplikationer DRG-vikten 30 000/55 000 = 0,5455.
Fiktivt exempel 2
Större tarmoperation med komplikationer ingår i DRG F05C som har en snittkostnad i KPP-databasen på 145 000 kronor. Den operationen får DRG-vikten 145 000/55 000 = 2,6364.
DRG-poäng avspeglar patientsammansättning
DRG kan användas för att beskriva sammansättningen av patienter på olika sjukhus och i olika regioner.
Eftersom DRG-systemet tar hänsyn till hur mycket resurser som vården kräver går det att använda för att beräkna kan det också använda för att systemet för att jämföra sjukhusens produktivitet.
Ett vanligt mått är kostnad per DRG-poäng. Om två kliniker har samma typ av patienter men den ena har lägre kostnad per DRG-poäng, har den högre produktivitet. En klinik kan också vara mer produktiv om den producerar fler DRG-poäng till samma kostnad som andra kliniker.
Ett praktiskt exempel från 2020 kan illustrera hur det fungerar:
Om man jämför kostnaden per vårdtillfälle vid de sex universitetssjukhusen verkar Karolinska sjukhuset vara betydligt dyrare än Universitetssjukhuset i Örebro. Kostnaden per vårdtillfälle är drygt 60 procent högre.
Men när vi räknar bort ytterfallen, det vill säga de 5 procenten dyraste vårdtillfällena, minskar skillnaden till 35 procent. Det tyder på att Karolinska haft fler patienter med resurskrävande vårdtillfällen vilket driver upp snittkostnaden per vårdtillfälle.
Tar vi även hänsyn till DRG-viktningen minskar skillnaden ytterligare till cirka 10 procent. Det visar att Karolinska har fler resurskrävande patienter än Örebro. Den återstående skillnaden på 10 procent kan inte förklaras med sammansättningen av patienter utan beror sannolikt på andra saker.