Publicerad 4 november 2024

Linköping började med biståndslösa insatser för 30 år sen

Att sänka trösklarna är inte tillräckligt för att nå målgrupper som inte själva söker sig till socialtjänsten. Det krävs mer av uppsökande och relationsskapande socialt arbete. Det är erfarenheten från Linköping, som erbjöd biståndslösa insatser redan för 30 år sedan.

Foto på Susanna Lundstedt och Sofia Åström

Susanna Lundstedt, biträdande förvaltningschef och Sofia Åström, områdeschef sektorsövergripande utveckling

I början av 1990-talet var beställar-utförar-modellen högsta mode i kommun-Sverige. Linköping var en av de kommuner som drev omställningen längst. För socialtjänstens del innebar det en radikalt ny organisering i tre delar där myndighetsutövning, beställarverksamhet och verksamhet i kommunal regi blev tre separata förvaltningar.

I samband med omställningen väcktes idén att erbjuda insatser utan biståndsbedömning, berättar biträdande förvaltningschef Susanna Lundstedt, tillika chef för staben. Grundtanken var att invånare inte överkonsumerar socialtjänst, att ingen vänder sig till socialtjänsten som inte behöver stöd.

– Många sökte hjälp ganska sent eftersom de inte ville hamna i ett register. Myndighetsutövningen kunde skrämma bort folk och vi ville sänka trösklarna för att nå så många som möjligt, säger Susanna Lundstedt.

Kommunen erbjöd allt från HVB-hem för missbruk till boendestöd och äldreomsorg utan föregående biståndsbedömning. Alla målgrupper omfattades, barn, unga, vuxna och äldre.

– Vi satte stor tilltro till den enskilda individens förmåga att söka insatser som man behövde. Det var ett sätt att göra socialtjänsten mer tillgänglig.

Mer tillgänglig, men inte för alla

Om den faktiskt blev det beror på vilken målgrupp som avses. Den stora ökningen av insatser gick till folk ur den breda medelklassen, medan de som kanske behövde stödet mest inte tog del av de biståndslösa insatserna.

En genomlysning av området barn och unga 2021 bekräftade ett gammalt mönster: att invånarna i kommunens utsatta områden var de som hade provat minst öppenvård och hade mest tvångsåtgärder.

– Där hade man inte tagit del av någon öppenvård alls egentligen, för man sökte sig inte till vår servicefunktion. Personer som jobbar i de områdena, till exempel i skolan, var också mindre benägna att anmäla tidigt. Det visar att vi behöver ha ett mycket mer uppsökande arbetssätt, det räcker inte att säga ”varsågod, här har ni socialtjänst”, konstaterar Sofia Åström, områdeschef sektorsövergripande utveckling.

Utflyttning till lokalkontor

Den erfarenheten har bidragit till det senaste steget i socialtjänstens utveckling: att flytta ut familjebehandling, boendestöd och andra verksamheter som behöver vara nära invånarna till fyra lokalkontor. Tung myndighetsutövning och verksamheter som inte är så stora hålls samlat på socialkontoret, som beroendevård och våld i nära relation.

– Vi behöver bli bättre på att jobba utifrån respektive områdes behov. Nu tar vi fram områdesanalyser för att se vad är det för behov vi ska tillgodose, vi måste ju välja metodik utifrån det.

Kanske kan man säga att socialtjänsten brottas med ett varumärkesproblem. En del handlar om terminologi, det är inte särskilt inbjudande för en person att bli anmäld. Men det handlar också om att skapa relationer till invånarna i närsamhället, att bli mindre myndighet och mer människa.

Det är precis vad som händer på det första lokalkontoret i stadsdelen Skäggetorp, berättar Susanna Lundstedt.

– Där är vi ute mycket på skolor, håller föräldramöten, jobbar via kyrkor och samfund, bjuder in till öppna frågestunder och samtal. Socialsekreterarna jobbar för att bli kända ansikten i området.

Dubbel socialarbetarroll

Utlokaliseringen medför nya roller och arbetssätt. Sofia Åström talar om den dubbla socialarbetarrollen, att en socialsekreterare ska kunna jobba med stöd i första linjen, men också ta emot och utreda en anmälan och sen kunna växla över till en behandlande roll.

– Det handlar om att korta ledtiderna, klienten ska inte behöva vänta längre än nödvändigt. Och vi vet hur viktigt det är att utnyttja motivationsfönstret, att kunna spinna vidare på ett förtroende man byggt upp med den man träffat.

Ingen minskning av orosanmälningar

Linköpings biståndslösa insatser flög under tillsynsradarn i många år. Men i början av 2010-talet fick kommunen påhälsning av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som inte gillade vad de såg. Efter många turer slutade det med domar i förvaltningsrätten som slog fast att Linköping bröt mot lagen. In i fållan igen alltså.

Med den nya socialtjänstlagen får kommunen möjlighet att återuppta arbetet med biståndslösa insatser och nu med lagen i ryggen istället för i ansiktet. Allt frid och fröjd? Nja, inte riktigt. Åren med biståndslösa insatser bjöd på viktiga lärdomar inför den nygamla omställningen.

– Fast vi haft så mycket på service så utmärker vi oss inte genom att ha väldigt mycket mindre på bistånd. Den frågan har varit jätteklurig, vi har inte mindre orosanmälningar fast vi har haft dem på service, och vi vet inte riktigt varför det är så, säger Sofia Åström

En förklaring kan vara en oro för att göra fel. Hellre en orosanmälan för mycket än för lite. En IVO-effekt, gissar hon.

– Vi har uppmanat skolorna att anmäla, och inte framhärdat i att här i Linköping gör vi på ett annat sätt. Det kommer bli lättare med ny socialtjänstlag i ryggen.

Framgång kräver samverkan

Susanna Lundstedt och Sofia Åström tvivlar inte på att ökad frivillighet är rätt sätt att jobba. Men erfarenheterna från Linköping pekar också på utmaningar som socialtjänsten behöver hantera utifrån den nya lagstiftningen.

Det gäller till exempel gränsdragningen mellan frivillighet och tvång. Hur många frivilliga insatser ska man försöka med innan det blir dags att gå in med tvingande åtgärder? Var går gränsen? När blir behovet att skydda barnet starkare än behovet att hålla ihop familjen?

En annan fråga de har brottats med är hur mycket man ska dokumentera av frivilliga insatser och hur det ska göras. Hur ska socialsekreteraren göra om klienten säger nej till registrering och dokumentation av en frivillig insats? Kan dokumentation från en frivillig insats ingå i en utredning?

Båda välkomnar den nya socialtjänstlagen, men säger samtidigt att nyckeln till framgång inte är biståndslösa insatser i sig.

– Vad vi gör som socialtjänst, om vi erbjuder på service eller inte, det har nog mindre betydelse om vi inte lyckas samla alla samhällsaktörer omkring personen. Hela omställningen hänger på det, betonar Susanna och Sofia.

Fakta: Socialtjänsten i Linköping

Från 2024 går Linköping tillbaka till en mer traditionell organisation. Vård- och omsorgsförvaltningen samlar all äldreomsorg, all hälso- och sjukvård oavsett ålder, inklusive all myndighetsutövning, allt utförande i egen regi, samt allt upphandling. Det politiska ansvaret ligger på vård- och omsorgsnämnden.

Socialförvaltningen ansvarar för myndighetsutövning, beställning och uppföljning samt utförande i egen regi inom områdena individ- och familjeomsorg, LSS samt socialpsykiatri. Det politiska ansvaret ligger på social- och omsorgsnämnden.

Läs vidare

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.