Publicerad: 18 juni 2019

Ramavtal om förbrukningsartiklar i vården sträckte sig för lång tid

Sammanfattning av Kammarrätten i Sundsvalls dom den 7 maj 2019 i mål nr 2459-18

Ett landsting upphandlade artroskopiutrustning. Upphandlingen omfattade dels ett avtal för artroskopistaplar (benämnt ramavtal) och dels ett avtal för leverans av förbrukningsmaterial, tillbehör och reservdelar till artroskopistaplarna (benämnt leveransavtal).

Det senare avtalet avsågs ha en maximal löptid på elva år.

Ett bolag begärde överprövning och menade att avtalet för förbrukningsmaterial med mera var ett ramavtal som får ha en maximal löptid på fyra år (förutsatt att inte särskilda skäl föreligger), och att den maximala längden på elva år stod i strid med 7 kap. 2 § LOU.

Landstinget motsatte sig bifall till ansökan och hävdade bland annat att avtalet om förbrukningsmaterial med mera var ett leveransavtal och inget ramavtal, varför tidsgränsen i 7 kap. 2 § inte var tillämplig. För det fall avtalet skulle anses vara ett ramavtal menade landstinget att särskilda skäl förelåg eftersom landstinget behövde säkerställa tillgång till förbrukningsmaterial under hela artroskopiutrustningens livslängd på sju år.

Förvaltningsrätten ansåg att avtalet gällande förbrukningsmaterial med mera var ett ramavtal, bland annat eftersom avtalet inte garanterade några volymer.

Frågan var då om det förelåg särskilda skäl för en längre avtalstid än fyra år. I den delen ansåg domstolen att vikten av att säkerställa tillgång till förbrukningsmaterial med mera för att kunna använda levererade artroskopiutrustningar under utrustningarnas sju år långa ekonomiska livslängd sammantaget gjorde att särskilda skäl för den längre avtalstiden förelåg enligt 7 kap. 2 § LOU. Ansökan om överprövning avslogs.

Sökandebolaget överklagade till kammarrätten, som sammanfattningsvis anförde följande i sin dom.

Avtalet om förbrukningsmaterial med mera var att anse som ett ramavtal av samma skäl som förvaltningsrätten fört fram.

För att avtalet skulle få gälla längre än fyra år krävdes alltså särskilda skäl enligt 7 kap. 2 § LOU.

Landstinget hade anfört att patientsäkerheten skulle äventyras om det system- och leverantörsbundna förbrukningsmaterialet med mera inte kunde säkerställas under hela artroskopiutrustningens sjuåriga ekonomiska livslängd och att det var tekniskt omöjligt att byta leverantör under den tiden. Enligt landstinget skulle utrustningen då inte kunna utnyttjas under dess fulla ekonomiska livslängd. Det skulle enligt landstinget vara ekonomiskt ofördelaktigt att behöva upphandla förbrukningsmaterial med mera vid en senare tidpunkt.

De skäl som landstinget anfört var kopplade till befarade ekonomiska konsekvenser för landstinget vid eventuell framtida upphandling. Skälen var därmed inte kopplade till den aktuella upphandlingen eller föremålet för ramavtalet. Den beskrivna problematiken rörande artroskopiutrustningens ekonomiska livslängd samt förbrukningsmaterialets system- och leverantörsbundenhet kunde inte anses innebära att det finns särskilda skäl för en längre ramavtalstid än fyra år. Landstinget hade därmed inte visat att särskilda skäl enligt 7 kap. 2 § LOU förelåg.

Kammarrätten biföll därför överklagandet och bestämde att upphandlingen skulle göras om.

Domen har överklagats till HFD, som den 14 juni 2019 ännu inte meddelat beslut i frågan om prövningstillstånd.

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!