Alla personer som vistas i en kommun har rätt att ansöka om bistånd och få sin ansökan prövad.

Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att det inte finns någon skyldighet för kommunen att ge bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL, inte heller för att undgå en akut nödsituation, till den som får avslag på asylansökan och håller sig undan för att undgå en avvisning eller utvisning. (HFD 2017 ref. 33).

Kommunen får dock ge bistånd i dessa fall, om den önskar. Sådant bistånd ges med stöd av 4 kap. 2 § SoL. Beslut enligt denna bestämmelse kan inte överklagas.

Högsta förvaltningsdomstolens dom rör en kvinna med barn. I väntan på vägledande avgöranden gör SKR tolkningen att samma resonemang kan föras även när det gäller bistånd till vuxna utan barn som förlorar biståndet från Migrationsverket när beslutet om avvisning eller utvisning börjar gälla eller tidsfristen för frivillig avresa går ut. Dessa personer förlorar boende och ekonomiskt stöd från Migrationsverket oavsett om de håller sig undan eller inte.