Ånge: Kunskapsbaserat arbete med adhd

Genom att strategiskt och engagerat arbeta med nationella vård- och insatsprogram har Ånge kommun skapat en mer kunskapsbaserad och förebyggande verksamhet med barnets behov i centrum. Här ger de sina bästa tips till andra kommuner.

I filmen samtalar Camilla Wiberg från SKR med Jennie Näslund och Eva-Lena Årmyr från Ånge kommun. Längd knappt 9 minuter.

Gemensamt praktiskt stöd

De nationella vård- och insatsprogrammen (VIP) är ett kunskapsstöd som vänder sig till verksamma inom primärvård, specialiserad vård, socialtjänst och skola.

– Genom att använda vård- och insatsprogrammet har vi en gemensam kunskapsbas som alla parter kan utgå från: skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Det har skapat en samsyn och gett oss en gemensam grund att stå på i mötet med barn och unga. Tidigare visste vi inte riktigt vad andra gjorde, säger Jennie Näslund, samordnare för Nära vård i Ånge.

Bättre dialog

Sedan Ånge kommun började använda vård- och insatsprogrammet för adhd, har dialogen mellan olika verksamheter förbättrats, vilket har lett till effektivare problemlösning och starkare relationer.

– Skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård har olika perspektiv och uppgifter, men genom att lyssna på varandra har vi lärt oss hur vi bäst kan samarbeta. Vi löser saker tillsammans nuförtiden, säger Eva-Lena Årmyr, biträdande skolchef.

– Vi ser också en bättre samverkan mellan familjer, skola och andra aktörer, vilket skapar en mer inkluderande och stödjande miljö, säger Jennie.

Hängrännor istället för stuprör

– Vi står inför en välfärdsomställning och där behöver vi knyta ihop alla omställningar inom hälsa, vård och omsorg – det är vårt ansvar. Vi kan inte som tidigare arbeta i stuprännor, utan vi behöver arbeta mer med hängrännor istället, säger Jennie.

Ånges råd till andra kommuner

1. Använd de kunskapsstöd som finns! Implementera vård- och insatsprogrammen i verksamheterna.
2. Tidiga insatser! Genom att bygga starka relationer med barn och familjer kan vi identifiera behov tidigt och agera förebyggande. Vi har större möjlighet att sätta in rätt stöd i rätt tid och undvika att problemen växer. Det gör att vi kan lägga större resurser på dem som behöver det mest. Resultaten har visat att barn med allra störst behov nu får stöd från BUP.
3. Gör färre saker, men gör dem bättre. Börja smått och bygg därifrån. Be om stöd och ta hjälp av varandra.
4. Ge barn och unga en röst. Vi pratar gärna om barnen och unga och dess betydelse, men vi behöver även bjuda in dem till våra dialoger. Arbetssättet är både genomförbart och givande, och resultaten visar att det stärker både individen och gemenskapen. Genom att implementera VIP:ar kan man skapa en mer hållbar och inkluderande verksamhet där varje barn blir sett och hört.